Psykologen Eva Rusz: Brist på närhet kan ge allvarligare men än barn-
fattigdom
Eva Rusz
Vi måste öka vår kunskap om vad som skapar välbefinnande och psykisk hälsa hos våra småbarn. Brist på prylar utgör inte samma hot mot ett barns hälsa som bristen på känslomässig närhet. Moderna föräldrars självförverkligande får inte gå före barnens grundläggande känslomässiga behov.
Dagens barn har bytt roller med sina föräldrar. Många småbarn måste i dag själva söka upp sina föräldrar för att kunna ”tanka” eller ”docka” närhet. De får passa på när föräldrarna kan slita sig från jobbet, karriären eller träningspassen.
Om våra barn inte ges möjlighet till att etablera en trygg och stabil anknytning under de första två levnadsåren riskerar de att drabbas av olika känslomässiga problem, exempelvis oförmåga att skapa och vidmakthålla vuxna kärleksrelationer. Det kan även ge upphov till dålig självkänsla, ångesttillstånd och en ökad psykisk sårbarhet.
När ett barn har fötts i dag är en av de mest förekommande tankarna hos föräldrarna: ”När kan det börja på dagis”? Vi tänker automatiskt i termer av att vi skall låta andra ta hand om barnet i stället för att fråga oss hur vi som nyblivna föräldrar skall bete oss för att tillgodose vårt barns behov. I vårt land finns sen länge en spridd uppfattning om att barn behöver socialiseras så snabbt som möjligt. Detta är felaktigt: ett litet barn behöver inte socialiseras! Det är först vid tvåårsåldern som den processen behöver starta. För att denna process skall kunna ske på ett tillfredsställande sätt behöver barnet före två års ålder ha optimal tillgång till mamma och pappas trygga hamn. Föräldrarnas känslomässiga närhet, intoning och omvårdnad är avgörande.
Min kommentar: Jag skulle vilja säga att det ger olika slags men, och vilket är värst? Att bli emotionellt handikappad eller lättare mentalt utvecklingsstörd som man blir av näringsbrist?
… … …
Apforskare: Naturen gynnar snällhet och empati.
Malin Attefall – SVT Vetenskap
- Det är en gammal myt att den starkaste vinner genom att trycka ner andra, säger den världsberömde primatforskaren Frans De Waal.
Tvärtom gynnar naturen den som kan samarbeta och värna om sin grupp. Därför kan man se hur inte bara människor, utan även apor och till och med möss kan vissa empati.
Frans De Waal är en av den moderna psykologins och beteendevetenskapens superstjärnor och publiken applåderade högljutt, när han som en avslutning på AAAS-forskningmötet i Vancouver presenterade sin forskning.
Han har i åratal försökt hitta rötterna till människans moral och har sökt hos våra närmaste släktingar; schimpanserna. Fram till år 2000 var det inte många som tänkte i samma banor som honom. Naturen sågs som ond och hård. Bara de starka överlevde och det som skiljde ut människan från alla andra djur var att vi kunde lägga band på vår, i grunden onda, personlighet och upprätthålla någon sorts moral, menade forskarna. Men vid milennieskiftet började det svänga. Kunde det vara så att godhet faktiskt lönade sig och därför finns inom de flesta djurarter? Är altruism egentligen medfött hos alla?
Stor undersökning i Irland visar på barns behov av goda relationer
Alan McDonnell
Epoch Times
En irländsk långtidsstudie av familjens roll för barns sociala och emotionella välbefinnande publicerade en rapport förra veckan. Rapporten lanserades av ministern för barn och ungdomsfrågor, Frances Fitzgerald, vid ett evenemang i Dublin Castle. Medan resultaten tyder på att 15 till 20 procent av de irländska barnen har betydande känslomässiga eller beteendemässiga problem, är dessa siffror i stort sett i linje med internationella siffror, enligt The Irish Times.
Studien ”Familjens roll för nioåringars sociala och emotionella utveckling” undersöker hur barn i Irland klarar sig i sin utveckling. Man undersökte sambanden mellan vad som händer inom familjen, såsom föräldraskap, kvaliteten på relationen förälder-barn, föräldrars depression och äktenskapliga tillfredsställelse och barns sociala och emotionella utveckling. Rapporten behandlar också i vilken utsträckning barns resultat varierar beroende på familjens struktur och sociala bakgrund.
Resultaten baseras på data från den första omgången av intervjuer med 8 500 nioåringar samt intervjuer med deras föräldrar, lärare och rektorer. Intervjuerna ägde rum mellan september 2007 och juni 2008.
De viktigaste resultaten var:
* Majoriteten av nioåringarna utvecklas väl utan några större sociala, känslomässiga eller beteendemässiga problem. Cirka 15 till 20 procent av barnen visade en hög grad av känslomässiga eller beteendemässiga problem.
* Flickor var mer benägna än pojkar att ha problem av känslomässig karaktär (som att känna sig oroliga eller ledsna), medan pojkar var mer benägna än flickor att ha problem av beteendekaraktär (som att slåss med andra eller vara hyperaktiva). I allmänhet hade pojkarna fler svårigheter totalt.
* Föräldrarnas typ av föräldraskap och kvaliteten på relationen till barnen hade samband med det sociala och känslomässiga resultatet. Barn vars föräldrar använt en auktoritär stil (en hög grad av kontroll i kombination med en låg nivå av stöd för barnet) hade det svårare, liksom barn vars föräldrar var försumliga (en låg nivå av kontroll i kombination med en låg nivå av stöd för barnet)
* Barn som upplevt många konflikter med sina mammor och pappor visade mer sociala och emotionella svårigheter.
* Närhet mellan mamma och barn var viktigt för flickors sociala och emotionella utveckling, men inte för pojkar. Graden av närhet mellan pappa och barn visade inte på några sociala och känslomässiga problem.
* Föräldrarnas psykiska välbefinnande och kvaliteten på relationen mellan föräldrar har betydelse för barnens sociala och emotionella utveckling. Konflikter mellan barn och föräldrar var fler i familjer där mamman eller pappan varit deprimerad och där föräldrarna var missnöjda med sin relation med varandra.
* Mammors depression och äktenskapliga tillfredsställelse var förknippade med barnens svårigheter, men detta berodde till stor del på en dominoeffekt på relationen mellan mor och barn. Pappors depression och äktenskapliga tillfredsställelse kunde inte direkt relateras till barnens svårigheter.
* Vissa medfödda egenskaper hos barn gör dem mer sårbara socialt och känslomässigt än andra. Barn som är mycket känslosamma eller reagerar intensivt när de blir upprörda visar mer negativa resultat. Det är mer troligt att nioåringar med en kronisk sjukdom får fler sociala och känslomässiga problem.
* Barn i hushåll med ensamstående föräldrar och i ekonomiskt utsatta familjer visade högre grad av sociala och känslomässiga problem. Låg social och ekonomisk bakgrund eller att vara en ensamstående förälder kan försämra barnets sociala och känslomässiga utveckling. Dock är det som händer inom familjen tillsammans med barnets karaktärsdrag det viktigaste för barns sociala och känslomässiga utveckling.
I sitt tal vid lanseringen sade Frances Fitzgerald: ”Rapporten bekräftar vad vi redan vet. Kvaliteten på familjeförhållanden och faktorer i hemmet har enormt stor påverkan på barns utveckling. Bra föräldraskap är avgörande för barnens resultat och det är därför denna regering arbetar för att hjälpa föräldrarna så att deras barn får den bästa starten i livet”.
