Tillväxtens mörka sida

27 november, 2013 kl. 16:06 | Publicerat i Ekonomi, hållbar utveckling, Kina, Miljöfrågor, Samhälle | Lämna en kommentar

Yanzhong Huang

Från att ha varit ett av de fattigaste länderna i världen har nu Kina bara USA framför sig. Men det kinesiska folket har fått betala ett högt pris, och kommer att få göra det under många år framöver.

Kinas stadiga klättring som kontrast till den i övrigt tröga globala ekonomin har ingjutit mod hos de kinesiska ledarna och stärkt förtroendet för deras utvecklingsmodell. Samtidigt har den till synes robusta auktoritära kapitalismen i Kina övertygat vissa amerikanska experter att modellen erbjuder ett gångbart alternativ till den västerländska demokratin. Enligt Asienexperten Joshua Kurlantzik är det kinesiska systemet ”den allvarligaste utmaningen mot den demokratiska kapitalismen sedan kommunismen och fascismen vann mark på 1920-talet och början 1930-talet.”

I motsats till bilden av den kinesiska ångvälten har emellertid en mängd kriser förekommit det senaste decenniet. Storleken på den kinesiska ekonomin och befolkningen ökar utmaningarna inom hälsovård, miljö och socialt.

Ta till exempel luftföroreningarna. I norra Kina är halterna av vissa partiklar med storlekar mindre än 2,5 mikrometer – eller PM2,5, den mest skadliga varianten av giftig smog – 40 gånger högre än den tillåtna maxnivån av Världshälsoorganisationen (WHO).

Hälsokonsekvenserna på grund av sådana luftföroreningar är enorma. En studie som genomfördes 2012 av WHO tillsammans med en grupp universitet fann att nedsmutsning av utomhusluft bidrog till 1,2 miljoner för tidiga dödsfall i Kina, motsvarande nästan 40 procent av den totala siffran globalt. Och enligt en rapport nyligen av Deutsche Bank kommer luftkvaliteten i Kina vara 70 procent värre år 2025. Detta på grund av ökning i kolförbränningen liksom ökade utsläpp från fordon och industrier, vilka tillsammans redan står för 85 procent av PM2,5-luftföroreningar i Kina 2013.

Förorenat vatten är ett annat pris som Kina fått betala för den explosionsartade ekonomiska tillväxten. Till följd av snabb industrialisering och dålig reglering av hanteringen kring kemiskt avfall är mer än 70 procent av sjöarna och floderna i Kina förorenade, och nästan 40 procent av dessa floder bedöms vara ”allvarligt förorenade”. Närmare en fjärdedel av kineserna saknar tjänligt dricksvatten. WHO uppskattade nyligen att nästan 100 000 människor i Kina årligen dör av sjukdomar som kommer från smutsigt vatten.

Omkring 20 000 döda grisar som hittades i Huangpufloden i mars ökade kraven på säkerhetsregler för mathållningen. En studie från 2011 av kinesiska forskare uppskattade att mer än 94 miljoner människor i Kina varje år blir sjuka på grund av bakterier i maten. Ungefär 8500 människor dör till följd av detta.

De här siffrorna underskattar sannolikt Kinas kris avseende livsmedelssäkerhet, då statistik över hälsotillstånd orsakade av förorenad mat ofta saknas. Enligt en utredning som gjordes 2011 av Nanjing Agricultural University innehöll 10 procent av det ris som säljs i Kina stora mängder kadmium, och vissa forskare uppskattar att så mycket som 70 procent av Kinas jordbruksmark är förorenad av giftiga kemikalier.

Den omfattande produktionen och konsumtionen av giftiga kemikalier inom industri och jordbruk har smutsat ned vatten och luft och förorenat åkermark. Runt 400 så kallade cancerbyar har framträtt – byar där andelen cancer är ovanligt hög. Totalt sett har antalet cancerfall i Kina ökat med 80 procent jämfört med för 30 år sedan. Snabb tillväxt har ett pris.

Den ekonomiska boomen det senaste decenniet har också orsakat ett ökande välfärdsgap. Enligt en rapport från Southwestern University of Finance and Economics i Kina var ginikoefficienten 0,61 i Kina år 2010. Koefficienten mäts på en skala mellan 0 och 1 där en högre siffra innebär större ojämlikhet. Det är inte onormalt att en snabbt växande ekonomi upplever ökad ojämlikhet, men Kinas ojämlikhet är jämförbar med den i Filippinerna och Ryssland, och mycket värre än i Japan, USA och många nyligen liberaliserade länder i Östeuropa.

Baserat på en studie av Wang Xiaolu, ekonom på the independent National Economic Research Institute i Peking, har analytiker bedömt att 10 procent av de rikaste kineserna tjänade 65 gånger mer än de 10 procent fattigaste. Hög ojämlikhet har ökat risken för att Kina ska hamna i ”medelinkomstfällan” – att fastna på en utvecklingsnivå som inte kan mäta sig med utvecklingen i mer framstående ekonomier. Regereringens sätt att hantera den sociala krisen kan också utlösa en kamp mellan de missgynnade och en liten priviligierad grupp.

