Al Jazeeras engelskspråkiga byrå tvingas lämna Kina
12 maj, 2012 kl. 08:10 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, IT, Telekom och Media, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, censur, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, IT media och telekom, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
Matthew Robertson
Epoch Times
Kinesiska myndigheter stängde på måndagen i praktiken ner den engelskspråkiga Al Jazeera-byrån i Peking genom att förneka dess journalist i Kina förnyad presslegitimation och även vägra att ta emot ersättare.

Charles Lee, en Falun Gong-utövare som satt tre år i internerings- och arbetsläger i Kina, var med i en dokumentär som sändes på Al Jazeera English. Det ledde till att Al Jazeera sparkades ut ur Kina.
Enligt uppgift kom beslutet efter att Al Jazeera i november 2011 släppte en dokumentär om slavarbetsläger i Kina.
Dokumentären gav mycket plats åt Charles Lees historia. Han är en Falun Gong-utövare som satt tre år i ett så kallat ”omskolning genom arbetsläger”. Kinesiska myndigheter har förföljt Falun Gong, en populär andlig metod, sedan 1999, och det är ett av de mest hårt censurerade ämnena.
Melissa Chan, journalisten vars legitimation inte förnyades, har rapporterat för Al Jazeera sedan 2007 och skrivit över 400 artiklar. ”Kanalen uttryckte sin besvikelse över situationen och förklarade att man tänkte fortsätta att kräva att få ha en närvaro i Kina”, enligt ett pressmeddelande.
Arabiskspråkiga Al Jazeera kommer att fortsätta rapportera från Kina. Beslutet att sparka ut engelska Al Jazeera har mötts med kritik och löje bland västerländska journalister och bloggare.
Foreign Correspondent´s club of China sade i ett uttalande att de var ”bestörta över beslutet som den kinesiska regeringen fattat”.
via Al Jazeeras engelskspråkiga byrå tvingas lämna Kina – Epoch Times
Kinesiske polischefen som försökte fly till USA övervakade organskörd
18 februari, 2012 kl. 15:29 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, Kilgour och Matas, Kina, KKP, mänskliga rättigheter, organhandel
Den högt uppsatte kinesiske tjänsteman som försökte fly till USA förra veckan har historier att berätta om sitt deltagande i tusentals människorättskränkningar. Han kan redan ha berättat om dem för anställda vid det amerikanska konsulatet.
Wang Lijun, tidigare chef för allmänna säkerhetsbyrån och vice borgmästare i storstaden Chongqing i sydvästra Kina, fruktade att hans chef, stadens partichef Bo Xilai, tänkte låta mörda honomn, och flydde den 6 februari till det amerikanska konsulatet i Chengdu, fyra timmars bilkörning västerut.
Han var på konsulatet i över ett dygn och enligt Radio France International avslöjade han för personal på ambassaden detaljer om de brott han och Bo begått. Han lämnade Chengdu eskorterad av säkerhetspersonal från Peking.
Bland Wangs värsta brott är hans deltagande i organstölder från samvetsfångar i kinesiska fängelser, en hantering som den kinesiska regimen hävdat inte existerar. Tidigare i sin karriär höll Wang ett tal där han diskuterade sin inblandning i organskörd.
2006, tre år efter att han blev chef för allmänna säkerhetsbyrån i staden Jizhou i Liaoningprovinsen fick Wang ta emot ett pris. Det var dock inte för brottsbekämpning utan för att hans pionjärarbete inom hur man bäst ska genomföra organtransplantationer med organ från fångar, som kan ha varit vid liv när deras organ togs, och han slipade på dessa tekniker under tusentals försök på fältet.
Wang fick priset i september 2006, av Guanghua Science and Technology Foundation, en välgörenhetsorganisation som ska hjälpa till att få ungdomar intresserade av vetenskap och teknik. Enligt stiftelsens hemsida står den under direkt kontroll av kommunistiska ungdomsbrigaden, en av de massorganisationer som kommunistpartiet använder för att rekrytera medlemmar.
I Wangs tacktal, som fortfarande finns på nätet, tackar han Guanghuastiftelsens personal för att de ”outtröttligt” rest till Liaoningprovinsen för att observera hans arbete.
Han nämner ett tillfälle när stiftelsens personal var tvungna att snabbt resa hem från en utlandsresa för att övervaka ett försök.
”Som vi alla vet är den så kallade ”fältforskningen” resultatet av flera tusen intensiva transplantationer i fält”, tillade han.
Wang tog emot priset som chef för ”forskningscentret för fältpsykologi” som enligt information på handelsministeriets hemsida är underställd Jinzhous allmänna säkerhetsbyrå. Den korta presentationen säger att man har forskningsutbyten med universitet i mer än tio länder. Epoch Times har inte fått svar på mail som skickats till centret, och numret som anges på hemsidan kopplades inte fram.
I Wangs tacktal på nätet står: ”Som en erfaren polisman var det något av en chock att se någon avrättas och se dennes organ transplanteras till flera andra personer. Det här är ett mycket viktigt arbete som krävt mycket hårt jobb från många människor. Generalsekreteraren för China Guanghua Foundation, Jinyang, och hans personal, var där på platsen med oss och har upplevt detta.”
Ren Jinyang, generalsekreteraren för Guanghuastiftelsen som Wang nämnde i talet, höll även han ett tal vid prisutdelningen, där han förklarade att Wang prisades för sin ”grundforskning och fältexperiment” när det gällde att göra organmottagare mer receptiva för transplantaten.
”De har skapat en helt ny skyddsvätska,” står det i Rens tal. ”Efter djurförsök, försök utanför kroppen och kliniska försök har de nått en viktig milstolpe där mottagarna blir mer receptiva för en lever eller njurar som injicerats med denna vätska.”
Forskare som undersöker Kinas organtransplantationer oroades av vad detta antydde.
– Den så kallade ”forskningsplatsen” som Wang Lijun nämner är endera en ren avrättningsplats med medicinska fordon eller möjligen en klinik där folks organ tas ut, sade Ethan Gutmann, som har skrivit mycket om organstölder från Kinas samvetsfångar.
Han tillade att de injektioner som Wang fick priset för troligen är ”antikoagulanter och experimentella mediciner som sänker risken för avstötning när organen tas från en levande men döende kropp, vars hjärta fortfarande slår, till en annan människa”. Gutmann tillade att detta är ”normal medicinsk hantering” i Kina, där sjukhus, militärsjukhus och säkerhetspolis arbetar nära varann.
– Det finns inga som helst garantier för att det fanns samtycke till denna organskörd. Det finns massor med bevis som uppdagats att offren kan ha varit muslimska uigurer, tibetanska buddhister, kristna eller, betydligt mer sannolikt, Falun Gong-utövare. Med andra ord fick Wang sitt pris för något som inte ens i bästa fall var något annat än rent barbari.”
Det är omöjligt att veta hur många av de offer som Wang refererade till i sin kommentar om ”tusentals” transplantationer i fält som var kriminella fångar och hur många som var samvetsfångar som Falun Gong-utövare. Dessutom finns det i Kina en hel uppsjö brott som inte är våldsbrott men som kan straffas med döden. Kommunistregimen publicerar dock ingen statistik över hur många som avrättas och varför.
David Matas, en prisbelönt kanadensisk människorättsadvokat, och David Kilgour, före detta kanadensisk statssekreterare och åklagare, författade tillsammans en rapport om organskörd från Falun Gong-utövare i Kina. De beräknar att 60 000 transplantationer utfördes i Kina mellan 2000 och 2005, och att Falun Gong-utövare troligen var källan till organen i 41 500 av dessa fall.