Rapportens författare, Elizabeth Nixon, som är lektor i utvecklingspsykologi vid Trinity College i Dublin, sade: ”Barn visar individuella skillnader i risken att drabbas av sociala och känslomässiga problem. En del av denna risk kan bero på barnets personlighet, men vad som händer inom familjen spelar en mycket viktig roll. Kvaliteten på relationen förälder och barn och särskilt barns konflikter med föräldrarna är en betydande risk för deras psykiska välbefinnande. Barn kan även påverkas av andra saker som händer i familjen, såsom moderns depression, äktenskapligt missnöje och ekonomiska svårigheter, men barn kan ges en buffert från potentiellt negativ påverkan av dessa faktorer om en positiv relation mellan förälder och barn kan upprätthållas”.
Studien ”Att växa upp i Irland (Growing Up in Ireland)” är en statligt finansierad studie som följt utvecklingen av nästan 20 000 barn och deras familjer. 8 500 barn intervjuades vid nio och tretton års ålder och 11 100 småbarn deltog vid nio månaders och tre års ålder. Studien genomfördes av ett konsortium av forskare under ledning av Economic and Social Research Institute (ESRI) och Trinity College Dublin.
Med vårens ankomst längtar vi efter förändring. Lika befriande som att göra en grundlig vårstädning är det att få rena kropp och sinne. Bestående välbefinnande uppnår man inte genom snabba metoder och dunderkurer utan det handlar om både mental och kroppslig rening och långsiktigt uppbyggande av hälsan.
Nyckelorden för att uppnå bättre hälsa är långsiktighet och helhetstänkande. En längtan efter att må bra kan vara en längtan efter att känna sig renare i både kropp och själ, det går hand i hand. Ibland börjar man med den mentala biten och når insikter som gör att man vill leva efter nya värderingar där ren mat och rena tankar blir viktiga. I en renare kropp och med ett renare sinne får sjukdomar svårt att få fäste. Här följer tio tips som jag vill dela med mig av som passar bra den här tiden på året. Jag ser våren som en pånyttfödelse efter vinterns mörka tid. Vi människor förväntas vara lika aktiva året om men faktum är att vår fysiologi förändras under årstiderna och vårt behov av vila och återhämtning är större under vinterhalvåret. Vår kropp behöver också en annan föda vintertid, mer lagad och värmande mat.
1) Unna dig att äta så ren mat som möjligt. Lägg hellre en större slant på att handla svenskt kött men i mindre mängd än att köpa större mängder importerat kött till lägre pris. Snåla hellre in på godis och nöjen. Undvik besprutade grönsaker och handla ekologisk och gärna lokalproducerad mat. Hippokrates, känd som ”läkekonstens fader” i antikens Grekland, ansåg att mat är medicin. Ät varierat och ät inte mer än du behöver. Det finns forskning som visar på att onödigt stort kaloriintag snabbar på åldrandeprocessen. Lär dig mer om hälsosam mat och bli en krävande konsument.
2) Undvik alla onödiga kemiska ämnen och elektronisk strålning så mycket det går. Ta inte mediciner i onödan. Låt förkylningen få läka ut av sig själv. Undvik starka rengöringsmedel, tvättmedel, sköljmedel och hygienprodukter. Tänk dig att du vill vara ren som en baby, både utvärtes och invärtes. Låt ditt sovrum vara en strålningsfri zon och tala inte i mobiltelefonen precis innan du går och lägger dig.
3) Tänk ”rent i alla sammanhang”. Undvik att titta och lyssna på det som är rått och oskönt. Försök hålla ditt sinne rent och fyll det i stället med sådant som är skönt och harmoniskt. Kanske har du aldrig tidigare läst klassiska romaner, lyssnat på klassisk musik eller njutit av att titta på skön konst, men det är värt att prova.
4) Bestäm dig för att avfärda alla negativa tankar och sluta oroa dig. Det kan kännas svårt och ovant till en början men ta en dag i taget så blir det till slut till en vana. Att avfärda negativa tankar betyder inte att man godkänner allt som inte är bra men att man försöker att inte reagera lika starkt på det. Försök ta lättare på motgångar, se dem som möjligheter att lära sig av. Ha överseende med dina medmänniskor.
5) Lär dig mer om traditionella hälsometoder. Inom kinesisk traditionell medicin, Ayurveda och naturmedicin tar man hänsyn till hela människan. Enligt gammal visdom är meditation viktig för att uppnå god hälsa och inre harmoni. Ha tålamod, acceptera att det tar tid att lära sig släppa störande tankar. Prova på qigong eller yoga som är kraftfulla metoder för att uppnå bättre hälsa och välbefinnande.
6) Rör på dig varje dag och upptäck naturen. Kroppen behöver rörelse för att må bra. Pendla med armarna och sträck ut ordentligt när du går. Sök dig ut i skog och mark när du har möjlighet. Naturen är spännande att upptäcka. Försök se den med andra ögon. Lär dig mer om växter och djur. Köp en kikare och fågelbok. Packa ryggsäcken med fika. Gör utflykter, vandra kort eller långt och gör dig hemmastadd i naturen. När du sitter inomhus och arbetar vid datorn ta ofta pauser, res på dig, rör på huvud, axlar och armar.
7) Lägg mer fokus på ditt inre liv. Upptäck dig själv. Lär känna dig själv och bli god vän med dig själv. Skriv dagbok, titta på gamla bilder och försök minnas vad du drömde om när du var barn. Reflektera mer över dina val du gör i det dagliga livet. Läs och inspireras av andra människors erfarenheter och hur de lyckats finna nya insikter i livet.
8) Sök dina rötter. Idag känner många människor sig rotlösa. Vi har snabba och ytliga kontakter med våra medmänniskor. Våra sociala medier har tagit överhanden för de mänskliga mötena. Vi har kanske flyttat långt ifrån vår hembygd för att få jobb. Våra rötter kan vi hitta igen om vi vill. Släktforska, besök dina gamla hemtrakter och sök upp gamla släktingar. Skriv ner minnen och spara. En dag kan det vara för sent att få svar på frågor om gamla anförvanter och hur det var förr.
Om du har flyttat till en ny plats, ta reda på mer om platsens historia och förankra dig där. Vi behöver en känsla av sammanhang för att må bra och känna oss trygga i en annars orolig värld.
9) Uttryck dig och ha roligt. Alla är vi bra på någonting, åtminstone kan vi träna upp en ny talang. Vi behöver inte bli duktiga men det är viktigt att få skapa något. Baka, laga gamla bilar, laga mat från grunden, sjunga i kör eller skriva dikter. Vi behöver i likhet med barnen få göra något roligt som inte är arbetsrelaterat.
10) Gör något gott för andra. Det är faktiskt bevisat att vi mår bra av att göra goda gärningar för andra. Det kan handla om att gå med i en välgörenhetsorganisation, hjälpa någon gammal eller rörelsehindrad person att få komma ut en stund på dagen, arbeta för mänskliga rättigheter i världen eller hjälpa grannen med snöskottning. Det viktigaste är att det handlar om oegennytta. Idag blir allt svårare att värva nya medlemmar till de ideella organisationerna. Kanske har vi blivit allt för upptagna med vår egen tillvaro så att vi glömmer bort att tänka på andra.
Susanne Larsson är legitimerad sjuksköterska med intresse för traditionella hälsometoder.
Att bli vuxen tar tid. Det dröjer ända till 23-årsåldern innan en människa har mognat neurologiskt, hormonellt och psykologiskt. Det säger Malin Bergström, barnpsykolog.
Hur gör man för att gå från barn till vuxen? Vad händer i kroppen? Vem är jag och vem ska jag bli? Tonåren är en vinglig väg för många. Det tuffa för tonåringen är att det är så mycket i kroppen och hjärnan som förändras samtidigt, säger Malin Bergström, barnpsykolog.
