Västländer medskyldiga till Kinas organhandel enligt tysk tidning

6 september, 2013 kl. 06:55 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,

Gisela Sommer
Epoch Times

Västvärlden är djupt insnärjd i Kinas tvivelaktiga och lukrativa organhandel, enligt en stor tysk tidning.

I Kina avlägsnas avrättade fångars organ och säljs för att transplanteras, bland annat till patienter från väst. Västerländska sjukhus, läkemedelsföretag och läkare stödjer kinesiska transplantationscenter utan att ställa frågor, enligt en undersökande artikel i den tyska tidningen Die Zeit.

Den tyskspråkiga artikeln, med titeln ”Hjärta på beställning” är skriven av Martina Keller, och i den sägs att avsikten är att exponera de avrättningar på beställning som utförs i Kina och att rikta ljuset mot läkare som bryter mot yrkesetiken.

Eftersom de rör sig i ett trångt utrymme ”mellan samarbete och medskyldighet”, trasslar deltagarna in sig i moraliska konflikter, sina professionella ambitioner och ekonomiska aspekter. Många föredrar att hålla tyst om den här frågan, skriver Keller.

”En människa dör
, precis i tid, så att en annan kan fortsätta att leva. I det kinesiska transplantationssystemet är detta möjligt, i utvecklingens namn och för att tjäna pengar – även västerländska pengar”, står det i artikeln.

Artikeln ställer frågan: ”Var ska västvärlden dra gränsen så att den inte blir en medbrottsling?”

Kina ligger på andra plats efter USA i statistiken över organtransplantationer i världen, ”ett faktum som gör regeringen stolt”, skriver Keller.

”Över 10 000 njurar, levrar, hjärtan och lungor transplanteras årligen, skrev [tidigare] biträdande hälsominister Huang Jiefu – själv transplantationskirurg – i den vetenskapliga tidskriften The Lancet förra året. Enligt hans statistik kommer nära 60 procent av dessa organ från avrättade fångar, ett öppet medgivande som överraskar,” skriver Die Zeit.

Tills för några år sedan hade regeringen avfärdat alla utländska rapporter om tvivelaktig kinesisk transplantationspraxis som propaganda, och antalet avrättningar i Kina är en statshemlighet.

”Insiders säger att transplantationssjukhus samarbetar med fängelser och skickar ut sina egna team för att skörda organ. Det kan inte uteslutas att läkare deltar i avrättningen”, står det i artikeln.

Patienter från västländer får också sina nya njurar, levrar och hjärtan tack vare kinesiska avrättningar, hävdar rapporten.

Die Zeit gjorde en intervju med 63-årige Mordechai Shtiglits från Tel Aviv, som flög till Kina i november 2005 för att få ett nytt hjärta vid Shanghais Zhongshan-sjukhus. Där träffade han patienter från Kanada, Australien och Hongkong som alla väntade på nya livräddande organ.

”I Kina får man
ett nytt hjärta på två till tre veckor. Om du har tur, som Mordechai Shtiglits, går det ännu fortare”, skriver Keller. En vecka efter sin ankomst till Shanghai berättade en kinesisk kirurg för honom att han skulle få sitt nya hjärta dagen därpå och sade att den kom från en 22-årig ”donator” som dött i en trafikolycka.

Rapporten säger dock att denna situation är ytterst osannolik. Även om över 60 000 kineser dör årligen i trafikolyckor kan kinesiska läkare inte veta i förväg när någon kommer att dö i en olycka. Dessutom har Kina än i dag inte något centralt system för snabb befordran av organ.

Organstölder från avrättade fångar är förbjudet i hela världen, enligt Die Zeit – transplantation bygger på principen om frivillig donation. Fångar är dock inte i den belägenheten att de fritt kan fatta beslut. Detta är så som World Association of Doctors ser det, liksom International Transplantation Society.

Dr Jacob Lavee, chef för hjärttransplantationerna vid Sheba Medical Centre, tog hand om Mordechai Shtiglits i flera år innan denne fick sitt nya hjärta i Kina. Lavee sade att han nästan hade gett upp hoppet om sin patient. Men när Shtiglits sade till honom att han skulle resa till Kina för att få en hjärttransplantation inom två veckor, log Lavee mot honom och sade: ”Det är inte möjligt.”

Man kan ta en
njure eller en del av en lever från en levande donator, förklarade Dr Lavee. ”Men när någon får ett hjärta betyder det att någon annan måste dö”, sade han till Die Zeit.