Korruption

Den pågående sociopolitiska krisen i Kina förvärras av en djupt rotad korruption. Övergången till marknadsekonomi har skapat nya möjligheter och gjort korruptionen mer omfattande än under tidigare decennier. För drygt tio år sedan menade två framstående kinesiska forskare att omkring 80 procent av de kinesiska tjänstemännen var korrupta, och situationen har inte förbättrats.

Enligt en blygsam uppskattning av Carnegie Endowment for International Peace är kostnaden för korruptionen i Kina runt tre procent av BNP årligen, det vill säga ca 1300 miljarder kronor. Likt ett system som belönar dåligt beteende och driver bort bra beteenden har Kinas korruption nått en nivå som genomsyrar nästan alla sektorer och alla människor i samhället. Enligt en landsomfattande undersökning som genomfördes i oktober 2011 höll 82 procent av deltagarna med om att Kina har upplevt en betydande moralisk nedgång de senaste decennierna, och mer än hälften av deltagarna ansåg inte att det var nödvändigt att följa någon etisk standard för att uppnå framgång.

När president Xi Jingpiing i ett tal i Moskva i mars diskuterade olika länders utvecklingsvägar sade han: ”Bara den som bär skon vet om den passar hans fot.” När de sociala kostnaderna för utvecklingen blivit allt svårare att hantera har även de som gynnats av den snabba ekonomiska utvecklingen tappat tron på att den existerande modellen längre passar Kina. När Peking var inneslutet i giftig smog i januari skrev en skådespelerska som är född och uppvuxen i Peking: ”Emigrationsvågen och varje annan frestelse var inte tillräcklig för mig att lämna denna älskvärda stad. Idag cirkulerar den här tanken hela tiden i mitt huvud: ’Var ska jag tillbringa mina sista år?’”

Utflöde

Regimens vädjan om mer tilltro till systemet hörsammas inte heller av Kinas nyrika, som röstar med sina fötter genom att välja att emigrera. Enligt en rapport från Bank of China har 40 procent av människorna med en nettoinkomst på mer än 60 miljoner yuan, drygt 60 miljoner kronor, redan emigrerat, och ytterligare 46 procent överväger att flytta. Bristen på tilltro till systemet märks också genom att pengar läcker ut ur Kina. Trots Kinas restriktioner på kapitalförflyttning har så mycket som 24 biljoner kronor lämnat landet det senaste året.

De sociopolitiska problemen är uppenbarligen ett hot mot Kinas stora framsteg. Innan Kina tar itu med de oändliga sociala kostnaderna på grund av utvecklingen så är det nästan omöjligt för landet att ta en ledarroll i det internationella systemet – något man ser som sin rättmätiga position.

Det är till exempel svårt att föreställa sig att landet skulle återfå sin storhet om det kinesiska folket inte har ren luft att andas, rent vatten att dricka eller icke förorenad jord på vilket de kan leva och bedriva sina jordbruk. Det är således av största vikt att omvärdera Kinas utvecklingsmodell och prioritera inhemska sociopolitiska problem. Tyvärr kan den förföriska historien om Kinas framsteg göra en blind inför de mörka sidorna.

Yanzhong Huang är seniormedlem i Global Health at the Council on Foreign Relations och docent på John C. Whitehead School of Diplomacy and International Relations.

He är redaktör på Global Health Governance och författare till ”Governing Health in Contemporary China.” Med tillstånd från YaleGlobal Online. Copyright © 2013, Yale Center for the Study of Globalization, Yale University.

via Tillväxtens mörka sida

Mer i detta ämne:

Läkemedelsföretagen expanderar i tillväxtländerna

18 november, 2013 kl. 07:10 | Publicerat i Barn, Ekonomi, hälsa, hållbar utveckling, Kina, Kropp & Sinne, Samhälle, Vetenskap | Lämna en kommentar

César Chelala

Efter att ha förlorat patentskyddet på många lönsamma läkemedel, och då förskrivningen av läkemedel sjunker i västvärlden, förlitar sig nu läkemedelsindustrin alltmer på nya marknader som till exempel Kina och andra snabbväxande länder, inklusive Afrika. Denna expansion är emellertid ofta fläckad av motbjudande kommersiell tillämpning.

Economist Intelligence Unit uppskattar att läkemedelsförsäljningen i Kina år 2017 kommer att uppgå till 166 miljarder dollar, vilket gör det till en självklar marknad för företag som vill växa. Även om marknaden i Afrika fortfarande är liten så erbjuder den snabba tillväxten i många stora städer intressanta möjligheter till utveckling.

Läkemedelsförsäljningen i Afrika kan komma att uppgå till 30 miljarder dollar år 2016, från nuvarande siffra på runt 18 miljarder dollar. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har Afrika 11 procent av världens befolkning, men står för 24 procent av den globala sjukdomsbördan.

Återhämtningen i ekonomin i flera latinamerikanska länder har gjort regionen till en attraktiv marknad för läkemedelsföretagen. Försäljningen på den latinamerikanska marknaden uppskattas till 70 miljarder dollar. Brasilien, som är den största marknaden i regionen, växte med 10 procent år 2010 och uppgår nu till 26 miljarder dollar enligt IMS Health, ett företag som förser läkemedelsindustrin med tjänster och teknologi.

