Insikt

Blue Marble

Epoch Times

Den här bilden sägs vara den mest högupplösta biden av jorden. Bilden av jorden som kallats för ”Blue Marble” släpptes av NASA den 26 januari. Den är tagen av Nasas nya satellit Suomi NPP med hjälp av VIIRS instrumentet ombord.

Satelliten döptes till ”Suomi NPP” den 24 januari till ära av den bortgågne forskaren med finsk påbrå, Verner E. Suomi, vid University of Wisconsin.

Suomi NPP är NASA:s nyaste forskningssatellit som används för att obserera jorden. Det är den första i en ny generation av satelliter som kommer att följa många aspekter av våra föränderliga jord.

via Blue Marble – Epoch Times

Exoplaneter mer regel än undantag i Vintergatan

…

…

Cassie Ryan
Epoch Times

Extrasolära planeter kan finnas i större omfattning i vår galax än man tidigare trott, enligt ny forskning som publiceras i tidskriften Nature 12 januari.

Med hjälp av en teknik som kallas gravitationell mikrolinsning har astronomer från European Southern Observatory (ESO) under sex år undersökt miljontals stjärnor i Vintergatan och kommit fram till att många stjärnor sannolikt har mer än en planet som kretsar kring dem.

Tidigare har två metoder använts för att hitta exoplaneter: att upptäcka planetens dragningskraft på sin stjärna, och att observera hur planeten reducerar ljuset från sin stjärna då den passerar framför stjärnan.

De här teknikerna är emellertid bäst vid lokalisering av planeter som är massiva eller som kretsar nära sina stjärnor. Följaktligen kan många andra exoplaneter missas. Med gravitationell linsning kan man dock finna planeter med olika stor massa, liksom planeter som kretsar på stort avstånd från sina solar.

”Vi har letat efter bevis för exoplaneter med hjälp av observationer från mikrolinsning i sex år”, sade huvudförfattaren till studien, Arnaud Cassan på Institut d’Astrophysique de Paris, i ett pressmeddelande. ”Anmärkningsvärt nog visar vår data att planeter är vanligare än stjärnor i vår galax.”

”Vi har också upptäckt att lättare planeter, som superjordar eller kalla versioner av Neptunus, måste vara vanligare än tyngre planeter.”

Med användning av data från undersökningarna PLANET (Probing Lensing Anomalies NETwork) och OGLE (Optical Gravitational Lensing Experiment), som detekterar planeter utifrån interaktionen mellan deras gravitationsfält och deras stjärnor, har teamet observerat den resulterande gravitationella mikrolinsningen, som får alla närvarande planeter att förstärka sin stjärnas ljusstyrka.

Trots styrkan med den här tekniken så begränsas dess planetfinnande potential genom två faktorer: chansen till att stjärnan i bakgrunden linjerar är väldigt liten plus att planetens omloppsbana också måste vara i linje.

Tre exoplaneter upptäcktes under de sex åren av forskning – en superjord och två planeter med massor liknande Neptunus och Jupiter. Detta är ett bra resultat för en så finkänslig teknik, vilket tyder på att astronomerna antingen hade en väldigt tur eller att exoplaneter är helt normalt i vår galax.

Forskarna innefattade i sin statistiska analys sju andra exoplaneter, och de många fallen där inga observationer gjordes, och drog slutsatsen att en av de sex undersökta stjärnorna har en Jupiterliknande planet, att hälften av dem har planeter med en massa likt Neptunus, och att två tredjedelar har superjordar.

”Vi trodde tidigare att jorden kan vara unik i vår galax”, berättade en annan av författarna, Daniel Kubas på ESO, i pressmeddelandet. ”Nu tycks det dock som om det bokstavligen finns miljarders planeter med en massa liknande jordens som kretsar kring stjärnor i Vintergatan.”

via Exoplaneter mer regel än undantag i Vintergatan – Epoch Times

Fysikens lagar skiljer sig över universum

David Skoumbourdis
Epoch Times

Enligt ny forskning tycks elektromagnetismen variera på olika platser. Det utmanar en av de mest fundamentala vetenskapliga principerna, den om att fysikens lagar är konstanta över universum. Studien har funnit att elektromagnetism, en av fyra grundläggande krafter i naturen tycks skilja sig över universum. Elektromagnetismens styrka anges med den så kallade finstrukturkonstanten och betecknas med symbolen alfa.

Att värdet på alfa varierar observerades för ett decennium sedan av John Webb och Victor Flambaum med kollegor på New South Wales University (UNSW) i Australien, efter att de analyserat observationer på ett stort område på himlen från Keck Observatory på Hawaii.

Som en del av en ny internationell insats har antalet observationer nu fördubblats och värdet på alfa mätts i approximativt 300 avlägsna galaxer, med användning av det mycket stora teleskopet Southern Observatory i Chile.