Med andra ord kom två tredjedelar av de organ som användes i transplantationer under denna period, som delvis överensstämmer med Wangs ”forskning”, från samvetsfångar. De flesta av dem bör ha varit Falun Gong-utövare.
Tidningen UCQ Global Researcher hänvisade till Kilgour/Matas och Gutmann, som tillsammans beräknat att över 62 000 Falun Gong-utövare dödats för sina organ under perioden 2000-2008.
För experterna lämnas en viktig fråga oroväckande nog obesvarad i Wangs kommentarer, nämligen om fångarna var döda innan deras organ togs. Med tanke på referenserna till injektioner är det mycket möjligt att offren ännu levde när deras organ togs, menar de.
– Tidigare sköt man dödsdömda fångar i Kina, men sedan växlade de till injektioner. I praktiken avrättar de inte med injektionerna utan paralyserar bara och tar organen medan kroppen ännu lever.
När ett organ tas från en ännu levande kropp är det färskare, och det är mindre vanligt med avstötning.
– Det är möjligt att ta ett organ precis efter att offrets hjärna dött, men det är mycket mer komplicerat. Organen förfaller mycket mer när hjärndöd inträtt, men om man i stället håller en kropp vid liv genom mediciner kan man skörda organen över en längre period.
Wangs konversationer med de anställda vid det amerikanska konsulatet i Chengdu kan kasta ljus över detaljer som hur dessa mediciner han använde i transplantationerna i Liaoningprovinsen fungerar.
Oavsett så innebär Wangs besök vid konsulatet den bästa chansen hittills att få bekräftelse från en kinesisk partitjänsteman av de pågående organstölderna i Kina.
Vid en presskonferens i Washington D.C. på måndagen uppmanade Falun Gong-talespersonen Tsuwei Huang den amerikanska regeringen att offentliggöra vad Wang sagt till konsulatpersonalen.
Research av Sophia Fang.
via Kinesiske polischefen som försökte fly till USA övervakade organskörd – Epoch Times
Se även:
Tre generationers lidande bakom tibetanska självbränningar
14 november, 2011 kl. 07:11 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, förföljelse av oliktänkande, Kina, KKP, mänskliga rättigheter, Tibet
Sedan mars 2010 har tolv unga tibetaner satt eld på sig själva i den autonoma prefekturen Ngaba i Sichuanprovinsen i Kina. Området, och särskilt Kirti-klostret som ligger där, har varit i fokus för den kinesiska regimens försök att utrota tibetanernas krav på trosfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter.
Kirti Rinpoche är den högste ledaren för alla Kirti-kloster i och utanför Tibet, och han talade i en intervju med Epoch Times om vad som får unga människor att utföra den mest desperata protesthandling man kan tänka sig: Att sätta eld på sig själv.
Kirti Rinpoche var tidigare religions- och kulturminister för den centrala tibetanska administrationen i Tibet. Han är en av de många tibetaner som följde Dalai Lama i exil 1959 och har sedan dess byggt upp ett Kirti-kloster i Dharamsala i Indien. Han har mycket nära kontakt med Kirti-klostren både i och utanför Tibet, och även med lekmannabuddhisterna kopplade till dem.
Kirti Rinpoche (rinpoche är en tibetansk religiös hederstitel som betyder ”den dyrbare”) talade lågmält och lugnt med hjälp av en tolk om de fasor som det kinesiska kommunistpartiets myndigheter utsätter Kirti-klostret och tibetaner i allmänhet för.
– Det är en explosion av tre generationers lidande, sade han, för att förklara varför unga människor sätter eld på sig själva.
– Det tibetanska folket har utsatts för så mycket förtryck, och Ngaba-området har lidit så mycket och så länge. De stod inte ut längre.
Detta ”tre generationers lidande” finns beskrivet i detalj i det vittnesmål Rinpoche avgav inför den amerikanska kongressens kommission för mänskliga rättigheter den 3 november. Ända sedan Röda Armén förstörde och plundrade Lhateng-klostret 1935, och efter kulturrevolutionens fasor, har det tibetanska folket i Ngaba utsatts för en kulturell och fysisk förintelsekampanj: Plundring, skändande och förstörelse av templen, massgripanden, tortyr, avrättningar, offentlig förnedring, svält, och på senare tid en samlad attack från kommunistregimen att tvinga munkarna till lojalitet med partiet och att ta avstånd från sin andlige ledare Dalai Lama.
Efter de storskaliga protesterna i Tibet i mars 2008 och den kinesiska regimens våldsamma svar, har förtrycket ökat mot de tibetanska klostren. Kirti-klostret i Ngaba har mer eller mindre förvandlats till ett fängelse eller ett ”omskolningsläger”. Hela området har spärrats av och en personalstyrka på mer än 800 man har skickats dit för att genomföra så kallad ”politisk omskolning” och ”patriotisk utbildning”.
I praktiken innebär denna ”utbildning” att hela klostret har delats in i grupper om 20 personer som får ägna större delen av sin vakna tid med att lyssna på ändlösa föredrag som ska göra dem lojala med kommunistpartiet. Dessutom förväntas de ”dela med sig av sina åsikter” efter föredragen, men alla åsikter som inte är i linje med vad som lärs ut leder till misshandel.
På nätterna genomförs oförberedda visitationer av munkarnas sovrum, och hela området har försetts med övervakningskameror, avlyssningsutrustning och vakttorn. Munkarna tvingas stampa på bilder av Dalai Lama och heliga skrifter skärs sönder med knivar. Hundratals munkar har gripits och hålls på okända platser och många av dem torteras.
– Hela klostret lever i skräck, sade Rinpoche.
De desperata självbränningarna började i februari 2009 när 27-årige Tapey satte eld på sig själv. Sedan dess har 11 andra följt hans exempel, något som lett till ökat förtryck mot samhället och mot munkarnas släktingar.
De flesta av de som satt eld på sig själva har varit väldigt unga: Lobsang Phuntsok, 20; Lobsang Kalsang, 18; Kalsang Wangchuk, 17; Choephel, 18. Den 17 oktober blev den 20-åriga nunnan Tenzin Wangmo från klostret Mamae Deshen Choekhorling den första kvinnan i raden. Eftersom han lever i exil i Indien kände inte Kirti Rinpoche dem personligen, men han sade att han som deras andlige ledare ändå känner att han står dem mycket nära.
– Från det buddhistiska perspektivet handlar allt om dina motiv. Handling är viktigt, men motivet är viktigare. Handlingen i sig kanske inte är tilltalande, men deras motiv var rent; de ville gynna andra, minska lidandet bland sina landsmän, sade Rinpoche.
För att illustrera nämnde han historien om hur Buddha i ett tidigare liv kastade sig från en klippa så att en svältande tiger och hennes ungar kunde äta upp honom.
Han sade vidare att det inte går att generalisera om huruvida klostersamfundet stödjer eller avråder från dessa handlingar; det beror helt på omständigheterna i det enskilda fallet. Däremot är de vanligtvis spontana handlingar som andra inte vet om i förväg. Lidandet som manifesteras i självbränningen är något som alla som ser tar med sig, och det skapar sympati, sade han.
– Folk känner att de är en del av det.
Även fast självbrännarnas handlingar må vara extrema så har de ändå lett till uppmärksamhet i världen kring deras krav: Frihet för tibetanerna, trosfrihet i Tibet och tillstånd för Dalai Lama att återvända till Tibet.