Artikeln citerar etikern Arthur Caplan från New York, som bidragit till boken State Organs: Transplant Abuse in China: ”Fängelsemyndigheterna måste specifikt söka efter potentiella donatorer, testa deras hälsa, blod, och vävnadstyp och avrätta dem medan turisten är i Kina. Det är helt enkelt att döda på beställning.”

Organhandel som tolereras av en regering är skrämmande, liksom avrättningar som levererar material för transplantationer. Men det räcker inte med det – det finns en annan, ännu värre misstanke. Den kanadensiske advokaten David Matas och David Kilgour, före detta kanadensisk statssekreterare, båda nominerade till Nobels fredspris 2010, har noggrant samlat fakta sedan 2006.

De två kanadensarna har försökt så långt det är möjligt att hålla allt i sin forskning oberoende av uttalanden från Falun Gong-utövare, enligt artikeln i Die Zeit. De samlade inte bara material om Falun Gong-fångar som läkarundersökts i fängelser, försvann spårlöst från lägren eller vars kroppar saknade kroppsdelar. De intervjuade också utländska patienter som genomgått njur- eller levertransplantationer i Kina.

De har även lyckats fråga ut tidigare medbrottslingar om organstölder från Falun Gong-fångar. Och de har dokumenterat telefonsamtal som gjordes av utredare, som utgav sig för att vara patienter eller deras anhöriga och frågade kinesiska transplantationscenter och institutioner om tillgången på Falun Gong-organ. Falun Gong-utövare anses vara särskilt lämpliga som donatorer, eftersom andra fångar ofta bär på hepatit B.

De citerar också ett telefonsamtal från mars 2006 med Zhongshan Hospital, fyra månader efter att Mordecai Shtiglits hade fått sitt nya hjärta där, rapporter Die Zeit. Den som ringde frågade om det fanns organ från Falun Gong-utövare tillgängliga för transplantation och läkaren svarade: ”Alla våra är av den här typen.”

I artikeln citerade Keller även Manfred Nowak, professor i internationell rätt vid universitetet i Wien och FN:s särskilde rapportör om tortyr fram till år 2010, som säger att de två kanadensarnas anklagelser är ”väl underbyggda och mycket allvarliga”, och ett viktigt tecken är att den kraftiga ökningen av antalet transplantationer i Kina sammanfaller med förföljelsen av Falun Gong.

På uppdrag av FN skickade Nowak en brådskande uppmaning till den kinesiska regeringen om att ge korrekt information om källan till alla transplanterade organ. Enligt Nowak har Kina avvisat alla anklagelser som propaganda, men aldrig förklarat dem.

”På andra håll
i världen väcker sådana meddelanden fasa”, skriver Die Zeit. ”Men vad nästan ingen vet är att västvärlden är djupt inblandat i det kinesiska systemet.”

Läkemedelsföretagen försörjer den kinesiska marknaden med mediciner som förhindrar avstötning och utför transplantationsforskning som högst sannolikt använder organ från avrättade fångar. Västerländska sjukhus och läkare stödjer kinesiska transplantationscenter utan att ställa frågor, enligt Die Zeit.

Västerländska rådgivare till den kinesiska regeringen utger sig för att hjälpa till att arbeta för förändring av Kinas transplantationspraxis, men samtidigt har de ekonomiska intressen i Kina.

Bilar från västvärlden utrustas till så kallade ”avrättningsbilar”. En kinesisk bilhandlare erbjuder till exempel en skåpbil av europeiskt märke på internet, utrustad med medicinsk apparatur för medicinsk övervakning och intravenös behandling – en hemsk symbol för det nära samarbetet mellan bödlar och läkare, rapporterar Die Zeit.

På grund av den här sortens inblandning föredrar många västerländska deltagare att hålla tyst.

Enligt ett anförande i Madrid av förre kinesiske vice hälsoministern Huang Jiefu, sågs en kraftig uppgång i organtransplantationer och han sade att njurtransplantationerna ökade mellan 1997 och 2005 från 3 000 till 8 500 per år, levrar från två till cirka 3 000. Boomen var möjlig delvis tack vare nya och bättre mediciner.

Detta är läkemedel som kommer från väst, enligt Die Zeit.

Det schweiziska företaget Sandoz har levererat cyklosporin A till Kina sedan mitten av 1980-talet, ett medel som är avgörande för att transplantationspatienter ska överleva. Roche och Novartis, som nu äger Sandoz, liksom Japanska Astellas, säljer nu sina mediciner mot avstötning i Kina, enligt Die Zeit. Dessa företag kunde ha känt till anklagelserna mot Kina åtminstone sedan 1994. Vid den tiden publicerade frivilligorganisationen Human Rights Watch en detaljerad rapport, skriver Die Zeit.

