Meditation på svenska fängelser hjälper interner hantera vardagen

9 september, 2014 kl. 06:59 | Publicerat i Andlighet, Kropp & Sinne, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,


Susanne W Lamm
Epoch Times

Högsboanstalten är en behandlingsanstalt för narkomaner. De lät internerna prova på meditation – eller ”mindfulness” – som ett komplement till de behandlingsprogram som ska hjälpa fångarna att leva ett normalt liv efter att de släppts ut. Metoden som användes kallas ”Vägen till frihet”.

Kriminalvårdsinspektör Ulrika Lilljegren, som jobbade som enhetschef på Högsboanstalten vid tillfället säger att man upplever att de intagna blir mer mottagliga för övriga behandlingsprogram om de får lära sig exempelvis meditation eller yoga.

Hon berättar att de har ganska många intagna som har antingen neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD, eller har åsamkat sig skador utifrån långvarigt missbruk. De har ofta svårt att koncentrera sig.

– Det var en sådan kille som var med vid det här tillfället. Att se honom sitta helt stilla i en halvtimme var ju helt nytt för mig. Han var alltid väldigt aktiv och studsade alltid runt på avdelningen, men han hade hittat något i den här meditationen som gjorde att han kunde sitta stilla, säger Lilljegren.

Meditationen ger deltagarna nya verktyg. De får hjälp att tänka lite annorlunda och kanske lär sig att stoppa sig själva innan de agerar. De får sätt att justera sitt beteende så att de inte hamnar i dåliga situationer hela tiden.

– Det är klart, det faller ju olika ut hos olika klienter men för några så fick det ju en väldig genomslagskraft och mycket påverkan, säger Lilljegren.

Kursledaren Pake Hall från Göteborgs zen-center tycker att fängelset är en fantastiskt bra miljö att sitta och meditera i.

– Miljön är ju jättesvår. Men det som blir tydligt är att det verkar som att man behöver möta sina egna mörka sidor. De kommer fram när man sitter inlåst och inte kommer någonstans. Det finns  också tid för praktik. Det är på många sätt som ett kloster.

Hall känner en koppling till människor som far illa. Han har ofta hamnat i arbeten där det finns människor med en social problematik som är på gränsen mellan vad som fungerar i samhället och vad som inte fungerar, berättar han. Han har jobbat på behandlingshem och med ungdomar som har det svårt i skolan, svårt med sociala kontakter och svårt på andra sätt.

När han själv började meditera på allvar kände han att det fanns något däri som han ville förmedla. Han tänkte på att de som sitter inlåsta och som skulle vara intresserade av meditation inte har tillgång till det.

Han gick med i ett amerikanskt nätverk som heter Prison Dharma Network, där han blev mentor för en ung man i USA som dömts till dubbel livstid för gängrelaterade mord, men som i fängelset blivit intresserad av att utöva i den buddhistiska skolan. Utbytet skedde genom brevväxling. Hall gick senare en kurs inom samma nätverk för att kunna leda en kurs som kallas ”Vägen till frihet”. Det är den kursen som Hall har lärt ut till intagna på svenska institutioner under benämningen ”mindfulness”.

Tanken med ”Vägen till frihet” är väldigt enkel, berättar han. Hela kursen är gjord för människor som sitter inlåsta.

– Man ifrågasätter om det verkligen är de här murarna som hindrar friheten eller om det är något annat som hindrar friheten? Vi kanske sitter i våra egna fängelser oavsett om vi är i Masthugget i Göteborg och kan gå ut när som helst på gatan eller om vi sitter bakom lås och bom på Kumlaanstalten. Vi kanske alla är fångna i våra begär och i våra aversioner och det här är en väg att jobba med det oavsett vilka omständigheter man befinner sig i, säger Hall.

Men borde man inte satsa på att hjälpa de personer som drabbats av de kriminellas gärningar istället?

– Jag tänker att det finns inget annat än offer i det här. Så fort vi begår en handling som åsamkar lidande i någon mening hos en annan människa så uppstår ett lidande hos den personen, men det uppstår också ett lidande hos oss själva när vi måste leva med effekterna av den handlingen, så det blir två offer tycker jag, inte bara ett.

Han säger att om man ska bryta mönstren som människor lever i, så är ett fängelse ett utmärkt ställe att göra det på. Där finns de som har djupa mönster av att skada sig själva och andra. Om man på något sätt underlättar för dem att stiga ur gamla hjulspår så kanske lidandet minskar hos såväl dem som andra.

Kursen innehöll 12 träffar. För att de intagna skulle motiveras lade man tillfällena mitt i arbetsveckan, så att de kunde välja att gå på mindfulness istället för att jobba. Varje träff varade i 1-1,5 timme och rymde såväl teori som praktik, enskilda samtal och att dela med sig av sina erfarenheter i grupp.

Kursen handlade om ämnen som medkänsla och kärleksfullhet, förlåtelse, acceptans och konflikthantering. Sedan hade internerna så kallad cellpraktik, den utövning som de själva ägnar sig åt i cellen.

– Man vet ju inte riktigt hur det ska landa in hos de här människorna. Man sår små små frön under de där korta, på vissa sätt ganska rumphuggna tillfällena. Det är en väldigt, väldigt tråkig miljö. Det är ett låst rum, där sitter vakter med så att det inte ska hända någonting. Det kommer nya in i gruppen hela tiden, det är människor som har otroligt svårt med rastlöshet och ångest, berättar Hall.

Fängelsets ”vi-och-dom”-kultur försvårade uppdraget lite. För internerna är det viktigt att inte vara sårbara, utan vara tuffa och ha status.

– När man gör en mindfulnesskurs där mycket handlar om att bara släppa taget och öppna upp – vad är det jag sitter med – så är det klart att gruppen blir ganska känslig. När man har gjort det några gånger så händer det någonting. Här finns en trygghet och här finns en container, här kan jag dela saker. Eller jag kan lyssna på när Pake berättar om någonting utan att komma med roliga kommentarer till grannen. När det kommer in nya som inte är så kända i gruppen så måste maskerna på varenda gång igen, mer eller mindre.

Att komma in som tredje part som mindfulnessinstruktör och förhålla sig neutral mellan fängelseledning, vakter och interner var lite trixigt, berättar Hall:

– Alla vill att man ska alliera sig med dem. Vakterna vill att man ska påverka internerna på ett speciellt sätt, det ska vara vissa saker som ”tycks och tänks fel” i rummet. Och när man utbyter med internerna efter meditationen – vad var det som kom upp, eller hur har du haft det idag? och de säger ”jamen de där j…a idiotvakterna som (…)”. Att inte hamna i att hålla med eller säga emot, och ändå kunna hålla det och vara med dem i det, utan att de känner att man tar avstånd ifrån dem eller dissar deras upplevelse… Det var väldigt intressant hur ofta det där spelet höll på.

Över det hela taget var projektet lyckat. Responsen från deltagarna i utvärderingen var positiv. En av dem skrev:

”Mitt huvud ser ut som en j…a pingismatch hela tiden, bollarna bara flyger och far och nu har jag fattat att jag inte behöver spela på de där bollarna!”

En annan beskrev hur han när en annan intern ”blängde på honom” i matkön, mindes vad han lärt sig på kursen och flyttade uppmärksamheten till fötterna istället för att ta till våld.

Det känns förstås jättekul. Det lilla man gör där sår små frön och de säger att det här är jättebra, det här vill jag ha mer av. Det var värt de timmarna att åka dit, säger Pake Hall.

via Meditation på svenska fängelser hjälper interner hantera vardagen

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

"VAD TÄNKER DU OM DETTA?"

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.