Rinpoche sade att även fast han hoppas att det internationella samfundet kan sätta press på den kinesiska regeringen, så är det till sist regimen själv som måste upphöra med förtrycket och börja driva en rationell politik, så att folk kan leva normala liv, med grundläggande mänskliga rättigheter. Det här är det enda som kan göra situationen mindre explosiv, sade han.
Men i slutet av intervjun nämnde han även att från ett större perspektiv så är det moral som är kärnfrågan för Kina. Han tog exemplet med tvååriga Yueyue nyligen, som kördes över två gånger och passerades av 18 personer innan hon fick hjälp. Det är vad som händer när ett samhälles moral degenererar, sade han, och tillade att samma brist på moral märks hos det kinesiska ledarskiktet i hur de förtrycker tibetanerna. Om ledarnas moral förbättras kan även folkets moral förbättras och samhället påverkas positivt.
– Oavsett om du är troende eller ej, att förbättra moralen kan bara gynna det ”harmoniska samhälle” som regimen så ofta talar om, sade han.
via Tre generationers lidande bakom tibetanska självbränningar – Epoch Times
Tortyr och död i Kinas omskolningscenter
31 oktober, 2011 kl. 07:21 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
…
Wang Hongliang
Epoch Times
En kvinna i 50-årsåldern bortfördes med våld av kinesiska myndigheter till ett så kallat Lagligt utbildningscenter för hjärntvätt. Tio dagar senare var hon död och hennes kropp var gul och blå efter misshandeln.
Wang Mingrong, avdelningssköterska vid Chengdu rehabiliteringssjukhus, som utövade Falun Gong, bortfördes den 7 september av personal från den ökända 610-byrån, vilken är ansvarig för förföljlsen av Falun Gong i Kina och har som mål att utrota metoden och dess utövare, samt av poliser från den lokala polisstationen och gatukommittén, en sorts spionorgan som övervakar vad alla i grannskapet gör.
Wang togs till Chengdus så kallat Lagliga utbildningscenter, en anläggning som används för internering och hjärntvätt av Falun Gong-utövare.
En anonym person som känner till Wangs fall sade att Wang började hungerstrejka för att protestera mot den olagliga interneringen. Hon blev då brutalt misshandlad och tvångsmatad via en slang. Tio dagar senare var Wang död. Hela hennes kropp var blåslagen, men den exakta dödsorsaken är okänd.
På grund av trycket från den lokala 610-byrån vågade Wangs familj inte avslöja detaljerna kring hennes död och många av hennes vänner blev inte informerade. Hennes kropp kremerades den 23 september.
När Epoch Times kontaktade staden Chengdus utbildningscenter per telefon svarade varken Li Feng eller Yi Decai, de två främst ansvariga för verksamheten. En annan tjänsteman, en kvinna med familjenamnet Bao, lade genast på luren. Ett samtal till vice polischef Wang Xuefeng vid den lokala polisstationen gav heller ingen information.
Wang började utöva Falun Gong 1998. Mellan 70 och 100 miljoner kineser från alla samhällsgrupper, inklusive kadrer på hög nivå inom kommunistpartiet, utövade då Falun Gong, enligt regimens officiella uppskattningar från den tiden.
Den 20 juli 1999 gav det kinesiska kommunistpartiets ledare Jiang Zemin order om utrotning av Falun Gong. 610-byrån bildades som en utomlaglig tvångsbyrå inom kommunistpartiet som arbetade med att ”omskola” utövare med vilka metoder som helst som ansågs nödvändiga, inklusive tortyr och död, enligt Falun Dafa Information Centers webbsida faluninfo.net (svensk motsvarighet falungonginfo.net).
Under åren som följde efter 1999 utsattes Wang ofta för förföljelse i syfte att tvinga henna att ge upp Falun Gong.
Chengdus utbildningscenter ligger i byn Caiwan i distriktet Huaqiao i Xinjin-länet. Utanför lokalerna finns ingen skylt, inte ens en som anger gatunummer. Grinden är ofta låst.
Många händelser där Falun Gong-utövare torterats brutalt och dödats har utspelat sig där under de gångna åtta åren, enligt rapporter på Clearwisdom.net, en webbsida som drivs av Falun Gong-utövare.
Xie hade sagt till sin familj att han fått en injektion med en okänd drog. När han dött upptäcktes att båda hans händer blivit svarta och hans kropp också gradvis blev svart.
Tan Shaolan, en ung kvinna som arbetade vid en bomullsfabrik i Sichuan, blev bortförd och utsatt för hjärntvätt i Chengdus utbildningscenter i september 2003. Sexton månader senare, den 25 januari 2005, sändes Tan tillbaka till fabrikens sovsal. Hennes medarbetare upptäckte att hon inte hade något ansiktsuttryck och inte svarade på tilltal. Hon var i ett katatoniskt tillstånd och kunde inte tala om sina erfarenheter vid Chengdus utbildningscenter.
Två andra kvinnliga Falun Gong-utövare, Wang och Li, hade också blivit bortförda och tagits till liknande hjärntvättscenter.
Wang sade till Epoch Times att de så kallade Lagliga utbildningscentren finns över hela landet. Men de är i själva verket olagliga institutioner som särskilt har etablerats av kommunistpartiet för hjärntvätt och förföljelse av Falun Gong. Dessa center använder alla sorters brutala metoder i sina försök att tvinga Falun Gong-utövare att ge upp sin tro.
- Hjärntvättscentren drivs i hemlighet och mycket få människor vet om dem. De övervakas inte av samhället och landets lagar kan inte röra dem. Ståndaktiga Falun Gong-utövare har varit fängslade i hjärntvättscenter under långa tider. En del har blivit brutalt torterade och en del har till och med mördats, sade Wang.
Wang togs till ett hjärntvättscenter i Guangzhou i februari 2009. Hon sade att det inte fanns någon rättsprocess, ingen rättsakt visades för henne och ingen informerade hennes familj. Under lång tid hade hennes anhöriga ingen aning om var hon befann sig.
Li sade att hon blivit kidnappad och förd till hjärntvättscenter vid fem olika tillfällen.
- Precis som arbetsläger och fängelser torterar hjärntvättscenter ofta Falun Gong-utövare grymt. År 2002 blev jag utsatt för särskilt grym tortyr då jag blev hårt bunden med rep under långa perioder. Därefter hade jag svårt att sitta upprätt i tre år, sade Li.
via Tortyr och död i Kinas omskolningscenter – Epoch Times
…
Ett helvete på jorden
19 juni, 2011 kl. 08:11 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Gao Zhisheng och andra, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, förföljelse av oliktänkande, Gao Zhisheng, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
Detaljerna i nedanstående berättelse känner jag igen efter att ha läst hur Falun Gong-utövare behandlas i fängelserna och arbetslägren. De utsätts dessutom för en än mer olidlig tortyr, precis som många andra dissidenter i Kina som fängslats för att KKP (Kinesiska Kommunistpartiet) anser dem vara ett ”hot mot stabiliteten”. De fråntas även levande sina organ och förvaras som en levande organbank. Väntetiden på organ är mycket kort i Kina… Grymheterna som pågår där mot troende och oliktänkande människor är svårfattliga för ett humant och civiliserat sinne och hjärta.
Detta måste vara ett av helvetena på jorden. Läs gärna hela denna gripande berättelse. Den visar verkligen vad Kina av idag är och hur bristande rättssäkerheten är för de kinesiska medborgarna och andra som utsätts för den. Maktterrorn är fullkomlig.
”Röd åklagare” av Xiao Rundcrantz berättar än mer om Kinas maktsystem.