– Hjärnan utvecklas enormt under de här åren. Det är någonting som vi sällan tänker på – att tonåringen inte är färdigutvecklad. Vi vuxna, och samhället, utgår ifrån att de ska klara saker på samma mognadsnivå som vi. Till exempel ställs tonåringar inför val – där gymnasievalet är ett av de riktigt stora – som kan vara väldigt svåra att överblicka, säger hon.
Under tidiga tonår sker hormonella förändringar som påverkar humöret, känsloläget och tillväxten. Även neurologiskt utvecklas hjärnan under tonåren. Den här utvecklingen i hjärnan pågår ända till åren efter tjugo, visare senare forskning. Främst är det området i pannloben, prefontala cortex, som tar tid på sig. Där finns förmågan till överblick, till att strukturera och bedöma risker.
– Allt detta gör att tonåringar blir mer impulsiva, har svårare att planera och lättare blir offer för sina känslor. De har svårare att ta ett intellektuellt grepp om saker och ting. Och det måste vi vuxna förstå. Vi kan inte begära att de ska vara ”in charge” – ta kommandot över sitt liv – så tidigt som i tonåren, säger Malin Bergström.
Det har publicerats artiklar på DN om våldsamma datorspel efter att Statens medieråd nyligen publicerat en rapport där de tydligen säger att det inte är någon större fara med dessa. Undrar om detta medieråd har representanter som verkar i spelföretagens intresse, precis som var fallet med mobilstrålningsrapporten i somras (Mobilstrålning åter på tapeten – sakkunnig jävig)?
Vem kan tro att något som framtagits och används på amerikanska soldater för att avtrubba dem på empati innan de går ut i krig inte skulle påverka barn och tonåringar som behöver utveckla just denna egenskap?
Vart har sunda förnuftet tagit vägen? Ofta hör man argument som: ”Ja, men vi lekte cowboys och indianer när vi var små och det tog vi ingen skada av.” De äventyrslekarna kom sig av de filmer som visades på tv på den tiden, och våldsamheterna i dem går inte att jämföra med den råhet som finns idag i dataspel, på film och på tv. Barn har alltid levt ut sin inre föreställningsvärld, hur lever de barn som får se dessa grymma våldsamheter ut denna idag? Genom pennalism, översitteri och mobbning? Hur är dagens sociala klimat i skolorna?
Allt vi ser på tas in av hjärnan som om det händer oss, och lagras i vårt undermedvetna. Detta skapar säkert oro, rädslor och ångest hos de känsliga individerna medan de som har en empatistörning, och som därmed inte påverkas på det sättet, lättare tar till våld i en konfliktsituation. Ungas psykiska hälsa har försämrats de senaste två decennierna, kan det till viss del bero på allt detta våld som visas idag?
De flesta barn vet nog var gränsen går men sedan finns det de barn som t ex har problem i familjen och som dessutom kanske har någon neuropsykiatrisk funktionsstörning med dålig impulskontroll, ett växande problem i dagens samhälle. Barnmisshandeln ökar, är den ett symtom på just detta problem? En våldsspiral som trappas upp grad för grad, generation för generation, av ett uppväxande släkte som matats med denna våldsglorifiering?
För hur sunt är det att använda våld som underhållning?
Vad barn och unga behöver lära sig är samspel, empati och respekt för andra kännande varelser. Det är väldigt viktigt att de får lära sig prosociala beteenden, lära sig konflikthantering och hur att kommunicera på ett konstruktivt sätt som skapar en win-win-situation för alla. Dvs att alla ska känna sig nöjda med lösningen på konflikten. I Bemästra konsten att kommunicera kan du läsa mer om detta.
I måndags hade The Boston Globe en intressant artikel där man lät lärandeforskare och neurologer resonera kring hur datorspel kan utveckla hjärnan, tankeförmågan, lärandet och hur man förhåller sig till andra människor. I den allmänna debatten ges datorspel alltför ofta skulden till verklighetsflykt, våldsamt beteende, dåliga studieresultat och problem med övervikt. Men forskningen visar att datorspelandet kan skapa en mängd positiva effekter – och dessa är det förstås viktigt att undersöka närmare och ta fasta på.
I artikeln lyfter man också fram forskning som pekar på att datorspel kan fylla en viktig funktion i utvecklingen av barns och ungdomars värderingar och etiska förhållningssätt. I våras presenterade forskare vid Iowa State University en studie som visar att datorspelandet både kan stimulera till positivt och negativt socialt beteende.
[...] Scott Seider på Boston University, som forskar kring ungdomars sociopolitiska utveckling, konstaterar att datorspel kan spela en viktig roll för att utveckla det etiska sinnet och hur man beter sig i verkliga livet. Därför menar han att det är viktigt att spelutvecklarna beaktar detta och tar fram spel som visar värdet av och nyttan med ett prosocialt beteende.
”Våldsamma datorspel kan visst påverka ungas hjärnor”
Andreas Olsson, fil dr, universitetslektor, Karolinska institutet Predrag Petrovic, med dr, forskare, Karolinska institutet Martin Ingvar, professor, Karolinska institutet
Medierådet inte objektivt. Statens medieråd ger i en nyligen publicerad rapport en gravt felaktig bild av forskningen om våldsamma datorspel. Den är ett hån mot flera decenniers seriös forskning. Slutsatsen att datorspelen troligen inte har några betydande effekter på aggressivt beteende står i bjärt kontrast mot en samlad internationell beteendevetenskaplig expertis, skriver tre forskare vid Karolinska institutet.
Statens medieråd är en myndighet som ska verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan. Medierådet publicerade nyligen en granskning av den vetenskap som studerar hypotesen att våldsamma datorspel (VS) kan orsaka eller förvärra aggressivt beteende. Granskningen påskiner att VS troligen inte har några betydande effekter på aggressivt beteende. Vi menar att Medierådets granskning präglas av att sammanställarna låtit sina egna partiska åsikter, som de sedan länge uttryckt, färga innehållet.
Blogginlägg – Empati sitter i hjärnan: Igår nämnde min svägerska ett radioinslag som hade handlat om empati och att förmågan till empati är medfödd och kan tränas. Det är snarare så att den BÖR tränas om människan inte ska bli psykopat. Empatin har bostadsadress i den främre hjärn-loben och har ingen enskild koppling till den kreativa vänstra halvan eller den logiska högra halvan. Så’nt här tycker jag är otroligt intressant! Alla föds med förmågan till empati och den är väl utvecklad upp till 5 års ålder och det krävs inte så mycket ansträngning av hjärnan att hålla den aktiv. Svägerskan arbetar på dagis och kunde bekräfta detta.
Jag är mamma till en tonåring och kan bekräfta det som kommer. I tonåren, däremot, tar empatin, av någon anledning, lååååång semester och tonåringen får verkligen köra hjärnan på max-effekt för att empatin inte ska ta avsked helt och hållet. Man skulle kunna tycka att eftersom tonåren är proppade med hormoner och starka känslor, så borde väl förmågan till MEDKÄNSLA utvecklas samtidigt, men så är inte fallet. Kanske just för att den INTE är baserad på hormoner och därför inte kommer och går okontrollerat. Jag fick en makalös aha-upplevelse när hon berättade för det förklarar varför Elin är som hon är (jag har bara min egen tonåring att utgå ifrån)!