Anklagelser i Kina

I Kina är förhållandet mellan läkare och patienter stressat. Ett av skälen är de oetiska relationerna mellan många läkare och läkemedelsföretagen. Det är inget nytt att läkare mutas i Kina, men den senaste tiden har nya anklagelser dykt upp mot vissa välkända läkemedelsföretag. Detta kräver nya och mer effektiva åtgärder mot problemet. Enligt vissa bedömningar går 30 procent av läkemedelskostnaderna tillbaka till läkarna för att öka försäljningen.

Det finns flera sätt på vilka läkarna mutas av läkemedelsföretagen – kontantbetalningar, resor med alla utgifter betalda, presenter till familjerna och till och med sexuella tjänster. Läkemedelsföretagen mutar också sjukhusen till att lagerhålla deras läkemedel så att läkarna kan förskriva dem.

En av de senaste anklagelserna är mot det brittiska läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline (GSK) där de anställda på ett inkorrekt sätt ska ha använt pengar och andra medel för att öka förskrivningen av Botox i Kina, som det brittiska företaget säljer enligt avtal med patenthållaren Allergan.

Kina står bara för en liten del av företagets totala vinst (omkring 1,2 miljarder dollar av totalt 40 miljarder år 2012) men landet är en av företagets snabbast växande marknader.

Anklagelserna mot GSK är inte begränsade till Kina. Förra sommaren gick företaget med på att betala 3 miljarder dollar i böter som en förlikning med myndigheterna i USA efter illegala aktiviteter under 10 år. Företaget anklagades för att ha sålt antidepressiva mediciner i USA för icke godkänd användning på barn, samtidigt som man dolde kritisk bevisning från myndigheterna.

Flera andra företag har också anklagats för att mutat läkare i Kina. Bland annat har en före detta anställd på företaget Eli Lilly anklagat företaget för att ha spenderat mer än 490 000 dollar på att muta läkare i Kina.

I Afrika har läkemedelsföretag anklagats för att testa farliga läkemedel på barn och för att genomföra tester utan godkända tillstånd. I Nigeria har en panel med medicinsk expertis anklagat företaget Pfizer för att ha brutit mot internationella lagar under en epidemi av hjärnhinneinflammation 1996 då ett icke godkänt läkemedel användes på barn. Enligt nigerianska tjänstmän ledde Pfizers illegala handling till att elva barn dog och till att tiotals barn blev handikappade.

Trettio nigerianska familjer stämde Pfizer som i en förlikning i amerikansk domstol gick med på att betala 75 miljoner dollar.

Latinamerika

I Latinamerika har läkemedelsföretagen haft ett aggressivt förhållningssätt mot marknaden. Detta har kritiserats hårt eftersom resultatet är ökade läkemedelspriser för konsumenterna. De som motsätter sig förhållningssättet får betala ett dyrt politiskt pris.

Argentina är ett typiskt fall i det avseendet. Arturor Umberto Illía, som valdes till president i Argentina 1963, störtades 1966, bland annat på grund av de begränsningar han försökte sätta på läkemedelsföretagen i Argentina. 1964 antogs en läkemedelslag med hårdare reglering av läkemedelsindustrin. Lagen gav också myndigheterna makten att kontrollera priserna på vanliga mediciner.

Lagen tvingade dessutom läkemedelsföretagen att inför en domare presentera en analys av kostnaderna för sina läkemedel och att formalisera alla befintliga kontrakt. Opartiska observatörer och människor över hela det politiska spektret menar att restriktionerna upprörde affärsintressen och var avgörande för att Illía blev störtad i en militärkupp.

Tillväxtländerna erbjuder exceptionella möjligheter för läkemedelsföretagens utveckling. Den utvecklingen borde dock ske enligt internationella regler och inte bara med företagens vinst i fokus.

César Chelala är internationell hälsokonsult och vinnare av utmärkelsen Overseas Press Club of America.

via Läkemedelsföretagen expanderar i tillväxtländerna

Mer i detta ämne:

Experter varnar för kinesiska investeringar i Europa

29 augusti, 2012 kl. 17:11 | Publicerat i Ekonomi, Kina, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,

Lian Xin
Epoch Times

Den kinesiska regimen har ökat investeringarna i Europa under skuldkrisen i EU, men även om det behövs pengar i problemregionen finns det skäl till försiktighet, enligt två experter. Två professorer i företagsekonomi beskrev vad de kallade dolda agendor, som inte har mycket att göra med affärer.

Professor Xie Tian vid University of South Carolinas Aiken Business School berättade för NTD Television, ett New York-baserat huvudsakligen kinesiskspråkigt tv-bolag, att han anser att målet med investeringen är att tysta människorättsfrågorna och hjälpa det kinesiska kommunistpartiet att få militär teknik och vapen från Europa.

– Det internationella samfundet utövar påtryckningar på partiet rörande frågor om mänskliga rättigheter. Regeringar i Västeuropa fördömer partiets brott mot mänskliga rättigheter. Partiet avleder det här trycket genom ekonomiska investeringar. Så partiet har naturligtvis andra dolda motiv förutom att tjäna pengar, sade han.