Avhoppare ger brutal bild av Kinas rättsväsen – SvD
Ju grymmare hon var, desto fler privilegier fick hon. Först flera år senare i Sverige förstod Xiao Rundcrantz hur kallhamrad hon höll på att bli. – När det pågår ser man det inte, man är så hjärntvättad, säger den avhoppade åklagaren från Kina som nu skrivit en bok om sina erfarenheter.
Fången från Folkrepubliken
För åtta år sedan häktades den svenska tvåbarnspappan George Karimi i Beijing. Han dömdes till livstids fängelse för penningförfalskning. Det här är hans historia.
Publicerad 18 maj 2011 Text: Lisa Bergman Foto: margareta bloom sandebäck
Beijing, oktober 2003. Den svenska affärsmannen George Karimi, pappa till Arineh och Angineh, fem respektive tio år, satt i en lägenhet och rullade tummarna. Han var en av många på resande fot som fastnat i Asien på grund av sars-larmet. Affärerna gick trögt och resplanerna ändrades. Epidemin hade en förlamande effekt på hela regionen efter utbrottet i södra Kina på senvintern. Ett halvår senare hade sjukdomen spridits till 37 länder och rädslan för en världsomspännande pandemi var fortfarande stor.
Normalt agerade George Karimi mellanhand i handeln mellan Kina och Europa. Han såg till att importörer i Europa som ville köpa alltifrån damkläder till mopeder av kinesiska producenter kom i kontakt med rätt personer, och ordnade så att rätt papper, tillstånd och kontrakt fanns på plats för att underlätta transaktionerna. Tack vare uppväxten i Iran, tretton år i Indien och sedan tidigt 1990-tal fast bosatt i Sverige hade han ett rikt kontaktnät och goda språkkunskaper som gjorde honom till en viktig spindel i nätet.
Nu var han strandad i huvudstaden och bodde tillfälligt i en lägenhet tillsammans med Ara, en barndomsvän och affärspartner från Iran. De hängde tillsammans med en annan kompis, Milup, bekant från i Indien. De förmedlade kontakter, tolkade, tog hand om grejer åt varandra och hjälptes åt med det mesta. Så när Milup gav George en väska med en massa kataloger var det inget utöver det vanliga.
Men några dagar senare, den 9 oktober, svarade inte Milup i telefonen när George ringde. Han började undra, och efter lunch traskade George över till Milup för att kolla om han var där. Väl där möttes George av ett tjugotal myndighetspersoner som snabbt drog in honom i ett rum. »Milup har fått sars« var Georges första tanke, men han fick inga svar på sina frågor. Ett par timmar senare fördes han till tullen, och ytterligare några timmar senare till det gamla häktet i Beijing. Vid ankomsten togs han till en cell som mätte två gånger två meter, snäppet mindre än svenska byggkrav på minsta sortens handikapptoalett. Där i mörkret låg sex personer och trängdes på golvet. Vakten sparkade till den som lång närmast, »Vakna!«, föste in George och stängde dörren.
Så krymptes globalisten Georges tillvaro från affärsresor i Kina och Europa, familjeliv i Stockholm och vänner över hela världen till en liten cell på ett överfullt häkte i Beijing. Hans fru gjorde upprepade försök att besöka honom men det skulle dröja fyra år innan George fick träffa sin fru och sina flickor igen. Hans yngsta dotter, som var fem år när han försvann, kände knappt igen honom men morskade upp sig, överlämnade en kamouflagefärgad, skolslöjdad kudde och sa: »Pappa, om du behöver något, säg till mig, så ska jag fixa det«.
Den första morgonen i cellen, efter en sömnlös natt, såg George i gryningsljuset att det fanns en annan utlänning bland de intagna. Han frågade när de skulle kunna gå ut och fick till svar »Vet du, det gör vi inte. Jag har varit här tre veckor och har fortfarande ingen aning om varför, eller vad som ska hända mig«.
– Jag tänkte: herregud, om jag står ut här i en vecka är jag stålmannen. Då visste jag inte att det skulle bli åtta månader, säger George och ler snett.
Rutinerna i cellen var lätta att förstå, svåra att följa: ett: sitta still, två: vara tyst. Med ryggbesvär hade George svårt att sitta över huvudtaget, än värre att sitta på golvet utan att kunna röra sig eller ändra ställning. Första dagen vägrade han, reste sig och rörde sig runt sina cellkamrater. När han inte lydde order om att sätta sig ned stängde vakterna av fläkten och inom ett par minuter rann svetten i värmen. George gav upp och satte sig som de andra.
Det var ett av straffen för regelbrott. Andra inkluderade stryk från medfångar på order av vakterna, fotbojor, handbojor, i värsta fall bakom ryggen i flera dagar så att man varken kunde äta eller hantera ett besök på den vidriga toaletten som stod inklämd i ett hörn av cellen.
– Det hände att intagna fick så mycket stryk att de dog av skadorna, men vakterna skrev alltid »avliden på grund av aids«, berättar han.
Menyn på häktet bestod genomgående av billigast möjliga »Beijing cabbage«, en sorts vitkål, utblandad med lite lugnande medel för att stabilisera stämningsläget hos fångarna. Under den första månaden tappade George 15 kilo och håret grånade.
En viktig del i den psykiska nedbrytningen var att det i cellen oavbrutet visades filmer av dödsdömda, avrättningar och anhöriga inför en avrättning. Förtvivlan från en mor som såg sin son inför arkebuseringen eller en liten pojke som skakade av gråt för att han visste att pappan skulle avrättas.
Snart kom vintern, kylan och mörkret. Infektionerna avlöste varandra, alltid var det en eller flera i cellen som hade feber. Anledningen till Georges vistelse var fortfarande oklar och några förhör hölls egentligen inte. Däremot brukade han hämtas vid sjutiden om mornarna och placeras i en stol på gården, överkroppen spändes fast i ett järngrepp med ett bälte och där fick han sitta kvar tills det blev mörkt. När han berättar om det tåras ögonen men i nästa ögonblick säger han:
– Vet du, det var nästan så att jag föredrog att sitta där jämfört med cellen.
Känslan av overklighet var under lång tid större än skräcken över att befinna sig i ett kinesiskt häkte, i händerna på det kinesiska rättssystemet. George trodde länge att allt byggde på ett missförstånd, att det bara var en tidsfråga innan han skulle slippa ut. Efter någon månad fick han höra att han misstänktes för något slags våldsamt motstånd.
När rättegången mot George Karimi inleddes i januari 2005 hade han sedan ett halvår flyttats till ett nybyggt häkte där förhållandena var något bättre. Anklagelserna hade nu vuxit från våldsamt motstånd till att han var huvudman i en stor smugglingshistoria. Härvan hade blivit en stor inrikespolitisk framgång med tusentals dollar i beslag och flera utländska personer inblandade.
Varken George eller personalen vid svenska ambassaden hade någon större erfarenhet av det kinesiska rättsväsendet, de agerade som om de befann sig i ett demokratiskt system och krävde att få del av bevisning, att kunna bygga ett fungerande rättsligt försvar, att få yttra sig över förundersökningen och att byta ut både domare och jury.
– Kinesiska myndigheter ville sätta fast någon för smuggling och det var extremt dumt av mig att försöka försvara mig eller avslöja brister i bevisningen. Jag skulle ha erkänt allt från början och bara gjort som jag var tillsagd men jag var naiv nog att tro att jag skulle kunna motbevisa dem, att jag skulle kunna påverka processen, säger George.
Shake the world movie 震撼 (Full DVD Eng Sub)
12 april, 2011 kl. 16:40 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, dokumentär, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, film, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
”Shake the World” reveals the initial stages of the Chinese Communist Party’s brutal persecution of Falun Gong started in July 20, 1999.