- Resultaten förbluffade oss. I en riktning – från vår position i universum – avtar alfa gradvis, men i motsatt riktning blir det gradvis större, sade Webb i ett pressmeddelande.

Om upptäckten bekräftas kommer det att få djupgående påverkan på vår förståelse av rumtiden, eftersom det bryter mot en av de grundläggande principerna bakom Einsteins allmänna relativitetsteori, enligt Webb.

- Man kan faktiskt förvänta sig sådana avvikelser i vissa mer moderna ’teorier om allt’, som försöker förena alla kända grundläggande krafter. Den mjuka kontinuerliga förändringen av alfa kan också tyda på att universum är mycket större än den del vi kan observera, möjligen oändligt, sade Flambaum.

Forskningen kan ha ännu större betydelse.

- En annan populär tanke för närvarande är att det existerar många universa, som vart och ett har sin egen uppsättning med lagar, sade Michael Murphy på Swinburne University of Technology i Australien i pressmeddelandet.

- Även en liten förändring i naturlagarna innebär att de inte skrevs i sten när vårt universum föddes. De naturlagar man ser kan bero på ens ’adress i rumtiden’ – när och var man råkar leva i universum, fortsatte han.

Webb sade att upptäckterna också kan förklara varför naturlagarna tycks stödja existensen av liv.

- Svaret kan vara att andra områden i universum inte är så gynnsamma för liv som vi känner till det, och att de fysiklagar som vi kan mäta i vår del av universum bara är lokala lagar, och i så fall är det inte speciellt förvånande att vi finner liv här, sammanfattade han.

via Fysikens lagar skiljer sig över universum – Epoch Times

…

Har vårt universum ett slut?

Christy Su
Epoch Times

Einstein lade fram hypotesen att universum är som en plan yta som fortsätter i evighet, deformerad av materia såsom stjärnor och galaxer. Forskarna fortsätter dock att ifrågasätta huruvida universum verkligen är oändligt.

Ju längre bort från jorden en galax eller stjärna är desto äldre är den. Idag kan vi se bakåt i tiden i maximalt ungefär 13 miljarder år, där det finns en rymd som innehåller big bangs efterdyningar.

Rymden är fylld med gas och plasma, så varm att ljuset inte kan passera igenom, vilket skapar ett lager av kosmisk bakgrundsstrålning av mikrovågor som separerar oss från en tänkbar gräns för universum.

Men trots vår begränsade förmåga att utforska rymden bortom detta så använder kosmologer logik i sina argument om att vårt universum är ändligt.

Enligt big bang-teorin var universum en gång ett litet klot av energi med hög täthet. När det exploderade expanderade all materia och rymd i klotet utåt, och fortsätter än idag att expandera vilket gör det till ett oändligt universum.

Fysikern Andreas Albrecht vid University of California jämför emellertid det expanderande universum med en bubbla som blåses upp. Han säger att uppblåsningen måste upphöra när rymden når en viss maximal storlek, vilket han förutspår är ungefär 20 gånger större än dess nuvarande storlek.

Kosmologen Neil Cornish vid Montana Stage University instämmer i att universum är ändligt.

- Ett problem med ett oändligt universum är att det inte bara är oändligt i storlek, utan också oändligt i tid. Det har ingen början, sade han nyligen i ett avsnitt av Morgan Freemans program Through the Wormhole.

- Det finns ett oändligt antal stjärnor, så himlen borde bli helt täckt i vitt. Ljust, ljust, så ljust att man skulle bli stekt, tillade han.

Stjärnorna är dock glest fördelade i rymden med mörker runt omkring, vilket motsäger teorin om oändlighet.

’Endast två saker är oändliga: universum och människans dumhet; och jag är inte säker beträffande universum.’ —Albert Einstein

Så om universum verkligen vore ändligt, hur skulle se ut?

Jean-Pierre Luminet, kosmolog på Paris observatorium, liknar universum med ett enormt musikinstrument och förklarar att ju större ett piano är, eller vilket annat instrument som helst, desto större är omfånget av de harmoniska övertoner som kan uppfattas.

Han har analyserat krusningarna från vibrationer i den kosmiska bakgrundsstrålningen och upptäckt att de längsta våglängderna, eller ”låga toner”, saknas, vilket stödjer teorin om ett ändligt universum.

Baserat på sin forskning tror Luminet att den perfekta formen på universum är en tredimensionell dodekaeder, det vill säga en polyeder med tolv sidor som en fotboll.

Kosmologen Janna Levin på Columbia University, New York, menar att gränsen för universum har formen av en tredimensionell rektangel och jämför den med ett rymdskepp som färdas genom universum i ett gigantiskt dataspel med asteroider.

När rymdskeppet i spelet flyger ur skärmen på ena sidan så dyker det upp på skärmen på andra sidan.