Xie Tian tillade att han tror att kommunistpartiet hoppas på att investeringarna kommer göra det lättare att få militär teknik från Europa, och leda till färre restriktioner för vapenexport från Europa till Kina.

– Men man är medveten om det här i väst, så man kommer inte att sälja sina verkligt högteknologiska vapen till kinesiska kommunistpartiet.

Xia Yeliang, professor vid handelshögskolan på Pekinguniversitetet, sade i en intervju, även den med NTD, att den kinesiska regimens investeringar utomlands under de senaste decennierna inte har gett några stora inkomster. Han sade att han tror att investeringarna inte alltid är avsedda att gå med vinst.

Xia syftade på de ekonomiska förlusterna och konkurserna i statligt stödda kinesiska företag, varav några gör investeringar utomlands.

– Det är svårt att säga att dessa typer av kinesiska investeringar är helt av ekonomiska skäl. I många fall har dessa investeringar ett starkt politiskt syfte, sade han.

Syftet med dem är att både ”stärka Kinas inflytande” i Europa, och ”skapa en psykologisk effekt” som stödjer Kinas mål när det gäller att influera andra länders befolkning.

När Europa har investerat kraftigt i Kina har det uppstått problem, enligt franska tidningen Liberation. Den citerade en fransk affärsman i Kina som bestämde sig för att flytta sitt företag från Kina på grund av korruption och bristande säkerhet.

Xie tror inte ens att ett mycket stort inflöde av pengar kan ge en stor effekt.

– Partiet har ännu inte nått den punkt där det verkligen påverkar eller manipulerar den europeiska ekonomin. För Kinas del är detta en stor del av landets totala investeringar utomlands. Men i själva verket är den totala mängden mycket, mycket liten. Omfattningen är också mycket mindre än kapitalinvesteringen som Japan och Sydkorea gör i Europa, sade han.

via Experter varnar för kinesiska investeringar i Europa – Epoch Times

Kina ”chockat” över att australiska gruvbolag inte tar emot mutor

6 mars, 2012 kl. 14:50 | Publicerat i Ekonomi, Kina | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Victoria Clarke
Epoch Times

En icke namngiven före detta australisk senator har förklarat att Kinas gruvföretag är ”chockade” över avsaknaden av mutor i den australiska gruvindustrin.

Enligt en rad e-postmeddelanden som publicerats av Wikileaks den 27 februari, beskriver den förra australiska senatorn, kallad ”källa CN65”, Kinas gruvsektor som djupt korrupt.

E-postmeddelandena var ett utbyte mellan senatorn och Stratfor, en internationell tankesmedja. Stratfor ger daglig information rörande säkerhet och ekonomi till sina kunder, däribland det australiska försvaret.

Senatorn sade: ”Där utländska företag verkligen får tillgång till hyreskaserner tycks de alltid förlora på grund av att gruvsektorn i Kina är en av de mest korrupta sektorerna av alla.”

Den förra senatorn fortsatte sedan med att konstatera: ”De kan helt enkelt inte få in i huvudet att rättssäkerhet gäller för gruvprojekt i Australien. De vägrar tro på att de har rätt att få ett gruvavtal bara genom att uppfylla relevanta miljökrav. De tror att man inte är trovärdig om man inte berättar för dem att man måste muta någon.”

Mutor, eller ”guanxi”, som det kallas i Kina, är ett vanligt problem. Under 2010 greps fyra tjänstemän från det Australien-baserade gruvbolaget Rio Tinto i Kina och erkände enligt uppgift att de tagit emot mutor på över 10 miljoner USA-dollar.

Den läckta information var en del av det som Wikileaks släppt av Global Intelligence Files. Över fem miljoner e-postmeddelanden från Stratfor med huvudkontor i Texas offentliggjordes. Meddelandena hade skickats mellan juli 2004 och slutet av december 2011.

E-postmeddelandena visar Stratfors nät av uppgiftslämnare, pay-off-struktur, penningtvätt och psykologiska metoder, enligt Wikileaks.

via Kina ”chockat” över att australiska gruvbolag inte tar emot mutor – Epoch Times


Gåvor till välgörenhet i Kina hamnar oftast i statskassan

27 februari, 2012 kl. 09:31 | Publicerat i Ekonomi, Kina | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Gao Zitan
Epoch Times

Nästan 60 procent av donationerna till välgörenhetsorganisationer i Kina hamnar i de statliga finanserna, enligt en färsk undersökning.

”2011 China Charity Contribution Report” (Kinas rapport om bidrag till välgörenhet från 2011) publicerades den 8 januari av China Charity and Donation Information Center som tillhör Inrikesministeriet. Rapporten gäller för NGO:s under 2010.

Enligt Beijing Times går 58,3 procent av gåvorna till statliga kontor eller till organisationer som har kopplingar till regimen, såsom Kinesiska Röda korset, medan endast 1,3 procent av gåvorna har gått till oberoende välgörenhetsorganisationer och vårdhem.