It tells the story of Ding Yan, a typical Falun Dafa practitioner as she takes us through the first days of the persecution of Falun Gong, the Beijing News Conference held by Falun Gong practitioners in China on October and the Guangzhou Fa Conference in November 1999. Ding Yan is eventually persecuted to death at the hands of the police after suffering brutal physical and mental torture.
The persecution of Falun Dafa by the Chinese communist party has claimed the lives of thousands of Falun Dafa practitioners. All were violently tortured for refusing to relinquish their belief in Truthfulness, Compassion and Tolerance. They lost their lives but they left behind everlasting smiles and compassionate hearts.
Through the ages mankind has pondered: Where are we from? And to where are we going? Countless people have pursued the answer to this eternal question.
With a courtyard of gorgeous flowers, the spring has her master. The windstorm continues through the night, but there is no need to worry.
”Shake the World” reveals both the horror of the persecution and the beauty of Falun Gong practitioners” uncompromising spirit.
( http://www.shenzhoufilm.com has approved for this movie to share online widely )
Landet där de goda förföljs och skurkarna går fria
7 april, 2011 kl. 19:04 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Gao Zhisheng och andra, Kina, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, förföljelse av oliktänkande, Gao Zhisheng, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
I Kina förföljer kinesiska kommunistpartiet goda människor och premierar dem som gör dåliga handlingar…
Nedanstående artikel ”Upprördhet mot systemet i Kina efter brutalt mord” visar så tydligt hur mycket moralen har sjunkit i Kina bland makthavarna och dess anhängare och att det verkligen är den upp- och nervända världen som råder där. I Kina går man alltså ut i den statsunderstödda och statskontrollerade TV-kanalen CCTV och försvarar förövaren och hans brott, ett mord! Det är heller inte första gången detta händer.
Faller inte allt när goda etiska värderingar inte längre finns som kan vägleda människor? Kina är ett utpräglat ateistiskt land där den äldre generationen fortfarande har minnen av den gamla kinesiska kulturens värderingar (från konfuscianismen, taoismen och buddhismen) om hur man bör uppföra sig. KKP (kinesiska kommunistpartiet) har gjort allt för att utplåna denna kultur så bara den egna statskontrollerade versionen av religionen finns kvar, i stort sett. KKP:s kultur och mentalitet är i sin essens mycket ond, baserad på kamp och våld.
Qin Yongmin, en av grundarna för Democratic Party i Zhejiangprovinsen, uttalade sig i frågan i en telefonintervju med Epoch Times.
- Dagens Kina är fullt av olika kaotiska sociala fenomen. Människor lever totalt utan moral och integritet. Han tillade att ett starkt civilsamhälle är en grundläggande förutsättning för att de här sakerna ska kunna förändras.
Zan Aizong från oberoende kinesiska PEN-centret sade att med tanke på fall som detta så kommer kommunistpartiets ovilja att se till lag och rätt leda till att liknande saker händer igen.
- Det är ute med det här landet om man inte tar lagen på allvar.
Utdrag ur nedanstående artikel
Kulturrevolutionen gick just ut på en hjärntvätt av det kinesiska folket genom våld och kamp för att kommunismens idéer skulle präntas in. Hjärntvätt är fortfarande en av de metoder som används i arbetsläger för att ”omvända” människor, med hjälp av tortyr i olika former:
- En lärare från Wuhan blev torterad i Hewans arbetsläger
- Utövare utsätts för obarmhärtig hjärntvätt på Masanjia tvångsarbetsläger, Liaoningprovinsen
- FGI: Kvinnor hängs upp nakna och torteras i underlivet i ett försök att ”omvända” tillräckligt många. En kvinnas ögonvittnesskildring från Dalian tvångsarbetsläger
- Practitioners Tortured at Yushu City Brainwashing Centre in Jilin Province
- Villager from Hebei Province: ”It’s Hard to Be a Good Person Under the Chinese Communist Party (CCP)
- Practitioners Treated Like Slaves in Benxi Forced Labour Camp in Liaoning Province
Den 29 oktober 2002 skickades Liu Boyang iväg på två års tvångsarbete i Chaoyangguos arbetsläger i staden Changchun. I december tvingade polisen honom att sitta på kalla betonggolv hela dagarna och förbjöd honom att sova nattetid. På dagen tvingades han delta i hjärntvättsklasser. I juni 2004, när hans strafftid var över, vägrade arbetslägret släppa honom och fann en anledning till att förlänga strafftiden med 47 dagar. Liu hade avlagt akademisk examen vid ett medicinuniversitet. Han var en god människa som var omtänksam mot barnen och visade respekt för äldre. Varje år var han en mönsterarbetare vid sjukhuset. En kvinna med släktnamnet Wang berättade ovanstående om Wangs och Lius upplevelser nästan i ett enda andetag. Källa: ”Vi måste omedelbart sätta stopp för den brutalitet som kväver vår nations samvete och moral”. Gao Zhishengs tredje öppna brev till Hu Jintao och Wen Jiabao.
Här kan man läsa mer om det kinesiska kommunistpartiets onda mentalitet. KKP är en av de mest ondskefulla regimerna i världen idag.
Några människor i Kina har blivit lurade att tro att förföljelsen av Falun Gong har slutat. Ingenting av detta kan emellertid vara längre från sanningen. Förföljelsen fortsätter som vanligt men numera kanske mindre öppet än tidigare, då regimens nuvarande tillvägagångssätt är att hålla förföljelsen dold. Sanningen är emellertid att man har i tysthet har startat en ny nationell kampanj för att krossa Falun Gong.
Den kallas ”2010-2012 omfattande strid för att utbilda och omskola.” Målet med den treåriga planen är att tvinga fler och fler Falun Gong-utövare att ge upp sin tro på Falun Gong och dess universella princip Sanning-Godhet-Tålamod. Planen innehåller metoder att attackera orubbliga utövare; att tortera och tvinga och att göra allt som behövs för att tvinga dem att ge upp sin tro officiellt, för att säga det med KKPs egen förledande terminologi, att tvinga dem att ”omskolas”. Ur Det kinesiska kommunistpartiet fortsätter med sin treåriga plan om en intensifierad och landsomfattande förföljelse av Falun Gong
Upprördhet mot systemet i Kina efter brutalt mord
Jeanmarie Lunsford & Matthew Robertson
Epoch Times
Den hemska historien om hur en ung kvinna från en bondefamilj, Zhang Miao, knivhöggs till döds med åtta hugg av den välbärgade högskolestudenten Yao Jiaxin efter att han kört på henne med sin bil, har lett till en omfattande debatt om Kinas ”rika andra generation”.
Termen avser de som tjänat mest på Kinas blandning av kommunism och kapitalism, där de som haft rätt nätverk kunnat berika sig, ibland väldigt mycket, medan andra kommit långt efter.
Ledarsidor, bloggar och diskussionsforum har surrat av åsikter om hur Yao borde straffas. Somliga menar att det hela hänger på om huruvida han klassas som tillhörande eliten eller ej.
Statliga TV-kanalen CCTV antog en tyst förlåtande ton i sin rapportering, enligt bloggare, i vad som verkar vara ett försök att lugna de sociala spänningar som blivit en del av det här fallet. Rättegången började den 23 mars. På nätet har CCTV attackerats för vad som anses vara ett försök att manipulera den allmänna opinionen.
På ett CCTV-program förklarade en psykolog hur Yaos åtta knivhugg mot kvinnan var ”ett upprepande av de rörelser han lärt sig när han tidigare tvingats ta pianolektioner”.
