Vad är sanning?

17 juni, 2011 kl. 12:05 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, IT, Telekom och Media | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Media är inte att lita på helt och fullt – har aldrig varit och kommer aldrig att bli då media utgörs av människor med olika motiv, värderingar och bakgrund som skapar dessa ”sanningar”. Hur ofta hör man inte: ”Det stod i tidningen” eller ”Det såg jag på TV”, med hänvisning till att det skulle vara sanningen.

Vad är sanning egentligen? Finns det någon speciell sanning att tala om? Vad man kan kräva är iallafall att fakta ska stämma med verkligheten.

Tyvärr har jag fått erfara att det inte finns någon sådan sanning heller i media, när jag läst svartmålande artiklar om Falun Gong och känner till hur det egentligen är, faktamässigt. För värderingar kommer alltid människor att styras av; det gäller bara att se igenom dessa och ta till sig det som stämmer bäst ihop med ens egen världsbild som man har för tillfället. För även den kan förändras med tiden när man själv mognar som människa och förändras och förhoppningsvis ser ett större djup i tillvaron.

Tv-programmet ”Existens” är också det ett exempel på detta med att förvanska fakta (de program som sändes innan programledarbytet, har inte sett dem sedan dess). Ett Tv-program som ska ta upp religions- och trosfrågor, men där det var tydligt att dåvarande programledaren Anna Lindman Barsk ville ifrågasätta dessa aspekter, i förtäckt form.

Programledaren verkade ha en helt annan utgångspunkt som utgjordes av att inte tro på sådana saker, inte ha upplevt dem och och i själva verket verkade vara präglad av helt andra värderingar. Intrycket blev att hon hade svårt att se en annan verklighet än sin egen, det blev ett ytligt program där människor visserligen fick komma till tals men där programledaren i programmet själv drog och presenterade sina, som det verkade ateistiska, och intoleranta slutsatser. Fakta tolkades godtyckligt och negativt utan en förståelse för sakens natur och dessa presenterades sedan som en ”sanning”. Och det är det ju, på sitt sätt, det är ju hennes sanning även om den många gånger var intolerant och trångsynt.

Det är väldigt svårt att få något fällt då det verkar som om många inom mediabranschen är kompisar med varandra. T ex har förre pressombudsmannen Yrsa Stenius arbetat på Aftonbladet. Vem vill fälla sina fd kollegor? Hur går det med ens framtida jobbutsikter? Blir det inte ett jävighetsdilemma för PO om en privatperson vill anmärka på en artikel som publicerats i Aftonbladet? Har själv erfarit att i en kulturartikel publicerad i Aftonbladet så kan en journalist skriva vilka lögner som helst, en kulturartikel faller inte på pressombudsmannens bord enligt PO…

Se även länk: Enkät: Vad vet du om Pressombudsmannen?

Av ungefär 15 stycken i Second Opinions enkät är det ingen som känner igen Allmänhetens Pressombudsman på bild. Få är bekanta med hans uppgift och några deltagare menar att Pressombudsmannen är ett forum där man anmäler reportrar som skriver om kungen i allt för stor omfattning.

Allmänhetens Pressombudsman (PO) har som funktion att hjälpa personer som känner sig kränkta eller på annat sätt orättvist behandlade i en tidningspublicering. Nuvarande Pressombudsman är Ola Sigvardsson, som för en tid sedan efterträdde Yrsa Stenius. Ola har sedan tidigare en bakgrund som chefredaktör på Östgöta Correspondenten, samt som reporter och projektredaktör på Dagens Nyheter.

Se även länk: Pressombudsmannen duckar för sitt ansvar

Mats Olin om Mediernas ansvar

Trots att felaktiga publiceringar kan krossa en människas liv ligger artiklar som fällts av Pressens opinionsnämnd kvar på nätet utan kommentarer. Där skulle nye Pressombudsmannen Ola Sigvardsson kunna göra skillnad, men tyvärr duckar han och hänvisar till andra, skriver Mats Olin, vd och partner för Second Opinion.

Debatten om medieetik blossar då och då upp. Den behövs och det är bra. Det som ofta diskuteras är principer för namn- och bildpublicering, jäv och journalisters intressekonflikter. En annan het diskussion har varit vem som ska bedöma pressetiska övertramp och om det borde skapas en gemensam medieombudsman för alla medier. Här finns det många som tycker till.

Mediebluffen har blivit nya busringningen

Av Michaela Möller

En lesbisk rebell bloggar från Syrien. En kvinna tatuerar in Facebookvänner på armen. En cyklist får fortkörningsböter. Gick du på dem? Är mediebluffen nya busringningen, en effekt av informationsöverflöd på nätet – eller har ­medierna tappat stinget?

[…]

Hela världspressen följde Amina. Och plötsligt förs hon bort av de Bashar al-Assads säkerhetsstyrkor – frigivningskampanjer på Facebook, Twitter och nyhetsmedier drar omedelbart i gång.
Så märkligt det blir när Amina plötsligt visar sig vara en 40-årig amerikan vid namn Tom MacMaster. Tro­värdigheten både för prestigefulla medier (vissa hade till och med chattat med Amina) och för andra bloggare skakas. Mustapha som driver bloggen ”Beirut spring” skriver på sin blogg: ”Tack för att du gjort att vi alla ser ut som idioter och för att du avlett vår uppmärksamhet från de verkliga personer som blir torterade i syriska fängelser. Om jag en dag blir kidnappad av min regering kommer många läsare inte att bry sig för jag kan vara ännu en Amina”.

[…]

Men vad står det medvetna vilseledandet av medierna för?
– Jag tror inte att de hänger ihop eller är föranledda av varandra. Vad som är mer intressant är varför ­medierna intresserar sig för detta nu och ser mönster, säger Lars Truedson, ­reporter på radioprogrammet Medierna som granskar medievärlden.

Han menar att mediekritik har blivit hett. Det debatteras mycket om mediers tillkortakommanden, delvis på grund av de sociala mediernas plattform.
– Tidigare var de etablerade medierna själva grindvakter för dessa diskussioner. Nu finns en parallell arena där man kan kritisera medier. Så det är en effekt av påtryckningar – vi blir tvungna att ta upp frågorna eftersom intresset ökar. När man blir ifrågasatt så blir man mer självkritisk.

Medieforskaren Torbjörn von Krogh ser heller ingen direkt koppling mellan den senaste tidens medieblåsningar.
– Det är inget enhetligt fenomen, utan slumpmässiga företeelser. Möjligtvis är det lättare att i dag få ut material på internet. Men det hänger på den som tar in nyheten. När det går så här snabbt är det ännu viktigare att vara på sin vakt. Fast å andra sidan gör internet det lättare att kolla också, säger han.

Synen på information har delvis förändrats med internet. Informationen kommer inte längre alltid från betrodda institutioner, den finns överallt och kommer från allt och alla. Den nya tekniken gör det även enklare att fejka.
Nyligen annonserades en runsten ut på Blocket, en nyhet som flera medier nappade på. Men snart visade det sig att stenen var tillverkad på Spångbergsgymnasiets yrkesprogram i Filipstad. Det var en planterad mediebluff, en praktisk lektion i källkritik.

Läs mer: Mediebluffen har blivit nya busringningen – Nyheter – Senaste nytt | Expressen

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

"VAD TÄNKER DU OM DETTA?"

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.