Chen Shuqing, medlem av Kinas demokratiska parti, var kritisk över siffrorna. Sedan det kinesiska kommunistpartiet (KKP) kom till makten har det monopoliserat sociala aktiviteter i regeringens namn, sade han, inklusive välgörenhetsorganisationer. Chen sade att partiet anser sig ha rätt att behandla hanteringen av bidrag till välgörenhetsorganisationer som en del av regeringens funktioner.

– Bland välgörenhetsorganisationerna är det så kallade Röda Korset” bara en förlängning av den kinesiska regeringen, sade han.

– Gåvorna från folket till Röda korset tas faktiskt om hand av regeringen. Regeringen förvaltar och distribuerar dessa gåvor utan någon egentlig bokföring; det är svårt för människor att veta var dessa donationer har använts, hur mycket [som har använts], och vad de har använts till, sade Chen.

Han sade också att det finns ett antal välgörenhetsorganisationer som verkar vara oberoende men som egentligen är knutna till regimen.

Medan officiella välgörenhetsorganisationer har det gott ställt, mottog Kinas China’s Foundation Center ett gemensamt brev i januari från sju ideella NGO:s i bergsområdet Qinba i nordvästra Kina, som meddelade att de hade svårt att överleva.

Av dessa sju bildades sex omkring år 2000. I början av deras verksamhet fick de stöd i form av utländska bidrag. Men på senare år har internationella organ stoppat ekonomiskt stöd till kinesiska välgörenhetsorganisationer. Dessutom är det lokala stödet mycket litet.

Enligt China Youth Daily fanns det cirka 381 000 icke-statliga organisationer som är registrerade i Kina i slutet av 2007, och de flesta av dem har kopplingar till regeringen. Antalet icke-registrerade självorganiserade NGO:s uppskattas till cirka 3 miljoner, enligt artikeln.

Deng Guosheng, chef för forskningscentret för sociala säkerhetsfrågor på Tsinghua University, sade i en intervju med radio Sound of Hope: ”Kinesiska NGO:s på gräsrotsnivå etablerades från början med hjälp av utländskt stöd och utvecklades därefter väl. På grund av den internationella finanskrisen, den europeiska skuldsituationen och den amerikanska ekonomins avmattning har många internationella NGO:s gradvis dragit in sitt stöd till Kina. Lokala NGO:s är beroende av utländsk hjälp och får inte något stöd från någon annan källa. ”

Deng tillade att han misstänker att finansieringen har dragits in grund av föreställningar om Kinas ekonomiska utveckling, men han sade att den utvecklingen bara gynnar vissa sektorer.

Wei Zhongping, en oberoende kandidat till en plats i Kinas legislatur på lägsta nivå, berättade för Epoch Times att kontrollen av donationer till välgörande ändamål i Kina är otillräcklig.

– Vi vet inte vart donationerna har tagit vägen, och det finns inget sätt att undersöka det heller.

Ansvarslöshet urholkar allmänhetens förtroende och avskräcker från att ge bidrag, sade han. Kinesiska medierapporter visar att gåvor till välgörande ändamål sjönk med 80 procent från juni till augusti 2011, efter att skandaler om välgörenhetsorganisationer uppdagats.

– Till skillnad från andra länder träder inte popstjärnor och entreprenörer fram i Kina och lämnar donationer, sade Wei.

– En av de viktigaste skälen är att medlen missbrukas. De som donerar för att få goodwill blir väldigt besvikna eftersom de faktiskt matar några giriga ”maskar”.

Han pekade på hur medel som donerats efter jordbävningen i Wenchuan, Sichuanprovinsen år 2008 försvann.

– En ansenlig summa kom i form av donationer för att lindra folkets lidandet. Men det första de statliga tjänstemännen gjorde med gåvorna efter jordbävningen var att köpa en omgång lyxbilar.

Beijing Times rapporterade om en undersökning om ämnet av Deng Guosheng. Han och en grupp om tio personer genomförde en fyra månaders undersökning av donationer efter jordbävningar, och använde endast officiella siffror. Dessa visade att 80 procent av donerade 76 miljarder yuan gick in i de statliga räkenskaperna.

– Vem skulle bry sig att donera längre?, sade Wei, givarna är alla bittert besvikna.

via Gåvor till välgörenhet i Kina hamnar oftast i statskassan – Epoch Times


Sanningen bakom Kinas ökande urbanisering

5 februari, 2012 kl. 07:41 | Publicerat i Ekonomi, Kina | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Epoch Times

Andelen av Kinas befolkning som bor i städer har nu överstigit 50 procent enligt Kinas statistikbyrå. Det här är första gången i landets historia som det bor fler människor i städer än på landsbygden. Men medan regimen utmålar urbaniseringen som motorn bakom Kinas framtida ekonomiska utveckling så menar analytiker att det finns problem med statistiken.

”Att urbaniseringen nu överstigt 50 procent innebär att Kinas mångtusenåriga historia som jordbrukssamhälle håller på att gå in i en ny era,” står i en rapport av Li Peilin, chefen för sociologiinstitutet på Kinas samhällsvetenskapsakademi, som citerades av China News Network den 17 januari.

Li skriver även att urbaniseringen som följt i industrialiseringens spår kommer bli den motor som driver Fastlandskinas framtida utveckling.