Läs mer: Upprördhet mot systemet i Kina efter brutalt mord – Epoch Times
Bortom den röda muren – Dokumentär
1 april, 2011 kl. 14:32 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, Kultur, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, dokumentär, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, Kilgour och Matas, Kina, KKP, mänskliga rättigheter, organhandel
Beyond the Red Wall: The Persecution of Falun Gong – Swedish subtitle / Svensk text 42:26
”Bortom den röda muren: Förföljelsen av Falun Gong fokuserar på berättelsen om den kanadensiske Falun Gong-utövaren Kunlun Zhang, konstnär och professor vid McGill University, som arresterades och dömdes till nästan tre år i ett kinesiskt arbetsläger.
Falun Gong, en tränings- och meditationsmetod, förbjöds 1999 i Kina av president Jiang Zemin. Inom Falun Gong anser man att tusentals utövare av denna andliga rörelse har skickats till kinesiska fängelser sedan dess. Där anser de att många har torterats och till och med dödats.
Det finns också påståenden i en medförfattad rapport skriven av den kanadensiske advokaten David Matas och David Kilgour, före detta statssekreterare för Asien-Stillahavsområdet, att Falun Gong-utövare utsatts för organskörd i Kina. Kinesiska tjänstemän förnekar alla sådana påståenden.
Den kanadensiske filmaren Peter Rowe gör klart varför utövare av denna rörelse förtjänar vår uppmärksamhet, i hans kontroversiella dokumentär Bortom den röda muren: Förföljelsen av Falun Gong.” (Översatt)
”Beyond the Red Wall: The Persecution of Falun Gong focuses on the story of Canadian Falun Gong member Kunlun Zhang, an artist and professor at McGill University, who was arrested and sentenced to nearly three years in a Chinese labour camp.
Falun Gong, a method of exercise and meditation was outlawed in China in 1999 by President Jiang Zemin. Since that time it is believed by the Falun Gong, that thousands of followers of this spiritual movement have been sent to Chinese jails. There, they believe many have been tortured and even killed.
There are also allegations, contained in a report co-authored by Canadian lawyer David Matas and David Kilgour, former Secretary of State for Asia-Pacific, that Falun Gong practitioners have been victims of organ harvesting in China. Chinese Officials deny all such claims.
Canadian filmmaker Peter Rowe makes his case for why the followers of this movement deserve our attention, in his controversial documentary Beyond The Red Wall: The Persecution of the Falun Gong.”
Mer info: USA:s representanthus kräver slut på förföljelsen av Falun Gong
Fler artiklar om David Matas och David Kilgour:
Kinas fasansfulla organstölder
David Matas: Att upptäcka organstölder i Kina
Stå upp mot Kinas totalitära regim – Debatt
10 december, 2010 kl. 13:42 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Gao Zhisheng och andra, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, förföljelse av oliktänkande, Gao Zhisheng, Kina, KKP, mänskliga rättigheter, Nobels fredspris, Tibet
Debatt – www.gp.se
I dag, fredag, kommer Nobels fredspris att delas ut till den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo. Till skillnad från när Kina tilldelades OS 2008 hamnar nu fokus på regimens brott mot mänskliga rättigheter, skriver bland andra Petra Lindberg, ordförande SHRIC.
Fredspristagaren Liu Xiaobo sitter fängslad i Kina för att han hade en annan åsikt än kommunistdiktaturen, ett öde han delar med många andra. Han är i nuläget den enda nobelpristagare som sitter i fängelse. Den kinesiska regimens häftiga reaktion på att priset tilldelades Liu Xiaobo förvånar knappast. Det är inte första gången man hotar med konsekvenser när andra länder uttrycker sitt stöd för personer som regimen betraktar som sina fiender. Kanske är det nu dags att omvärlden säger ifrån och slår fast att vi inte accepterar en export av den kinesiska inrikespolitiken till den globala arenan.
Fortfarande existerar nämligen varken yttrande- eller trosfrihet i Kina. Fortfarande förföljs tibetaner, Falun Gong-utövare, kristna, mongoler, uigurer och människorättskämpar. De statskontrollerade medierna hjälper regimen att förfölja oliktänkande och styr större delen av den information som når invånarna.
Något annat som sällan uppmärksammas är alla de arbetsläger som finns runt om i Kina. The Laogai Research Foundation har hittills kartlagt över tusen arbetsläger i Kina där det beräknas sitta 3-6 miljoner fångar. Många samvetsfångar sänds dit utan rättegång och får utstå tortyr och slavarbete. Produkter som tillverkas i dessa arbetsläger exporteras, bland annat till Europa, och man har kunnat konstatera att flera arbetsläger är registrerade som företag.
Kinas regim tolererar bara sin egen världsbild och de använder våld och hot för att upprätthålla den. Den, som liksom Liu Xiaobo, ifrågasätter denna världsbild, riskerar inte bara att själv drabbas; vänner och familj utsätts också.
Ohållbar censur
Det är dock tydligt att den kinesiska regimens makt vilar på en ostadig grund, eftersom de måste kämpa så hårt för att bevara intrycket av att allt är i sin ordning. Man lägger ner enorma resurser på hackers, spioner och IT-poliser för att hindra sanningen från att nå det kinesiska folket såväl som omvärlden, men det är en kamp man inte kan vinna i längden.
Liu Xiaobo tillåts inte resa till Oslo och ta emot sitt pris, och i nuläget ser inte hans fru eller någon annan närstående ut att kunna göra det heller. Västvärlden behöver stå upp för individens frihet och rätt till självbestämmande och inte låta hot om repressalier hindra oss från att uttrycka vår åsikt. Vi hoppas därför att världens ledare tydligt visar sitt ställningstagande och närvarar vid prisutdelningen i dag, fredag.
Petra Lindberg
ordförande Supporting Human Rights In China
Chen Maiping
kinesisk dissident
Shinjilt Khered
Inner Mongolian Peoples Party
Lennart Sacrédeus
riksdagsledamot KD 2006-2010, europaparlamentariker i utrikes-och människorätts– utskottet 1999-2004.
via Stå upp mot Kinas totalitära regim – Debatt – www.gp.se
Länk till SHRIC: http://www.shric.org/
Fler artiklar: Den tomma stolen – Fredspriset: Stå upp mot Kinas senaste utpressningskampanj – DN
Människorättsadvokaten Gaos intervjuperson dör efter tortyr
1 november, 2010 kl. 21:12 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Gao Zhisheng och andra, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, Gao Zhisheng, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
Middle-aged woman had been detained 12 times in 11 years, subjected to repeated violence

Ms. Sun Shuxiang, emaciated from prolonged torture, photographed ten days after her release from a forced labor camp.
NEW YORK—A 53-year-old woman, whose testimony of excruciating and professionally-administered torture attorney Gao Zhisheng relayed in one of his open letters to China’s leaders, died in mid-October as a result of abuse in custody.
According to sources inside China, Ms. Sun Shuxiang, a Falun Gong practitioner from Changchun, died on October 10, four months after her release from a labor camp, where she was shocked with electric batons, injected with unidentified drugs, and forced to perform hard labor. A photo taken immediately upon her return home and smuggled out of China shows her emaciated body.
Sun is the third of Gao’s interviewees known to have subsequently been tortured to death. Gao himself has been disappeared since April 2010, with many fearing he may have been killed in custody. This past week, his teenage daughter appealed to U.S. President Barack Obama to seek information about Gao’s whereabouts in an upcoming meeting with Hu Jintao (“Please Return My Father,” Wall Street Journal)
Läs mer: FalunInfo.net – Gao Zhisheng Interviewee Dies Due to Torture, Photo Shows Emaciated Body
Flykten från Kina: Ett offer för tortyren berättar
28 september, 2010 kl. 12:11 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, förföljelse av oliktänkande, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
Escape from China: A torture victim’s story
By Martin Croucher
LONDON – It has been two years since Annie Yang was released from a labour camp in Beijing, where she had undergone eighteen months of physical and mental torture.