Det är pga empatins långa semester som tonåringen är fördömande, har väldigt lätt för att skratta åt utsatta, är fruktansvärt egocentriska och har svårt att förstå varför föräldrar blir så himla arga om de kommer hem sent. DE HAR INTE FÖRMÅGAN ATT SÄTTA SIG IN I EN ANNAN MÄNNISKAS SITUATION. Det är ofta, ofta som jag kommit på mig själv med att säga till Elin:”Om du kan tänka dig själv i den eller den situationen, så skulle inte du heller vara så kaxig.” Hon kan ju inte det, men hon KAN LÄRA SIG! Empatin är oftast fullt utvecklad i 20-årsåldern, men de finns de som behöver öva tills de kommer upp i 50-årsåldern!
Tänk då på allt detta ungdomsvåld som verkar så fullständigt obegripligt. ”Jag sparkade bara honom i bröstkorgen”. Underförstått är att han ju inte dog av det. Om man kan tänka sig in i hur det känns att ligga på marken och bli sparkad på, så skulle man låta bli. Det vanligaste personlighets draget hos psykopater är just bristen på empati. Tonåringen måste träna upp denna förmåga innan den självdör och känslo-livet med den. För att inte bli påhoppad av diverse föräldrar till tonåringar, så lägger jag till att det NATURLIGTVIS finns undantag; att det NATURLIGTVIS finns tonåringar som redan har tränat upp sin empati.
Artikel i DN: ”Dataspelsvåld minskar ungas förmåga till empati”
Tunga hjärn- och beteendeforskare varnar: Grovt datavåld under barn- och ungdomsåren kan påverka hjärnan – och samhället – ytterst negativt. En ny sammanställning av mer än hundra vetenskapliga studier – baserad på över 130 000 individer – visar på en robust koppling mellan våldsamma dataspel och till exempel aggressiva beteenden och minskad empati.
Hjärnans utveckling i barn- och ungdomsåren är mycket viktig för personligheten. Utifrån ett hjärnforskningsperspektiv finns flera specifika orosmoment, bland annat gäller det empatisystemet i hjärnbarken. Kontinuerligt användande av våldsamma dataspel kan både motverka utvecklingen av empati och barns och ungas förmåga att resonera i moraliska termer, skriver Predrag Petrovic, Andreas Olsson, Henrik Larsson och Martin Ingvar.
I dag är det inte fysiska äventyrslekar som gäller. Det är dataspel som dominerar fritiden för många ungdomar, spel vilka upplevs som både roliga och meningsfulla. Dataspel har även funnit en plats i specifik träning vid sjukdom och hjärnskador som stroke. Mitt i detta finns det nu en ökande förekomst av verklighetstrogna och extremt våldsinriktade spel där alla spelmoment som belönas går ut på att virtuellt döda, skada, misshandla, våldta, sprätta upp och lemlästa sina opponenter.
[...]
Hjärnans utveckling i barn- och ungdomsåren är mycket betydande för att skapa den personlighet som individen kommer att ha resten av sitt liv, och utifrån hjärnforskningsperspektiv föreligger flera specifika orosmoment:
1) Impulser för aggression och våld kommer från det limbiska systemet i hjärnan. Under barn- och ungdomsåren etableras impulskontroll över dessa system från pannloberna. Vi menar att det finns en stor risk att dessa kontrollsystem inte utvecklas till fullo samtidigt som automatiska aggressiva reaktioner förstärks. Tillvänjning och avtrubbning av individens impulskontroll leder till ökad risk för aggressiva beteenden i konflikter. Avtrubbningseffekten förstärks på grund av dataspelens sinnrika belöningar där spelaren belönas just för det som betraktas som starkt normbrytande beteende i det vanliga livet.
2) Hjärnforskning har visat att det finns ett empatisystem i hjärnbarken vilket kan hindra oss från att göra andra illa eftersom hjärnan gör en modell av den smärta som vår handling kommer att orsaka dem. Empati utgör således en broms mot våld. Kontinuerligt användande av våldsamma dataspel i barn- och ungdomsåren kan både motverka utvecklingen av empati och förstärka de mekanismer som hämmar empatirelaterande processer i hjärnan. Beteendestudier har också påvisat att graden av empatisk förmåga faktiskt minskar vid spelande av våldsamma dataspel.
3) Vår förmåga att resonera i moraliska termer utvecklas under barn- och ungdomen via exponering för moralsystem (genom familj, samhälle och kultur) i takt med att pannloberna utvecklas. All information som kommer till hjärnan bidrar till hur våra moraliska resonemang utvecklas. Risken är därför störst för påverkan av våldsamma dataspel hos barn med begränsat socialt nätverk.
Risken att påverkas av dessa spel beror på mängden spelande och mängden våldsinnehåll. Det är därför oroande att en del ungdomar spelar extremt våldsamma dataspel flera timmar per dag. Men från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier.
Sedan dess har realismen och våldsinnehållet i dataspel ökat explosionsartat samtidigt som spelandet har krupit ner i åldrarna. I kraft av det ökade innehållet av realistiskt våld i moderna dataspel finns det anledning att ifrågasätta de argument som framförts om att det inte föreligger något samband mellan dataspelande och effekter på känsloliv eller utövande av våld hos barn och ungdomar.
Forskning.se: Finns det psykiska sjukdomar som gör någon mer aggressiv eller farlig?
Rent generellt är det svårt att undersöka orsakssamband mellan psykisk sjukdom och kriminalitet.Däremot vet man att många våldsbrottslingar har olika personlighetsstörningar och neuropsykiatriska störningar. Sådana störningar utvecklas vanligen under barndomen och kan vara helt eller delvis medfödda.
Att personer med de diagnoserna inte har kommit i fokus under debatten om våld kopplat till psyke, beror på att de vanligtvis inte vårdas inom psykiatrin. I stället återfinns de ofta inom kriminalvården, får insatser via socialtjänsten eller vårdas inom missbrukarvården.
Den fysiska närheten till andra människor gör dig tryggare och friskare, den håller liv i relationer och gör till och med avtryck i världsekonomin. Forskarna börjar nu förstå varför.
[...] Det mer subtila lugn och ro-systemet har hittills hamnat i vetenskaplig skymundan, men är minst lika viktigt för vår överlevnad, menar Kerstin Uvnäs Moberg. Det ser till att kroppen går ned i varv, att vi känner oss trygga och avspända. Reaktionerna är stressens raka motsatser.
Beröringen påverkar bland annat strukturen i vårt centrala nervsystem, så att balansen av olika hormoner och signalsubstanser förändras. För vuxna är förändringarna tillfälliga. Ett barn formas för resten av livet.
- Om du får mycket beröring som liten så får du ett lugnare nervsystem, du blir buffrad mot stress och vänligare som person, säger Kerstin Uvnäs Moberg. Det är något som vi intuitivt har anat, precis som vi vet att om du har en förälder som slår och bråkar, så blir du stökig och otrygg.
Men den fysiologiska grunden är viktig att känna till, eftersom den ger möjligheter till påverkan.
Stå länge i duschen eller ta ett varmt bad. Vattendroppar är också beröring.
Sov under ett lite tyngre täcke. Gärna med en varm vetekudde eller varmvattenflaska som sällskap. Även värme frisätter oxytocin.
Massera dina fötter, till exempel framför teven. Huden på fötterna, liksom den på händerna och i an-siktet, kryllar av beröringsreceptorer. Beröring på dessa hudytor ger därför ett särskilt stort oxytocinpåslag. Du behöver inte ta i, lätta strykningar räcker. Använd gärna massageolja.
Pyssla. I trädgården, köket eller garaget. När dina händer pillar med något frisätts oxytocin. Repetitiva och långsamma sysslor, som att rulla köttbullar, är särskilt lugnande.
Ett keligt husdjur kan göra underverk, särskilt för den som lever ensam.