Med andra ord, när rymdskeppet flyger ur kuben vid en viss punkt i universums gränslinje så kommer det också att flyga in i kuben i en annan punkt, på exakt motsatt sida relativt punkten där det flög ut.

Fysikern Glenn Starkman på Case Western Reserve University i Ohio har utforskat data av den kosmiska bakgrundsstrålningen från rymdsonden Wilkinson Microwave Anisotrophy (WMAP), ett rymdskepp som mäter temperaturdifferenser i värmestrålning som finns kvar sedan big bang.

Starkman har testat Luminets förutsägelse att universum har formen av en dodekaeder med hjälp av mönster av varma och kalla fläckar som detekterats av WMAP – ljudvågor som har färdades genom universum när det var väldigt ungt.

Han kunde inte hitta några bevis för ett tolvsidigt universum inom lagret av den kosmiska bakgrundsstrålningen, men använder nu en spektrumanalysator och komplexa matematiska beräkningar för att testa huruvida formen kan existera utanför lagret.

Dessa upptäckter ger olika perspektiv på ett möjligt ändligt universum, men kosmologerna har ännu inte enats om vilken form det i så fall har.

via Har vårt universum ett slut? – Epoch Times

…
Tips!

Måndag 20:00
Vetenskapens värld

Del 11 av 19. I somras samlades några av världens allra skarpaste fysiker i Uppsala. De har en stor gåta att lösa. Hur ser materiens innersta ser ut och vad betyder det för hur hela universum är uppbyggt? Allt fler ansluter sig nu till idén om att det inte bara finns ett universum, utan flera. Och så har svenska Sida gett sig in i slaget om Internets framtid och i Arktis ser valrossarna sin värld smälta bort – och istället flyttar valarna in. Programledare är Victoria Dyring.

* Även i SVT2 18/11, SVT2 19/11 och SVT1 20/11

…

Nobelpris – gav insikten att vi bara förstår fem procent av universum

Barbro Plogander
Epoch Times Sverige

Det har antagits att universums expansion skulle sakta ner men årets Nobelpristagare i fysik upptäckte 1998 att det var tvärtom. En upptäckt som skakade om eftersom konsekvensen blev att vi nu bara förstår fem procent av universum.

Professor Olga Botner vid Uppsala universitets institut för strålningsvetenskap redogjorde vid presskonferensen för upptäckten som de tre amerikanska nobelpristagarna Saul Perlmutter, Brian P Schmidt och Adam G Riess gjort.

Einsteins allmänna relativitetsteori beskriver universums expansion och förklarar att den drivs av gravitation. För att se detta måste expansionshastigheten studeras i universum över tiden, miljarder år tillbaka. Eftersom det finns materia i universum antogs att gravitationen skulle få expansionen att saktas ner.

Årets nobelpristagare upptäckte 1998 till sin häpnad och förvåning att universum inte alls saktade ner utan tvärtom, hastigheten accelererade. Upptäckten gav forskarna en känsla av overklighet, ungefär som när du trampar på bilens bromspedalen och istället upptäcker att farten ökar.

Forskarna tillhörde två olika forskargrupper och studerade supernovor typ 1a.

Vita dvärgar signalerar sin död, dess massa är tung som solens men den är liten som jorden när den förlorat det mesta av sin energi. Inne i stjärnan startar en process som på några ögonblick sliter sönder den. Massvis med energi frigörs och den studeras sedan som en supernova.

Under några veckor kan dess lyskraft överglänsa alla stjärnor i hela galaxen. Ljusstyrkan i en supernova typ 1a kan studeras från jorden och avståndet kan bestämmas, för ju längre bort den är desto svagare blir dess ljusstyrka.

Det var först på 1990-talet som de två teamen hade utvecklat tillräckligt bra metoder för att studera tusentals avlägset belägna galaxer. Vid ett och samma tillfälle kunde ett tiotal supernovor upptäckas och studeras innan de slocknade. Senast en sådan observation kunde göras på jorden var år 1572.

Forskarna får Nobelpriset för att de upptäckte att genom att jämföra ljusstyrkan hos avlägsna supernovorna med dem som var närmare, såg de att de som låg längst ifrån oss lyste svagare än väntat. De var omkring 25 procent svagare, de var belägna väldigt långt bort, vilket tydde på att universum utvidgades snabbare.

Universum hade inte saktat ner som det antogs, utan accelererade istället. Forskarna vet inte vad som får universum att öka expansionshastigheten. En stark kandidat är det som benämns som mörk energi.

– Vi vet inte vad det är, men när den observerade accelerationshastigheten vid expansionen beaktas, måste den mörka energin uppgå till 75 procent av universums totala densitet, sade Olga Botner och fortsatte:

– Upptäckten av universums expansion har förändrat vår förståelse om universum. Vi förstår nu att vårt universum till 95 procent består av objekt som vi inte vet något om: den mörka materian och den mörka energin.