Urbaniseringen i Fastlandskina är inte en naturlig utveckling utan en påtvingad, och en del statistik har fabricerats och ger en förvrängd bild av de nya stadsborna och deras framtidsutsikter, enligt vissa analytiker.

Cheng Xiaonong, kinaforskare på Princetonuniversitetet i USA, ifrågasätter den officiella statistikens trovärdighet. Han säger att den så kallade urbaniseringen bara är ett statistiskt knep som bygger på att många orter uppgraderats till städer och att byar döpts om till stadsdistrikt, vilket plötsligt gör om landsbygd till stad.

”Tittar man på en karta över Kina så har många av huvudorterna i ett härad döpts om till städer. Efter att ha ändrat på termen så har plötsligt en massa landsbygdsbefolkning blivit stadsbor”, sade Cheng till Voice of America i en artikel från den 17 januari.

Enligt en artikel på Tianjin.net den 18 januari säger vissa forskare från det kinesiska fastlandet att det vore mer korrekt att beräkna Kinas stadsbefolkning genom att bara räkna de som är registrerade stadshushåll snarare än att räkna den sammanlagda stadsbefolkningen.

Enligt rapporten kan man inte anse de många migrantarbetare som bor i städer, men inte åtnjuter fördelarna av att bo i städer, som stadsbefolkning.

Så vid den punkt då stadsborna officiellt ansågs utgöra 47 procent av befolkningen menade vissa forskare att siffran var 40 procent, och att resten var påhittat.

I en artikel från den 23 november 2011 citerade Beijing Times, som är en av Kinas mest frispråkiga tidningar, Gan Zangchun, som är biträdande inspektör på Kinas nationella markbyrå. Han sade att statligt anskaffande av mark hade skapat en ”falsk urbanisering”.

Chen Xiaoning vid Princetonuniversitetet påpekade också detta i sin intervju med Voice of America. Han sade att många kinesiska bönder på olika platser tvingas bo i städer.

Han tog upp Chongqing som ett typiskt exempel. ”[Partichefen] Bo Xilai har drivit en politik där man flyttar in bönderna till städerna. Man bygger lägenheter och flyttar bönderna dit och kallar det för urbanisering”, sade Cheng.

Cheng sade även att urbanisering inte handlar om att räkna på statistik, utan om att bönder kan flytta in till städer och faktiskt behandlas på samma sätt som andra stadsbor.

”Om bönderna aldrig kan få samma förmåner som stadsborna så kommer de 160 miljonerna migrantarbetare i Kina aldrig att bli [riktiga] stadsbor”, sade han.

Cheng tillade även att urbanisering generellt åtföljs av ekonomisk tillväxt. I andra länder sker urbanisering naturligt men på det kinesiska fastlandet är urbanisering ett resultat av att den kinesiska regimen tvingar bort folk från deras mark.

”Om du drar i en planta för att den ska växa snabbare men i stället drar upp den med rötterna, kan den då fortfarande växa”, frågade Cheng.

Professor Patrick Chovanec som undervisar i ekonomi vid Tsinghuauniversitetet varnade också för detta.

”Fastlandskinas politiker har använt urbaniseringen som en ursäkt för att bygga många nya byggnader, men de tänkte inte på hur allt detta ska omvandlas till en ekonomisk fördel för en hållbar utveckling”, sade han till Voice of America den 17 januari.

I USA växte stadsbefolkningen om landsbygdsbefolkningen redan 1920.

Den kände nätkommentatorn Yu Fenghui skrev på sin Sina-blogg: ”Kina är bara på samma nivå som USA var 1920. Det är inte något som är värt att hetsa upp sig över.”

Han skrev vidare att allteftersom Kinas stadsbefolkning växer så kommer det medföra resursbrist när det gäller arbetsmarknad, utbildning, pension och bostadsmarknad. Dessutom kommer dålig inkomstutveckling, brist på sociala förmåner och inflation ytterligare försvåra situationen.

I storstäder över hela Kina står många imponerande höghus nästan tomma. Bostäder i Peking och Shanghai kostar 20 gånger mer än den genomsnittlige stadsbons årsinkomst och 85 procent av de stadsbor som behöver ny bostad i Kina har inte råd med det, enligt en Epoch Times-artikel från den 29 december.

via Sanningen bakom Kinas ökande urbanisering – Epoch Times

Rika kineser flyr landet

2 maj, 2011 kl. 16:12 | Publicerat i Ekonomi, Kina | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Matthew Robertson
Epoch Times

Mer än hälften av Kinas miljonärer vill lämna landet. Den politiska och investeringsmässiga instabiliteten tillsammans med de otaliga sociala problemen har lett till att 60 procent av Kinas välbärgade endera redan emigrerat eller planerar att flytta mer av sina tillgångar till utlandet, enligt en nyligen publicerad rapport.

Det är China Private Wealth Study, som är ett samarbete mellan China Merchants Bank och Bain & Company, som avslöjar att antalet rika kineser som emigrerar har stigit kraftigt på senare år.

Det finns två skäl till detta, sägs det i en artikel i den kinesiska tidningen Economic Observer. Dels handlar det om att skydda tillgångarna och dels om att levnadsförhållandena är mer hälsosamma utomlands. Länder som USA och Kanada har lägre skatter, bättre utbildningssystem, renare luft, stabilare investeringsklimat och hälsosammare mat.