Investera i någon form av beröringsterapi, som massage eller taktil stimulering.
Anta att du ska starta en gymnasieutbildning för fastighetsskötare och vill locka elever. Vilka egenskaper efterlyser du framför allt hos de sökande? Tekniskt intresse? Förmåga att självständigt lösa vardagsproblem? Nej. Enligt annonsen för fastighetsskötarprogrammet på Enskede Gårds gymnasium i Stockholm bör du i första hand vara ”utåtriktad och social”.
[...]
”Forskningen visar intressant nog att just blyghet står i samband med empati. Det gör däremot inte socialitet”, säger Keltikangas-Järvinen i artikeln. ”Det betyder att en alltför social person inte nödvändigtvis märker att omgivningen tröttnat på att han eller hon alltid vill stå i centrum”.
Hennes slutsats är att vi åter måste sätta yrkeskunskapen i högsätet. Idealet, menar hon, är den klassiska statstjänstemannen som tillbringar sin arbetstid på det minst moderna av sätt – nämligen med att arbeta.
Men i stället har den svenska arbetsplatsen blivit det nya dagiset. Alla ska trivas och vara sociala och på fredagen är det fika och vad är det egentligen för problem med han den nye, han som inte är med på den stående Lottoraden, som inte vill bli Facebookkompis och som stänger dörren till sitt arbetsrum när vi andra pratar Let’s dance i korridoren. Det ser nästan ut som att han… jobbar?!
Det finns en allvarlig aspekt i vår tids vurm – för att inte säga vördnad, dyrkan – för social kompetens. Det handlar om dem som väljs bort, de som hade klarat jobbet med glans men som inte ens kallas på intervju för att de inte anses tillräckligt angelägna att dyka upp på företagets paintballturnering. Finns det någon annan slutstation för dem än arbetslöshet och utanförskap? Hur många sjukskrivningar och utförsäkringar beror i själva verket på att den drabbade visserligen hade kunnat sköta jobbet oklanderligt men kanske inte fungerar helt glimrande i grupp?
Min kommentar till detta:
Det finns säkert ett problem med att alla ska vara överdrivet sociala idag. Själv tycker jag dock att man ska kunna vara social utan att behöva ta för mycket plats, kunna samarbeta OCH kunna sitt arbete. Varför antingen eller?
Fungerar man inte socialt så är det ett stort hinder om man jobbar i grupp. Börjar de här frågeställningarna komma upp mer och mer pga av de neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som finns i allt större utsträckning i samhället idag? ADHD och Asperger t ex?
Själv tror jag att dessa obalanser är skador från vaccinationer och miljögifter i kombination med nedärvda genetiska begränsningar. De har säkert funnits i alla tider men blommar nu upp på ett sätt som inte funnits tidigare, anser jag. Plus att läkemedelsindustrin vill göra sig en hacka. Tillvaron är komplicerad för många.
Skuld får människor att samarbeta enligt ny studie
Cassie Ryan
Epoch Times
Beteendet vid beslutsfattande kan baseras på en kompromiss mellan personlig vinning och skuldkänslor, enligt en ny studie som publicerats i tidskriften Neuron.
Att människor samarbetar trots att de förlorar på det personligen är ett problem som har gäckat den klassiska ekonomin, som anser att människor enbart motiveras av egenintresse. Den kan dock inte förklara varför människor samarbetar trots att det kostar tid, pengar och stress.
Möjliga förklaringar kan vara att det känns naturligt bra att ge, alternativt att människor mår dåligt av att vara själviska och att de därför samarbetar för att undvika skuldkänslor.
Ett forskningsteam bestående av forskare inom kognitiv neurovetenskap och ekonomer studerade en grupp av 30 frivilliga som spelade ett tillitsspel i vilket spelare 1, investeraren, var tvungen att bestämma hur mycket pengar som skulle tilldelas spelare 2, förvaltaren.
Det här beteendet föranledde i sin tur förväntningar hos förvaltaren på hur mycket investeraren förväntade sig att få tillbaka. Förvaltarna skannades sedan med hjälp av magnetisk resonanstomografi (MRT) för att avgöra vilka områden i hjärnan som var aktiva när de bestämde hur mycket pengar som skulle returneras till investerarna, det vill säga huruvida de skulle motsvara sin partners tillit eller inte.
Resultaten från studien passar in i en modell där beslutet maximerar den ekonomiska belöningen medan den förväntade skulden minimeras. När förvaltarna motsvarade investerarnas förväntningar aktiverades de regioner som hjärnan associerar med negativa effekter och sympati, medan de hjärnregioner som är involverade i värde och ekonomisk belöning var i användning när de gav mindre än förväntat.
”Vi tycker att de här resultaten är spännande eftersom de stödjer ’teorin om moralisk sentimentalitet’, där människor tycks ha konkurrerande motivation att å ena sidan minimera upplevelsen av framtida skuld och, å andra sidan, att maximera den ekonomiska belöningen”, sade en av författarna, Alan Sanfey från Donders Institute for Brain, Mind & Behavior vid Radboud University Nijmegen i Holland, i en kompletterande video till artikeln.
”Detta ger enligt vår mening goda bevis för att negativa känslor såsom skuld också kan bära ansvaret för samarbetande beteende, och ger ytterligare viktiga ledtrådar till varför vi ofta samarbetar trots att det kostar oss personligen”, tillade han.
Teamet drog slutsatsen att ett nervsystem som har att göra med ”bearbetning av förväntningar spelar en kritisk roll i bedömningen av moraliska känslor som i sin tur kan upprätthålla samarbete mellan människor när man ställs inför frestelser”, står det i sammanfattningen.
Självkontroll, vad är det? Det är att lära sig att inte följa varje impuls man får. Vad händer om man gör det? Man får problem med sin omgivning och ses som besvärlig helt enkelt. Man ses som en egoistisk typ som bara ska ha sin vilja igenom. Är det inte sådana individer som skapas i curlinggenerationen?
Nedanstående artikel visar vad som kan hända när barn inte får lära sig ta hänsyn, när de får sin vilja igenom hela tiden, när de inte får möta motstånd… I motståndet formas vår karaktär.
Sedan 70-talet har Låt-gå-principen rått. Många av dem som har vuxit upp sedan dess har själva svårt att se denna problematik och vad det kan innebära för ett barns karaktär då de själva är fast i systemet och inte vet av något annat. Se bara på hur skolan utvecklats! En pennalism utan dess like har fått breda ut sig med en social miljö bland barnen som aldrig skulle ha godkänts på en arbetsplats.
Barn behöver normer, de behöver möta motstånd, de behöver lära sig tålamod genom att vänta på något och de behöver ha det tråkigt ibland. De behöver inte få sin tid fylld med allehanda saker hela tiden. Vi behöver ge dem utrymme att bara vara och låta tankarna komma och gå, se och reflektera.
Vi behöver ge barnen frihet under ansvar genom att sätta upp rimliga gränser beroende på ålder och mognad, leda dem kärleksfullt genom livet och lära dem lösa konflikter genom konstruktiva dialoger, lära dem hur att möta motgångar och lära dem tålamod och hänsyn. Vi behöver lära dem medkänsla genom att lära dem se saker från andras perspektiv och genom att tala om och visa förståelse. Barn lär av hur och vad vi gör, kom ihåg det!
Barn behöver en strukturerad kärleksfull tillvaro, det gör dem trygga.
Av TT
Barn som inte får lära sig att kontrollera sina impulser riskerar att drabbas av många problem som vuxna, enligt en ny studie.
Långtidsstudien av 1 000 barn från Nya Zeeland visar anmärkningsvärda resultat.