Vetenskapen förstår alltså bara de fem procent av universum som utgörs av planeter och stjärnor, blommor och bin och vi själva.

Därför är denna upptäckt fundamental och en hörnsten för kosmologin. Samtidigt är den en utmaning för generationer av framtida forskare, avslutade professor Olga Botner.

Kungliga Vetenskapsakademien beslutar vilka som får Nobelpriset i fysik. År 2011 går den ena hälften till Saul Perlmutter och den andra hälften går gemensamt till Brian P. Schmidt och Adam G. Riess ”för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor”.

Saul Perlmutter född 1959 i Champaign-Urbana, USA. Fil dr 1986 vid University of California, USA. Chef för Supernova Cosmology Project, Professor of Astrophysics, Lawrence Berkeley National Laboratory och University of California, Berkeley, USA.

Brian P Schmidt född 1967 Missoula, USA. Blev fil dr 1993 vid Harvard University, USA. Chef för High-z Supernova Search Team, Distinguished Professor, Australian National University, Australien.

Adam G. Riess född 1969 i Washington,USA. Blev fil dr 1996 vid Harvard University, USA. Professor of Astronomy and Physics, Johns Hopkins University och Space Telescope Science Institute, Baltimore, USA.

via Nobelpris – gav insikten att vi bara förstår fem procent av universum – Epoch Times

NASA-sond bekräftar de viktigaste förutsägelserna i Einsteins relativitetsteori

Andres Cordova
Epoch Times

Forskare från NASA och Stanford University bevisade nyligen att rymdtiden påverkas av närvaron och rotationen hos gravitationella kroppar såsom planeter och stjärnor. De här fenomenen förutsades av Einsteins relativitetsteori och kallas för geodetisk effekt respektive ”frame dragging’.

Forskarna lyckades genomföra experimentet med hjälp av en maskin som kallas ”Gravity Probe B”, som enligt Stanfords pressmeddelande tog 52 år att utforma, konstruera och distribuera. ”Fyra ultraprecisa gyroskop inrymda i en satellit” användes vid beräkningarna.

Stanfords pressmeddelande beskriver experimentet vidare: ”Om gravitationen inte påverkade rymd och tid skulle Gravity Probe B:s gyroskop för alltid peka i samma riktning i sin omloppsbana. Men som en bekräftelse på Einsteins allmänna relativitetsteori noterar gyroskopen mätbara, små förändringar i deras rotationsriktning, som om de drogs av jordens gravitation.”

”Föreställ er jorden som om den vore indränkt i honung”, sade Stanfordfysikern Francis Everitt, chefsutredare för Gravity Probe B, i pressmeddelandet. ”När planeten roterade runt sin axel och kretsade runt solen skulle honungen runt den vrida sig och virvla runt, och det är samma sak med rymd och tid.”

De här upptäckterna kanske får forskarna att lite mindre skeptiskt tänka i riktning mot möjligheterna till tidsresor, speciellt tidsresor till framtiden.

Läs mer: NASA-sond bekräftar de viktigaste förutsägelserna i Einsteins relativitetsteori – Epoch Times

Varannan stjärna har planeter omkring sig

Av Karin Bojs

Astronomer har hittat över tusen främmande världar. Nu väntar de bara på planeter med perfekta förhållanden för utomjordingar.

– Jag tror att vi kan bekräfta en jordliknande planet i den beboeliga zonen inom några få ­månader, säger Alexis Brandeker, astronom på Stockholms universitet och en av de ledande för ett nyinrättat centrum för astro­biologi.

Ett liknande centrum har nyligen upprättats vid Lunds universitet. Jakten på planeter runt främmande­ stjärnor – så kallade exoplaneter – är ett hett forskningsområde just nu. Det mest ­vitala inom hela astronomin, enligt många bedömare.

För bara 16 år sedan hittade ett schweiziskt forskarlag den första bekräftade exoplaneten runt en vanlig stjärna. Det var en sensation som rubbade bilden av vårt eget solsystem som en unik konstruktion i universum. Sedan dess har antalet kända exoplaneter ökat i snabb takt.

För några veckor sedan rapporterade en forskargrupp runt Nasas rymdteleskop Kepler att de hade hittat 1.235 möjliga planeter. Av dem är 68 i ungefär samma storlek som jorden.

Cirka 54 planeter befinner sig i den beboeliga zonen, där temperaturen är lagom för att vatten ska kunna vara flytande. Fem möjliga planeter är både jordliknande i storlek och finns i den beboeliga zonen. De skulle alltså vara tänkbara hem för utomjordingar, om de kan bekräftas.

Läs mer: Varannan stjärna har planeter omkring sig – DN.SE