Singel och/eller ensambarn? – Inte bra för humöret…

7 september, 2010 kl. 17:38 | Publicerat i Vetenskap | Lämna en kommentar
Etiketter ilska, jobb, känslor, relationer, Vetenskap

Ilska, var kommer den ifrån? Om man ser djupare in i sig själv när den dyker upp så ser man att bakom den finns en rädsla, sorg eller smärta. Det brukar vara någon av dessa känslor som får oss att reagera med ilska.

Vad vi människor mest av allt söker är bekräftelse i olika former. Vi söker kärlek, att bli sedda och bekräftade. Om någon ser oss så finns vi. Denna längtan kan ta sig olika uttryck.

Vi kan t ex göra saker för andra, altruistiskt eller själviskt. Att vara ”snäll” kan ofta vara en längtan efter bekräftelse och en del går så långt att de utplånar sig själva och sin egen sanning i jakten på denna bekräftelse. Att göra något för andra utifrån ett altruistiskt perspektiv handlar mer om att sätta sin egen person åt sidan och hjälpa utan sökan efter egen vinning och bekräftelse. Det hjälper en att se klarare vad som verkligen hjälper någon annan. Ofta är hjälp till självhjälp bästa lösningen medan någon som är snäll inte tänker så utan hjälper för att själv få någon fördel av det. Detta sker oftast undermedvetet och styrs av våra tankemönster och känslomässiga behov.

Vår längtan efter bekräftelse kan också få ett negativt uttryck som en intolerans mot andras åsikter, då man tror att de kan innebära att man själv inte blir bekräftad. Livet blir en maktkamp om att ha rätt. Det finns något som heter: ”Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig?” Det ligger en hel del i det… Mina normer och värderingar behöver inte vara andras värderingar och normer.

De har sin egen världsbild som de skapat utifrån vad de gått igenom, de erfarenheter och tolkningar de gjort av dessa och vad de har fått lära sig av andra utifrån deras värderingar och normer. Vi är alla hjärntvättade i någon form kan man säga, av omvärlden och av oss själva i vårt försök att förstå denna… Ett sökande handlar därför oftast om att hitta något sannare…

Den här artikeln handlar om singlar och ensambarn. Naturligtvis kan det bli en generalisering av det hela och livet är inte svart/vitt utan finns även i olika gråtoner. Men det är intressant med tendensen, och inte helt ologiskt, att har man levt sitt liv länge som ensamstående eller vuxit upp som ensambarn så är man van att sätta sig själv främst och van att bli satt främst, av sig själv eller sina föräldrar.

Man har inte haft konkurrensen om uppmärksamhet och har inte behövt lära sig ta hänsyn som man måste göra när man lever i en större gemenskap, där man får lära sig att vänta på sin tur osv. Jag har själv växt upp med en ensamstående mamma som vuxit upp som ensambarn och det var oftast hennes behov som fick bli rådande. Detta tog sig mer och mer uttryck ju äldre vi barn blev och ju äldre hon blev.

Som ensambarn och som någon som länge levt ensam så kan det därför tror jag, undermedvetet bli ett hot mot ens existensberättigande om man inte får som man vill. Jag blir inte sedd och bekräftad och en smärta eller rädsla väcks, man blir arg och vill med aggressivitet kämpa sig till denna bekräftelse som tar sin form i yttre saker. Man blir självisk och egoistisk helt enkelt och ser sig som universums mittpunkt som allt annat snurrar kring och som ska tillfredsställa ens behov och önskningar.

Jag läste en gång en artikel om ettbarnspolitiken i Kina och hur denna skapar egoister, barn som blir curlade och inte ifrågasatta utan som får sin vilja igenom utan konkurrens, om det inte är så att man lever under en ekonomisk begränsning. Här finns också en intressant berättelse. Nedanstående citat är från en annan artikel.

– Vi vet att ettbarnspolitiken har skapat en ny typ av befolkning som beter sig på ett annorlunda sätt, säger demografiforskaren Peng Xizhe på Fudanuniversitetet.
– Men det är svårt att veta vad som beror på ettbarnspolitiken och vad som beror på att Kina har utvecklats.
Undersökningar visar att barn i kinesiska ettbarnsfamiljer blir allt fetare. Dessutom anklagas de för att vara asociala eftersom de är så hårt pressade av sina föräldrar att lyckas i skolan.
På dagis undervisas numer i konsten i att dela leksaker, men det hjälper inte.

Källa: Kinas ensambarn en tickande bomb – DN

Att lära sig respekt, hänsyn och samarbete, att få lära sig empati och att se saker ur andras perspektiv, att inte bli curlade utan få lära sig att för att få så måste man även ge och kanske uppoffra något, tycker jag är viktiga kvaliteter för barn att lära sig. Det skapar barn med både viljestyrka och empati. En viktig kombination och som gör dem bättre rustade att möta livets utmaningar.

Singlar mer konfliktbenägna än andra

från Pengar24

Ny forskning tyder på att singlar bråkar mer än andra på jobbet. Värst är de som är både ensamstående och ensambarn.

Det är tidningen Chef som rapporterar att det nu upptäckts ett samband mellan civilstatus och konfliktbenägenhet.

Andrejs Ozolins, docent i psykologi vid Linnéuniversitetet i Växjö, har i en studie granskat 300 personer och kommit fram till att två grupper är mer konfliktbenägna än andra: ensamstående och ensambarn.

Mest konfliktbenägna är samtidigt de som både är ensamstående och ensambarn.

Andrejs Ozolins har i flera år studerat hur placeringen i syskonskaran påverkar vårt beteende och är inte förvånad över resultatet.

Till tidningen Arbetsliv säger han enligt Chef att människan i ”grund och botten är sociala varelser” och att ”det är bra för oss att ha människor i nära relationer”.

Några konkreta råd för hur kunskapen ska kunna användas kan Andrejs Ozolins inte ge, men säger att det troligtvis är bäst för samarbeten att ha grupper med personer från olika placeringar i syskonskaror.

via Singlar mer konfliktbenägna än andra – Jobb & karriär – E24

…