Barnen följdes från tre års ålder ända tills de fyllt 32 år. Redan när barnen var små fanns tydliga tecken på vilka som långt senare skulle komma att få det kämpigt i vuxen ålder. Samma treåringar som inte klarade av att vänta på sin tur, som inte kunde hantera när de blev frustrerade eller som hade svårt att koncentrera sig på en uppgift var också de som många år senare i högre grad än andra drabbades av så vitt skilda problem som sexuellt överförbara sjukdomar, högt kolesterolvärde, övervikt och högt blodtryck, visar studien. Den presenteras i den internationella vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (Pnas).
Social kompetens
Impulsiviteten och oförmågan till långsiktigt tänkande ledde också i vuxen ålder ofta till ekonomiska bekymmer som exempelvis kreditkortsskulder. Barn med dålig självkontroll var även överrepresenterade bland dem som senare blev ensamstående föräldrar, dömdes för olika brott eller blev beroende av tobak, alkohol eller andra droger.
- Problematiken blir värre med åren. I vårt moderna samhälle är det av oerhört central vikt att vara socialt kompetent, man måste kunna känna av vad andra tänker och känner. Klarar man inte det kan det i värsta fall gå rejält utför, man blir marginaliserad och hamnar i utanförskap, säger Staffan Jansson, professor och barnläkare.
Risken är också stor att problemen går i arv till nästa generation. Det positiva är att utvecklingen går att vända. Om problemen upptäcks i tid är det möjligt för föräldrar och lärare att med hjälp av social och emotionell träning få barnen att lära sig självkontroll.
- Generellt kan man säga att de här barnen mår bra av att få en strukturerad värld omkring sig, säger Staffan Janson.
Belysande och intressanta artiklar om det här med kosten, psyket och vår hälsa.
Läste en gång en mycket intressant biografi som var skriven av en autistisk kvinna som mycket väl kunde beskriva sitt autistiska tillstånd och hennes verklighet från det att hon var barn tills hon var vuxen kvinna. Det var när hon uteslöt gluten och mjölkprodukter som hon märkte en markant skillnad. Jag tror att den heter ”Ingen Ingenstans”, av Donna Williams. Jag lånade den på biblioteket. En mycket berörande och lärorik bok. Kan varmt rekommenderas.
Möt familjen sockerfri
Av Malin Forsberg
För det danska journalistparet Ninka och Morten Mauritson blev jakten på ett botemedel till deras autistiska son också räddningen för äktenskapet.
Genom att byta ut socker, snabbmat och tv- tittande mot hälsosam mat och träning förlorade de tillsammans 50 kilo och fick tillbaka sexlusten.
Journalisterna Ninka-Bernadette Mauritson och Morten Mauritson stressade, levde på skräpmat, bråkade mycket och somnade i varsitt hörn av tv-soffan. Passionen var som bortblåst, liksom energin.
Deras söner Bertram, 11, och Melvin, 8, kunde inte sova om nätterna, led av astma, och drabbades av våldsamma humörsvängningar. Den äldsta sonen som har autism vägrade fysisk kontakt, slogs vilt och var inte mottaglig för pedagogik. Ninka var i upplösningstillstånd och började desperat leta efter alternativ vård som kunde hjälpa hennes son.
Jämför socker med kokain
Det var då hon upptäckte att hälsosam kost fri från gluten och mjölk kunde lindra symptomen hos autistiska barn. Eftersom både hon och hennes man vägde 20 kilo för mycket skulle en ny kosthållning gagna även dem. De hade båda fastnat i ett allvarligt sockerberoende och Ninka menar att de ojämna blodsockernivåerna gjorde dem båda väldigt lättirriterade. Hon jämför socker med kokain och menar att sockerberoendet höll på att knäcka hennes och Mortens relation.
- Jag var deprimerad och hatade mitt liv och min man, säger hon.
”Vi hatade att vara med varandra”
Sagt och gjort. Ninka rensade sakta men säkert skafferierna på vitt mjöl, socker, kakor, vitt ris och konstgjorda livsmedelstillsatser.
Samtidigt föreslog hon att familjen varje dag skulle ha en mobil och tv-fri timme – en så kallad digital detox. För Ninka och Morten som varit vana att umgås med tv:n i mitten var det en svår omställning.
Det var en realitycheck och det var läskigt. Vi upptäckte att vi hatade att vara med varandra.
Familjen fick mer energi
Så småningom märkte Ninka att hela familjen sov bättre och hade mer energi. Pojkarna var lugnare och framför allt Bertrams humörsvängningar förändrades drastiskt. Besvär som eksem och förstoppning var ett minne blott och Morten som hade ätit astmamedicin hela sitt liv klarade sig nu utan läkemedel. De hade då strukit socker, gluten och mjölk ur sin kost och varje dag gick hela familjen ut och sprang en timme.
Jag tror att det här med kosten är mycket viktigt. Läs gärna också nedanstående artikel som även den, men på ett annat sätt, belyser detta med matens innehåll och hur det får återverkningar på vårt psyke.
Adhd /ADD
Här följer en intressant artikel publicerad av Peter Anstrin i Näringsnytt Nr 1 2007.
Hur näringen påverkar vår mentala hälsa
Dagens behandling av mentala besvär består till största delen av psykiatriska droger, antidepressiva SSRI-medel eller antipsykotika. Man utgår från den förhärskande psykiatriska modellen som hävdar att det finns en kemisk obalans av transmittorämnen i hjärnan. En teori som faktiskt inte har något vetenskapligt underlag och som förra året avfärdades av internationellt högt uppsatta psykiatriker med orden: ”en teori som förmodligen läkemedelsbolagen hittat på”.
Vad kvarstår då inom psykiatrin? Ja, inte mycket. Möjligen elchocker från 1950-talet. Den kognitiva terapin står ju främst psykologerna för. Men det finns ett annat område som förfallit till glömska inom psykiatrin. Hur näringen och maten påverkar vår mentala hälsa.
Wonderful Journey of Chinese Characters – Tolerance
”There are over 80,000 characters in the Chinese language and each character tells a story. This award-winning, animated series teaches children the true meaning behind every character and the stories and legends that are associated with them. This series is filled with fun characters and is sure to entertain.”
Bhutan är verkligen speciellt. Jag vet att de länge värnat om att behålla sina värderingar och sin kultur genom att kraftigt begränsa kontakten med omvärlden, genom att t ex inte tillåta turister och västvärldens inflytande i så stor omfattning.
Bhutan är ett av de mest slutna samhällena i världen, och möjligheterna för utlänningar att besöka landet är begränsade till vissa utvalda områden och till ett högt pris. Större delen av befolkningen lever i små byar på landsbygden, och försörjer sig på jordbruk och uppfödning av jakar. Buddhismen är en viktig del av livet.
När jag läser nedanstående artikel så kan jag tycka att de faktiskt är ett föregångsland i vad som egentligen är viktigt här i livet. Barnen får lära sig hur att leva i harmoni med naturen, med den sociala omgivningen och med sig själv. Kan det bli bättre?
Jag hoppas verkligen att kunskapen om detta sprider sig så att dessa frön även kan slå rot här hos oss i västlandet. Jag har länge efterfrågat denna typ av undervisning i våra skolor och kanske är det inte helt omöjligt att det kan ske även här i framtida skolors undervisning? Om tillräckligt många börjar efterfråga det så… Det har faktiskt startats upp kurser i lycka på högskolan, se Plugga dig lycklig :-)
I Bhutan lär sig skolbarnen sträva efter lycka istället för pengar
Bhutans undervisningsmyndighet har utarbetat en täckande guide till bruttonationallycka.