She now lives in a modest house in a leafy, tranquil suburb of North London, having recently been granted asylum in the UK.
But ghosts from the past often come back to haunt her.
“Even though my body has been released, my mind is still in the prison,” she told the Khaleej Times.
“The memories come back sometimes when I’m reading a book, or on a bus. I find I’m suddenly crying again.”
Read more: Escape from China: A torture victim’s story – Khaleej Times Online
Kinesisk film om 1960 arbetsläger hyllas i Venedig
13 september, 2010 kl. 08:46 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, dokumentär, förföljelse av oliktänkande, film, Kina, mänskliga rättigheter
By Silvia Aloisi
VENICE (Reuters) – A powerful Chinese film on the plight of political prisoners condemned to forced labor camps in the late 1950s wooed critics in Venice on Monday, with some tipping it as a strong contender for the festival’s top prize.
”The Ditch” tells the little-known story of some 3,000 people deported for ”re-education” to labor camps on the edge of the Gobi desert, in western China, and struggling to survive extreme climate and acute food shortages.
Billed as right-wing enemies by the government for even mildly criticizing the Communist party or simply because of their background, many died of starvation, disease and exhaustion in the ditches that served as dormitories.
Director Wang Bing spent three years tracking down survivors and wardens of the Jiabiangou and Mingshui Camps for the film, a surprise entry in the main competition line-up that was only revealed on Monday.
”For 10, maybe 20 years, independent Chinese cinema has focused above all else on the social problems of the poorest working classes in contemporary China,” Bing says in the production notes.
”The Ditch is perhaps the first film to deal directly with contemporary China’s political past, talking as it does about the ”Rightists” and what they endured in the re-education camps. It’s still a taboo subject.”
The film, warmly applauded at a press screening, is unlikely to be released in its home country, where authorities remain sensitive about how such topics are portrayed.
Still, Bing said he hoped the film would be an opportunity for younger Chinese like him — he was born in 1967 — to learn about their country’s past.
”I wanted to talk about our history, past events that can be criticized because of the way in which the Chinese suffered, and show them so that people can reflect on them,” he told reporters, speaking through a translator.
DOCUMENTARY STYLE
Shot like a documentary, The Ditch focuses on the last three months of life in an annexe camp where the 1,500 prisoners who had survived until then were moved in 1960, as drought ravaged the whole of China.
Read more: Chinese film on 1960 labor camps cheered in Venice – Yahoo! News
En kvinnas berättelse
15 april, 2010 kl. 08:55 | Publicerat i förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, Falun Gong, förföljelse av oliktänkande, Kina, KKP, mänskliga rättigheter
A Triumph of Spirit: A Woman’s Plight to Expose Injustice in China
NTD News, Melbourne.
by Robert Apicella
If a person is the sum of what they have experienced, then Jennifer Zeng surely amounts to quite a lot.
A Beijing University graduate, mother and wife, Jennifer’s life in China was good. But when her chosen spiritual practice Falun Gong was banned by the Chinese regime in 1999, a wave of suffering began.
[Jennifer Zeng, Chinese Refugee]:
“They had decided to eliminate Falun Gong, so that means to either eliminate us physically or mentally, or spiritually.”
In 2000, Jennifer was sentenced to 12 months of forced labor because she continued to practice Falun Gong—a tradition Chinese mediation practice.
[Jennifer Zeng, Chinese Refugee]:
“We lost totally the dignity of a human being.”
She describes the Chinese labor camp as living hell.
[Jennifer Zeng, Chinese Refugee]:
“The first sound we heard as we arrived was the crack of the electric baton, and the first order we got was squat… the pressure was so huge, we either heard the screams of others being shocked, or we were scalded or tortured ourselves.”
She says the beatings, electrocutions and sleep deprivation were part of a normal day—and ironically, what kept her going.
[Jennifer Zeng, Chinese Refugee]:
“I think after some six months of experiencing and witnessing all this unimaginable inhuman treatment against all the Falun Gong practitioners in the labor camp, I suddenly developed a very strong desire to expose these crimes to the world.”
She did just that. In 2001 she was released and fled to Australia. She later wrote a book called ”Witnessing History: one woman’s fight for freedom and Falun Gong.”
An educated young lady finds herself in a forced labor camp, simply for following a spiritual practice based on truthfulness, compassion and tolerance.
This may baffle many. But for Peter Westmore, President of Australia’s National Civic Council—a public policy group—the Chinese regime’s brutal crackdown is in keeping with its communist ideology.
[Peter Westmore, President, National Civic Council]:
“There were at least 70 million, maybe 100 million people in China regularly involved in Falun Gong practices. And I think that the Chinese Communist Party saw this as a threat to their monopoly on power…something which the government could not totally control.”
Now living a life of freedom in Australia, Jennifer’s aim is clear and simple.
[Jennifer Zeng, Chinese Refugee]:
“To continue to practice Falun Gong, and to fight for those Falun Gong practitioners who are still jailed in China… I’m very confident that we will have a bright future, because that confidence is built upon our very basic belief system, that is, goodness will overcome evil.”
Robert Apicella, NTD News, Melbourne.
via A Triumph of Spirit: A Woman’s Plight to Expose Injustice in China – NTDTV.com.
Hajar och fångar avslöjar Kina – Ola Wong
26 mars, 2010 kl. 15:41 | Publicerat i Djurrättsfrågor, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Ola Wongs krönikor, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter arbetsläger, Djurrättsfrågor, Kina, mänskliga rättigheter
Ibland är det lätt att glömma att jag är mitt i vad som troligen är den snabbaste och största utvecklingen i mänsklighetens historia. Jag blev påmind häromdagen av en marknadsundersökning: den vanligaste storleken på nyinköpta tv-apparater i 3:e och 4:e rangens kinesiska städer är numera 42 tum. I USA är den 37 tum, enligt China Market Research Group.
Vad är då fjärde rangens städer? Det är inte megastäder som Peking, Shanghai eller Guangzhou som de flesta svenskar hört talas om. Inte heller andrarangens städer med många miljoner invånare och skyskrapelandskap som Shenzhen, Chengdu eller Tianjin. Nej, vi pratar om hålor med en miljon människor. Den typ av avkrokar som man för några år sedan skulle övervägt rabiesvaccinering inför ett besök.
Kina har enligt vissa uppskattningar redan 170 städer med en befolkning på över en miljon. USA har nio, Sverige har en. År 2040 beräknas en miljard kineser bo i städer. Och som exemplet med tv-apparater visar kommer denna gigantiska nya medelklass att konsumera som svenskar.
Man brukar säga att ett samhälle kan dömas efter hur det behandlar sina djur och sina fångar. Kina kan dömas hårt på bägge punkter. Rapporter om hur fåglar plockas l
evande i dunindustrin är bara ett exempel. Men i takt med att medelklassen växer har även djuren fått sina beskyddare.
En av dem är landets mest älskade idrottare: basket jätten Yao Ming. Han är talesman för en kampanj mot hajfenssoppa. En tredjedel av världens sextiofyra haj arter är på gränsen till utrotning, enligt naturskyddsgruppen Uicn.