De rika har dessutom en ”klump i magen” när det gäller Kina, enligt rapporten. ”Många rika personer befinner sig i en hemsk omgivning där de inte kan överleva om de inte gör dåliga saker, så de måste bete sig illa. Allt eftersom de fortsätter att göra dåliga saker fruktar de att de kommer åka fast en vacker dag och förlora allt”.

Det finns även en generell brist på förtroende för Kinas framtid, särskilt bland dem som förvärvat sin rikedom på ett ärligt sätt, enligt Li Ding, chefredaktör på Chinascope; en analysgrupp som studerar kinesisk media.

– Kina är fortfarande en enpartistat, så privat rikedom är inte egentligen skyddad. Kommunistpartiet kan ta dina personliga tillgångar, din personliga rikedom, när de vill, utan problem. Och givetvis finns ingen rättssäkerhet. Lagen kan inte skydda din privata rikedom, så de är rädda berättade han för NTD Television.

I Kina räcker det ibland med att bli osams med fel befattningshavare för att utsättas för expropriering, sade Li.

– De kanske förargar någon myndighetsperson och så är deras rikedom borta och de kan bli kastade i fängelse. Vi har sett en hel del sådana här fall tidigare.

Kapitalflykten bådar illa för Kinas framtid som en produktiv ekonomi, sade Li.

– Tänk er själva, om de rika personerna tjänar pengar på landet och sen tar med dessa pengar utomlands, vad är då kvar i landet?

Han tillade:

– Om de här personerna gör sina val med fötterna, tjänar pengar och drar sin kos, hur kan Kina då upprätthålla sin tillväxt? Det är omöjligt.

via Rika kineser flyr landet – Epoch Times

Konsumtionsvecka: Shop Till You Drop – Dokumentärfilm | SVT Play

17 januari, 2011 kl. 11:17 | Publicerat i Ekonomi, hållbar utveckling, Kropp & Sinne, Miljöfrågor | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

Ett mycket bra program som visar på vad vi utsätts för; en slags sinneskontroll för att få oss dit de vill när det gäller konsumtion, även om det är ekologiskt ohållbart.

Visas till och med den 11:e februari

Eftersom dokumentären inte visas längre, tråkigt om du missade den, så har jag postat trailern istället. Om du får en chans att se filmen, ta den.

Is the Western world too materialistic? Are we willfully trashing the planetary ecology in order to serve the desires and drives of the ego? And what, or who could be driving this powerful force of seduction? ”Shop ‘Til You Drop” takes a critical look at social injustice, peak oil, resource depletion and our deep need to feel connected to each other through what we choose to consume. This unique documentary also examines the frenzied pace of fast-lane materialism that is beginning to burn us out. We are just now beginning to yearn for a simpler life, but is it too late? Have we set in motion a runaway train that threatens to undermine the ecological, social and spiritual cornerstones that make the pursuit of happiness possible in the first place?

Bhutan – landet där skolbarnen lär mer om lycka än om pengar

19 oktober, 2010 kl. 16:01 | Publicerat i Andlighet, Barn, Ekonomi, hållbar utveckling, meditation, Miljöfrågor | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Bhutan är verkligen speciellt. Jag vet att de länge värnat om att behålla sina värderingar och sin kultur genom att kraftigt begränsa kontakten med omvärlden, genom att t ex inte tillåta turister och västvärldens inflytande i så stor omfattning.

Från Wikipedia:

Bhutan är ett av de mest slutna samhällena i världen, och möjligheterna för utlänningar att besöka landet är begränsade till vissa utvalda områden och till ett högt pris. Större delen av befolkningen lever i små byar på landsbygden, och försörjer sig på jordbruk och uppfödning av jakar. Buddhismen är en viktig del av livet.

När jag läser nedanstående artikel så kan jag tycka att de faktiskt är ett föregångsland i vad som egentligen är viktigt här i livet. Barnen får lära sig hur att leva i harmoni med naturen, med den sociala omgivningen och med sig själv. Kan det bli bättre?

Jag hoppas verkligen att kunskapen om detta sprider sig så att dessa frön även kan slå rot här hos oss i västlandet. Jag har länge efterfrågat denna typ av undervisning i våra skolor och kanske är det inte helt omöjligt att det kan ske även här i framtida skolors undervisning? Om tillräckligt många börjar efterfråga det så… Det har faktiskt startats upp kurser i lycka på högskolan, se Plugga dig lycklig 🙂

I Bhutan lär sig skolbarnen sträva efter lycka istället för pengar

Bhutans undervisningsmyndighet har utarbetat en täckande guide till bruttonationallycka.

I december 2009 samlades en skara sakkunniga från hela världen i Bhutans huvudstad Thimphu för att diskutera god undervisning.

Seminariedeltagarna var bekymrade över att deras utbildningsanstalter producerar konsumenter som mäter sin livsframgång i makt och pengar.