I december 2009 samlades en skara sakkunniga från hela världen i Bhutans huvudstad Thimphu för att diskutera god undervisning.
Seminariedeltagarna var bekymrade över att deras utbildningsanstalter producerar konsumenter som mäter sin livsframgång i makt och pengar.
Kutlur och livskvalitet istället för ekonomiska värderingar
Kungadömet Bhutan ligger i Himalaya och har 700 000 invånare. Dess fjärde kung, Jigme Singye Wangchuk, utvecklade begreppet bruttonationallycka (Gross National Happiness) redan på 1980-talet.
Mandalan beskriver faktorerna som bildar bruttonationallyckan i Bhutan. Foto: Educating for GNH, Royal Education Council
Bruttonationalprodukten (BNP) är en viktig mätare när man undersöker olika länders invånares välmående. Men att definiera människor som fattiga, mätt med mätare som är främmande för deras kultur, är en av det internationella utvecklingssamarbetets stötestenar.
Mätarna har kritiserats för att de ger för mycket tyngd åt ekonomiska mätare som är bundna till BNP. Alltför snabb ekonomisk tillväxt kan till och med vara skadlig: kulturen kan förtvina, miljöproblemen öka, liksom sociala och hälsorelaterade problem som prostitution och aids. Det är priset som länder som är ute efter snabb ekonomisk utveckling kan få lov att betala för sin materiella välfärd.
Bhutans kung föreslog att man istället för att använda BNP som mätare skulle undersöka hur lyckliga invånarna är. Bhutans myndigheter började systematiskt utarbeta ett utvecklingssystem som lämpar sig för Bhutans kulturella, traditionella och andliga värderingar och vars tyngdpunkt ligger på bruttonationallycka.
Bruttonationallyckan har fått stor internationell uppmärksamhet. Seminarier har ordnats på olika håll i världen, bland annat i Thailand, Japan och Indien.
”Internationella experter stödjer våra planer och vill till och med lära sig av våra eftersträvanden”, berättar premiärminister Jigme Y. Thinley.
Ilska, var kommer den ifrån? Om man ser djupare in i sig själv när den dyker upp så ser man att bakom den finns en rädsla, sorg eller smärta. Det brukar vara någon av dessa känslor som får oss att reagera med ilska.
Vad vi människor mest av allt söker är bekräftelse i olika former. Vi söker kärlek, att bli sedda och bekräftade. Om någon ser oss så finns vi. Denna längtan kan ta sig olika uttryck.
Vi kan t ex göra saker för andra, altruistiskt eller själviskt. Att vara ”snäll” kan ofta vara en längtan efter bekräftelse och en del går så långt att de utplånar sig själva och sin egen sanning i jakten på denna bekräftelse. Att göra något för andra utifrån ett altruistiskt perspektiv handlar mer om att sätta sin egen person åt sidan och hjälpa utan sökan efter egen vinning och bekräftelse. Det hjälper en att se klarare vad som verkligen hjälper någon annan. Ofta är hjälp till självhjälp bästa lösningen medan någon som är snäll inte tänker så utan hjälper för att själv få någon fördel av det. Detta sker oftast undermedvetet och styrs av våra tankemönster och känslomässiga behov.
Vår längtan efter bekräftelse kan också få ett negativt uttryck som en intolerans mot andras åsikter, då man tror att de kan innebära att man själv inte blir bekräftad. Livet blir en maktkamp om att ha rätt. Det finns något som heter: ”Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig?” Det ligger en hel del i det… Mina normer och värderingar behöver inte vara andras värderingar och normer.
De har sin egen världsbild som de skapat utifrån vad de gått igenom, de erfarenheter och tolkningar de gjort av dessa och vad de har fått lära sig av andra utifrån deras värderingar och normer. Vi är alla hjärntvättade i någon form kan man säga, av omvärlden och av oss själva i vårt försök att förstå denna… Ett sökande handlar därför oftast om att hitta något sannare…
Den här artikeln handlar om singlar och ensambarn. Naturligtvis kan det bli en generalisering av det hela och livet är inte svart/vitt utan finns även i olika gråtoner. Men det är intressant med tendensen, och inte helt ologiskt, att har man levt sitt liv länge som ensamstående eller vuxit upp som ensambarn så är man van att sätta sig själv främst och van att bli satt främst, av sig själv eller sina föräldrar.
Man har inte haft konkurrensen om uppmärksamhet och har inte behövt lära sig ta hänsyn som man måste göra när man lever i en större gemenskap, där man får lära sig att vänta på sin tur osv. Jag har själv växt upp med en ensamstående mamma som vuxit upp som ensambarn och det var oftast hennes behov som fick bli rådande. Detta tog sig mer och mer uttryck ju äldre vi barn blev och ju äldre hon blev.
Som ensambarn och som någon som länge levt ensam så kan det därför tror jag, undermedvetet bli ett hot mot ens existensberättigande om man inte får som man vill. Jag blir inte sedd och bekräftad och en smärta eller rädsla väcks, man blir arg och vill med aggressivitet kämpa sig till denna bekräftelse som tar sin form i yttre saker. Man blir självisk och egoistisk helt enkelt och ser sig som universums mittpunkt som allt annat snurrar kring och som ska tillfredsställa ens behov och önskningar.
Jag läste en gång en artikel om ettbarnspolitiken i Kina och hur denna skapar egoister, barn som blir curlade och inte ifrågasatta utan som får sin vilja igenom utan konkurrens, om det inte är så att man lever under en ekonomisk begränsning. Här finns också en intressant berättelse. Nedanstående citat är från en annan artikel.
– Vi vet att ettbarnspolitiken har skapat en ny typ av befolkning som beter sig på ett annorlunda sätt, säger demografiforskaren Peng Xizhe på Fudanuniversitetet.
– Men det är svårt att veta vad som beror på ettbarnspolitiken och vad som beror på att Kina har utvecklats.
Undersökningar visar att barn i kinesiska ettbarnsfamiljer blir allt fetare. Dessutom anklagas de för att vara asociala eftersom de är så hårt pressade av sina föräldrar att lyckas i skolan.
På dagis undervisas numer i konsten i att dela leksaker, men det hjälper inte.
Att lära sig respekt, hänsyn och samarbete, att få lära sig empati och att se saker ur andras perspektiv, att inte bli curlade utan få lära sig att för att få så måste man även ge och kanske uppoffra något, tycker jag är viktiga kvaliteter för barn att lära sig. Det skapar barn med både viljestyrka och empati. En viktig kombination och som gör dem bättre rustade att möta livets utmaningar.
Singlar mer konfliktbenägna än andra
från Pengar24
Ny forskning tyder på att singlar bråkar mer än andra på jobbet. Värst är de som är både ensamstående och ensambarn.
Det är tidningen Chef som rapporterar att det nu upptäckts ett samband mellan civilstatus och konfliktbenägenhet.
Andrejs Ozolins, docent i psykologi vid Linnéuniversitetet i Växjö, har i en studie granskat 300 personer och kommit fram till att två grupper är mer konfliktbenägna än andra: ensamstående och ensambarn.
Mest konfliktbenägna är samtidigt de som både är ensamstående och ensambarn.
Andrejs Ozolins har i flera år studerat hur placeringen i syskonskaran påverkar vårt beteende och är inte förvånad över resultatet.
Till tidningen Arbetsliv säger han enligt Chef att människan i ”grund och botten är sociala varelser” och att ”det är bra för oss att ha människor i nära relationer”.
Några konkreta råd för hur kunskapen ska kunna användas kan Andrejs Ozolins inte ge, men säger att det troligtvis är bäst för samarbeten att ha grupper med personer från olika placeringar i syskonskaror.