Den främsta orsaken är kinesisk efterfrågan på hajfenssoppa.Hajfenssoppa smakar ungefär som uppblött papper i kycklingbuljong. Men det är en prestigefylld rätt. Och prestige betyder allt i ett samhälle besatt av framgång ochmianzi, ansikte. Yao Ming vill ändra på det. I reklamfilmen ser man Yao Ming i en elegant kinesisk restaurang. I matsalen finns ett akvarium med en blödande haj på botten. Liksom de gjort med miljoner andra hajar har fångstmännen skurit av den fenorna och kastat tillbaka den levande hajen i havet.
När Yao ser hajens dödskamp skjuter han äcklad ifrån sig sin sopptallrik. Och när Yao vägrar att äta följer alla andra i restaurangen efter. Få idrottare har betytt så mycket för ett lands självkänsla som Yao Ming. En kines som lyckades bli bästa center och längst (2,29 meter) i den amerikanska basketligan. Och han tar inte ett öre för att ställa upp i organisationen wildaid.org:s hajkampanj.
Yao Ming och 42-tums tv-apparater är två exempel som förklarar kommunistpartiets till synes breda folkliga stöd.
– Partiet har gjort oss stolta över att vara kineser, säger professor Shen Dingli på Fudanuniversitetet i Shanghai.
Men Yao Mings hajräddning visar också hur långt Kina har kvar att gå. Det är otänkbart att han eller någon annan kinesisk stjärna skulle börja kampanja mot arbetsläger och fångtortyr, två andra kinesiska problem.
Yao har inte heller fått kommunistpartiet att säga nej till hajfena. På ett internationellt möte om handel med hotade djurarter i veckan var Kina med och stoppade ett förslag som skulle ha reglerat handeln med hajfenor.
via Hajar och fångar avslöjar Kina – Världen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.
Rovdriftens ansikte
16 mars, 2010 kl. 08:04 | Publicerat i Djurrättsfrågor, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Miljöfrågor, slavarbetsläger | Lämna en kommentarEtiketter Djurrättsfrågor, Kilgour och Matas, Kina, KKP, mänskliga rättigheter, organhandel
Kan ni tänka er, i Kina så svälter man ihjäl sina tigrar i fångenskap då det är förbjudet att döda dem. Så istället så svälter man sakta ihjäl dem eftersom man vill åt deras delar när de är döda, då det ger pengar. Så ofattbart grymt!
Och det är inte bara tigrar som råkar ut för detta utan även människor! Två kanadensare, David Kilgour och David Matas, har tillsammans med ögonvittnen avslöjat något väldigt brutalt. Man för in alla samvetsfångar i ett medicinskt dataregister och när en köpare behöver ett organ så söker man i dataregistret efter lämpliga ofrivilliga donatorer. Under lokalbedövning, medan de är levande och vakna, så skövlas fången sedan på alla sina vitala organ. Och dör naturligtvis en plågsam död. Det tjänar den kinesiska staten stora summor på. (Se mitt tidigare inlägg Goda Nyheter!, som handlar om en Nobelprisnominering, och denna bok Bloody Harvest.)
Den här organhandeln har kraftigt ökat sedan 1999 då förföljelsen mot Falun Gong startade. En njure (där det normalt sett är svårt att finna en lämplig donator) tar bara ett par veckor att få.
Men nu tillbaka till djuren. Också där behövs verkligen insatser i Kina. Björnar, hundar och katter har det också svårt, björnar tappas på galla i burar så trånga så de kan bara stå upp, hela tiden. Katter och hundar föds upp till mat under vidriga förhållanden i trånga burar. Fiskar kokas levande…
Vilken rovdriftsmentalitet! Hur avtrubbad kan man inte ha blivit då man behandlar natur, djur och miljö på detta sätt? Miljöföroreningarna är ofantligt stora och även på det området skövlas det. Men läser man ”Nio kommentarer om Kommunistpartiet” så kan man förstå hur denna brutala inhumana mentalitet har kunnat skapas genom årtiondena. För oss i Västerlandet så kan det vara mycket svårt att inse hur det egentligen är i Kina idag om man inte läser om just dessa saker.
Jag anser att informationen är viktig att få ut då Kina har tillåtits få ett stort spelrum på den internationella arenan och KKP har säkert en hemlig agenda med det, med denna rovdriftsmentalitet som drivkraft. Afrika skövlas just nu av KKP på sina naturtillgångar, som länderna är rika på och som Kina behöver för sin ekonomiska tillväxt.
Massorna i Kina tystas med bättre levnadsstandard, än så länge, även om klyftorna ökar. Och protesterna hos dem som förlorar hus och mark i expansionens efterdyningar tystas ner brutalt. Frågar du en kines i Kina om djupare livsfrågor och ställningstaganden tystnar de. Det är farligt att ha en åsikt i en diktatur. Men pengar kan få dem att må bra ett tag till…
Elva sibiriska tigrar dog i kinesiskt zoo
I år är det tigerns år enligt den kinesiska kalendern, därför ges elva sibiriska tigrars död en extra framträdande plats inom djurskyddsfrågan.Tigrarna har dött i en djurpark i nordöstra Kina under oklara omständigheter under de tre senaste månaderna. Enligt djurparkens chef dog de på grund av sjukdomar, men åsikterna går isär.
Det var i Shenyang Forest Wild Animal Zoo i Liaoning-provinsen i nordöstra Kina som de elva sällsynta sibiriska tigrarna hölls i fångenskap. Djurparkens chef hävdar att tigrarna dog av olika sjukdomar men enligt den lokala Naturskyddsföreningens talesman, Liu Xiaoqiang, skulle orsaken varit undernäring, rapporterar BBC News.
Nyheten aktualiserar frågan om hur man behandlar tigrar i fångenskap. I Kina lever endast 50 tigrar kvar i vilt tillstånd medan runt 5000 lever i djurparker.
Tigrarna skall ha matats med billiga kycklingben. Enligt Liu Xiaoqiang hölls tigrarna i mycket små burar som begränsade deras rörelsefrihet och bidrog till att sänka deras motståndskraft mot sjukdomar. Men vad som än orskade tigrarnas död väcks oundvikligen frågor om hur djuren behandlas i Kina.
Djurskyddsföreningar anser att det helt enkelt inte finns tillräckligt skydd för tigrar i landets djurparker. I Kina förekommer det också handel med tigerdelar vilka används för att behandla bland annat reumatism.
via Elva sibiriska tigrar dog i kinesiskt zoo – Epoch Times

One of the emaciated tigers in a cage at the Xiongshen Tiger and Bear Mountain Village in Guilin, China
Ovanstående bild är från artikeln här nedanför.
Exposed: Dark secret of the farm where tigers” bodies are plundered to make £185 wine
Utdrag ur artikeln -
Instead, it seems, they die slowly of neglect. In row after row of foul, cramped cages, more tigers lie alone, crippled and dying. One is hunched up against the side of its cage with its neck grotesquely deformed. Another, blinded in one eye, lies motionless.
This shabby, rundown park in Guilin – one of China’s main tourist cities – is home to the world’s biggest single collection of tigers. Yet it is never included on foreigners’ tour itineraries.
For here, 1,500 captive tigers – around half as many as there are thought to be remaining in the wild – live out miserable lives in squalid conditions.
En till artikel -
Tiger Farms in China Feed Thirst for Parts
“All of the demand for tiger parts is coming from China,” said Belinda Wright, executive director of the Wildlife Protection Society of India. “Unless the Chinese change their attitude, the tiger has no future on this earth.”
Klicka på rubriken för att komma till artikeln.
Blogga med WordPress.com. | Tema: Pool av Borja Fernandez.
Inlägg och kommentarer feeds.