Vid slutet av 2005 började Roche till och med att producera sitt läkemedel CellCept i Kina. Under en stor invigningsfest vid deras fabrik i Shanghai, försvarade Roches chef Franz Humer beslutet att CellCept skulle produceras i Kina av alla länder, enligt en rapport i Handelsblatt: Till skillnad från i Japan fanns det inga etiska eller etiska eller kulturella hinder för transplantationsbranschen i Kina, enligt Die Zeit.

Den västerländska läkemedelsindustrin är också ansvarig för forskningsprojekt i Kina, enligt Die Zeit. Vetenskapliga tidskrifter har publicerat nio kliniska studier med cirka 1 200 transplantationer där företagen Wyeth och Pfizer från USA, Novartis och Roche från Schweiz, och Astellas från Japan har testat sina transplantationsläkemedel. Sammanlagt har dessa företag samarbetat med 20 sjukhus i Kina för dessa studier.

I tidskriften Liver Transplantation skrev Huang Jiefu att ”hela transplantationsteamet från Folkrepubliken Kina” har fått sin utbildning utomlands. Han själv blev själv fullärd i Australien.

Samtidigt har några australiska medicinska centra satt upp krav när de utbildar kinesiska kirurger, skriver Keller. Till exempel ber Dr Stephan Lynch vid Alexandra Hospital i Brisbane de sökande att lämna en skriftlig försäkran från deras klinikchef, eller någon ansvarig från deras provinsregering, att de förvärvade kunskaperna inte kommer att användas i transplantationsprogram som använder avrättade fångar som donatorer.

Men tyska läkare är mindre nogräknade, rapporter Die Zeit. Deutsche Herzzentrum Berlin, där närmare 2 300 hjärtan har transplanterats sedan starten 1986, samarbetar med över 30 sjukhus i Kina, inklusive transplantationscenter. År 2005 rapporterade medicinchefen Roland Hetzers egen assistent stolt på Radio China International om deras starka samarbete.

Vid öppnandet av en hjärtkirurgikonferens i Shanghai i maj 2012 meddelade Hetzer: ”Över 500 läkare … från Kina har genom åren deltagit i vårt arbete i Berlin. Några av kirurgerna har slutfört en komplett femårig utbildning. De har alla gjort ett bra arbete efter att ha återvänt till sitt hemland,” enligt Die Zeit.

Keller ger en annorlunda tolkning: ”Med andra ord: I Tyskland får kinesiska läkare de verktyg som gör att de kan transplantera organ från avrättade fångar i Kina – verktygen för människorättskränkningar.”

Liu Zhongmin är en av de kirurger som har arbetat i Berlin i flera år, skriver Keller. Han är nu vd på Chinese-German Heart Institute i Shanghai, som grundades år 2000 av Deutsche Herzzentrum och Shanghai East Hospital. Sjukhuset är tyskarnas närmaste samarbetspartner i Kina.

Lius kvalifikationer finns listade på Herzzentrums webbplats: Han ansvarar för klinisk forskning rörande ”hjärttransplantation, konstgjort hjärta, och kombinationen hjärt-lungtransplantation.”

Hur många hjärtan har sammanlagt transplanterats vid Chinese-German Heart Institute? Vad är källan till organen? Dessa frågor från Die Zeit svarade Liu inte på.

Weng, Hetzers representant sedan länge, och numera överläkare vid Deutsche Herzzentrum är, liksom Liu, vd vid Chinese-German Heart Institute. Flera gånger om året reser han till Kina, enligt Die Zeit.

Inte heller han ville svara på frågor från Die Zeit, precis som Hetzer.

Alltsedan Mordechai Shtiglits återvände från Kina har Dr Jacob Lavee varit aktiv politiskt för att förhindra att fler israeliska medborgare får hjärtan i Kina, skriver Keller. År 2008 antogs en transplantationslag i landet med förbud mot medicinsk ersättning för transplantat från utlandet, om organhandel var inblandad. Sedan dess har inga patienter från Israel rest till Kina för organtransplantation.

Dr Lavee sade till Die Zeit att han har attackerats på internet för att ha hindrat patienter från att resa till Kina.

”Jag är mycket stolt över denna anklagelse,” sade Lavee. Men hans uppdrag fortsätter, eftersom internationell organturism till Kina fortsätter, till och med när den kinesiska ledningen – officiellt, åtminstone – försöker reformera systemet, sade han till Die Zeit.

via Västländer medskyldiga till Kinas organhandel enligt tysk tidning

Mer i detta ämne:

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

"VAD TÄNKER DU OM DETTA?"

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.