Den här artikeln kan man se som en fortsättning på mitt tidigare inlägg Lyckliga ihop länge. Varför inte skriva upp råden och börja leva efter dem, påminna sig om dem? Eller varför inte ta det råd som känns viktigast just nu och börja leva efter det? På köpet blir man nog en bättre människa…
Elva enkla knep som lyfter ditt förhållande
Av Anna Wahlgren
Lyft din relation till en högre nivå på ett snabbt och enkelt sätt. Här är familjeterapeuten Sverker Wadsteins bästa råd för att göra relationen mer kärleksfull och stark.
1. Små saker tillsammans
Gemensamma upplevelser bygger en relation. Behöver inte vara storslagna äventyr. Bestäm att ni ska jobba i trädgården tillsammans fyra lördagar i rad.
2. Ta en lång promenad
Ta promenader ihop. Ofta får man mycket mer sagt när man rör på sig. Lever du ett hektiskt liv får du planera.
3. Se din partner utvecklas
Din partner utvecklas hela tiden. Var nyfiken på vad som händer med din partner, sluta aldrig att fråga.
4. Ha en vän som du kan prata med Bygg en nära relation med någon utomstående. Partnern kan inte vara allt för dig, det är övermäktigt en person. Att få inspiration utifrån ger näring till relationen.
5. Stäng av din telefon
Ge din partner full uppmärksamhet när ni pratar. Stäng av telefonen. Om du svarar på jobbsamtal mitt i en diskussion markerar du att jobbet är viktigast.
6. Stå upp för din partner Var på din partners sida. Visa tilltro till din partners förmåga och val.
7. Din partner – din förebild Se din partner som en förebild för hur du kan leva och vara. Om du inte tycker att din partner är mycket till förebild just nu, ställ dig frågan om du själv är en person att ta efter. Vad kan din partner lära av dig?
8. Leta efter det goda
Leta efter det goda och vackra i din partner. Var konkret i berömmet: ”Jag tycker att du är en fantastisk mamma till våra barn”.
9. Glöm inte närheten
Glöm inte vardagsintimitet och närhet. Rör vid varandra ofta. Om ni under perioder inte har samlag, är det desto viktigare att fortfarande vara fysiskt nära.
10. Visa tacksamhet
Visa tacksamhet för att du får vara tillsammans med din partner. Tala om för din partner att du är glad för att den tog natten med barnen, eller för att du kunde åka iväg på tjej- eller killhelg.
11. Var tydlig och konkret
Var tydlig med vad du förväntar dig av relationen. Tala om vad som är viktigt för dig. Var så konkret som du kan vara.
På den här webbsidan vill jag på olika sätt uttrycka vad jag tycker ger livet mening och vad som också kan vara en utmaning.
Det kan till exempel vara behovet av hållbar utveckling för vår planet, eller olika frågor kring vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande.
Att vara sann, att vara god och att ha tålamod och medkänsla är andliga egenskaper som är en del av min kultivering av självet genom Falun Gong/Falun Dafa, insikternas väg. Att förädla och förbättra mig till en godare, mer medkännande människa ger mitt liv stor mening.
Jag tar också upp lite allvarligare saker, som förföljelsen av Falun Gong och andra i Kina och förklarar mer om den kinesiska regimens brutala mentalitet. Vi får aldrig glömma de mänskliga rättigheterna!
Vad som är viktigt är också allt som gör livet vackert; som goda tankar, vacker musik, hälsosam mat, vackra konstverk och vackra landskap. Och kärleksfulla relationer.
Jag hoppas att du hittar något som intresserar dig i den här bloggen och som kanske kan lysa upp din dag eller ge dig en ny förståelse av något.
~ "Vi kommer att under denna generation inte bara ha ånger över de dåliga människornas hatfulla ord och handlingar, utan även för den skrämmande tystnaden från goda människor." Martin Luther King
~ "Bristande samarbete med det onda är lika mycket en plikt som samarbetet är med det goda." Gandhi
~ "Var förändringen som du önskar se i världen." Gandhi
~ "Se upp med dina tankar, de blir ord. Se upp med dina ord, de blir handlingar. Se upp med dina handlingar, de blir vanor. Se upp med dina vanor, de blir karaktär. Se upp med din karaktär, den blir din destination." Frank Outlaw
~ "Erfarenheten har lärt mig att det största inre lugnet kommer från att utveckla kärlek och medkänsla. Ju mer vi bryr oss om andras lycka, desto större blir vår egen känsla av välbefinnande. Att kultivera fram en nära, varmhjärtad känsla för andra får automatiskt vårt sinne att känna sig väl till mods. Det hjälper oss att avlägsna vår egen rädsla och osäkerhet och ger oss styrka att möta hinder." Dalai Lama
~ "Emotionell intelligens är förmågan att se utifrån en annan människas perspektiv. Med detta infinner sig empati, medkänsla, altruism, minskning av stress och en slags visdom som på många sätt är viktigare än IQ." Jonny Bowden
~ "Det bästa och säkraste sättet att leva med ära i världen är att i verkligheten vara det som vi skulle vilja vara; alla mänskliga dygder ökar och förstärker sig själva genom att man utövar och erfar dem." Sokrates
~ "En människa borde leta efter vad som är och inte efter vad han tycker det borde vara." Albert Einstein
Falun Dafa – Citat
"Om varje enskild individ djupt inom sig fordrar av sig själv att vara en god person, kan utöva självbehärskning och tänker på andra i allt han gör, inte skadar andra och istället tänker på om andra kan hantera det, föreställ er hur samhället då skulle vara."
Li Hongzhi
"…. du bör alltid upprätthålla ett tillstånd av barmhärtighet och harmoni i hjärtat. När du plötsligt stöter på en del problem, då kan du hantera dem på rätt sätt. När ditt hjärta oftast är harmoniskt och barmhärtigt så får du tid och utrymme att sakta ner och tänka när du plötsligt möter ett problem."
Li Hongzhi - Zhuan Falun - Fjärde föreläsningen – “Omvandling av karma”
"Medkänsla är en ofantlig energi, rättfärdiga gudars energi. Ju mer medkänsla som finns, desto större blir denna energi och den kan upplösa allt som är dåligt... Den kan upplösa allt som inte är rätt. Och av sig självt så kommer kraften i din barmhärtighet att öka i förhållande till din nivå, det vill säga, den bestäms av din kultiveringsnivå."
Li Hongzhi
"Det mänskliga samhället har aldrig tidigare haft sanna principer som vägledning, så människan har inte löst sina problem med shan (medkänsla, välvillighet, godhet). Istället har människan alltid löst saker och ting genom kamp och erövring, och det har således blivit människans norm. Om människan vill bli gudomlig och gå bortom det mänskliga tillståndet, då måste hon överge den sortens fasthållanden och använda medkänsla för att lösa saker och ting."
Li Hongzhi
Insikter
- Människans känsla av ensamhet kommer från att ha separerat sig från sitt Sanna Jag och den gemenskap som finns på den nivån med Alltet. Ensamheten är alltså en illusion vi lever i på grund av vårt ego och vårt själviska jag, som separerar oss från själens och universums harmoni och högre livsexistenser.
- Genom att sträva efter och vilja ha skapar vi känslor som gör oss själviska. Jag vill ha det här, jag vill ha det så... Titta på detta i en konfliktsituation ... Osjälviskheten ser efter det bästa för alla, för dig och för mig. Och om det behövs så kan jag ge upp min längtan.
- Ett upphöjt och ädelt sinne ger ädla tankar och ädla tankar ger ett upphöjt och ädelt sinne.