Kutlur och livskvalitet istället för ekonomiska värderingar

Kungadömet Bhutan ligger i Himalaya och har 700 000 invånare. Dess fjärde kung, Jigme Singye Wangchuk, utvecklade begreppet bruttonationallycka (Gross National Happiness) redan på 1980-talet.

Mandalan beskriver faktorerna som bildar bruttonationallyckan i Bhutan. Foto: Educating for GNH, Royal Education Council

Bruttonationalprodukten (BNP) är en viktig mätare när man undersöker olika länders invånares välmående. Men att definiera människor som fattiga, mätt med mätare som är främmande för deras kultur, är en av det internationella utvecklingssamarbetets stötestenar.

Mätarna har kritiserats för att de ger för mycket tyngd åt ekonomiska mätare som är bundna till BNP. Alltför snabb ekonomisk tillväxt kan till och med vara skadlig: kulturen kan förtvina, miljöproblemen öka, liksom sociala och hälsorelaterade problem som prostitution och aids. Det är priset som länder som är ute efter snabb ekonomisk utveckling kan få lov att betala för sin materiella välfärd.

Bhutans kung föreslog att man istället för att använda BNP som mätare skulle undersöka hur lyckliga invånarna är. Bhutans myndigheter började systematiskt utarbeta ett utvecklingssystem som lämpar sig för Bhutans kulturella, traditionella och andliga värderingar och vars tyngdpunkt ligger på bruttonationallycka.

Bruttonationallyckan har fått stor internationell uppmärksamhet. Seminarier har ordnats på olika håll i världen, bland annat i Thailand, Japan och Indien.

”Internationella experter stödjer våra planer och vill till och med lära sig av våra eftersträvanden”, berättar premiärminister Jigme Y. Thinley.

Läs mer:I Bhutan lär sig skolbarnen sträva efter lycka istället för pengar – Utrikesministeriet: Global.finland: Aktuellt

Slösa blir spara

13 september, 2010 kl. 08:11 | Publicerat i Ekonomi | Lämna en kommentar
Etiketter: ,

Trents regler för pengar: Regel 1: Spendera mindre än du tjänar

Trent Hamm

Om det finns en enda regel som ligger bakom allt jag skrivit om The Simple Dollar så är det denna enkla mening: Spendera mindre än du tjänar.

Det låter så enkelt, eller hur? Ändå är det många människor idag som förköper sig och blir skuldsatta (spenderar mer än de tjänar) eller endast lever från lön till lön (spenderar exakt vad de tjänar).

Att bara spendera mindre än du tjänar får en mängd positiva effekter.

För det första börjar du minska dina skulder. Att spendera mindre än du tjänar frigör de pengar du behöver för att göra större avbetalningar på dina skulder. Med tiden blir skulderna mindre, dina månadsbetalningar minskar och ger dig ännu mer andrum.

För det andra så börjar du spara. Först skapar du en buffert på ditt sparkonto som möjliggör att du klarar av oförutsedda utgifter (som bilreparationer eller arbetslöshet). Du får också utrymme till att börja spara inför pensioneringen och skapar en fin framtid åt dig själv under dina sista gyllene år.

För det tredje så minskar din stress. När du vet att du har färre skulder, att oförutsedda utgifter är täckta och att pensionen planeras så minskar din stressnivå. Du sover bättre, din allmänna hälsa blir bättre och du känner dig gladare över livet.

Slutligen, du kan nu utforska möjligheter som tidigare varit stängda för dig. När dina skulder är borta och du spenderar långt mindre än du tjänar så har du plötsligt många fler karriärmöjligheter. Du behöver inte hålla dig kvar på ditt högstressjobb då du har den finansiella friheten att gå vidare och följa dina drömmar. Du kan leva var och hur du vill leva.

Och allt detta grundas på en enda princip – spendera mindre än du tjänar.

Men – detta uttalande har två sidor.

Att spendera mindre bygger på det faktum att du behöver spara in på dina utgifter. Det första steget behöver inte vara så drastiskt – och bör inte heller vara det. Många av de extrema sätten att spara pengar kommer från människor som redan provat bastipsen och tycker om dem. Så de söker efter mer intensiva strategier för att ytterligare dra ner på sina kostnader. Jag gör det själv, jag försöker alltid prova ut nya sätt att spara pengar, avfärdar de som inte fungerar för mig och behåller dem som fungerar.

Här är fem bra sätt att börja med.

Läs mer: Trents regler för pengar: Regel 1: Spendera mindre än du tjänar – Epoch Times

Går det att förena etik och företagande?

23 augusti, 2010 kl. 10:35 | Publicerat i Ekonomi, Kina, mänskliga rättigheter | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Mycket bra och intressant artikel av Olle Wästberg på Newsmill, tidigare chef för Svenska Institutet, konsul i New York, chefred. för Expressen och statssekreterare på finansen. Härligt att det finns människor i toppskikten som står upp för etiska värderingar och som inte bara styrs av pengar och vinst. Artikelns slutord är underbara tycker jag:

När Svenska institutet för några år sedan stöttade en Staffan Götestam-uppsättning av Pippi Långstrump på kinesiska i Peking var syftet att få en diskussion om starka flickor, könsroller och barns rätt. Det accepterades. Men när föreställningen närmade sig premiär kom som vanligt den kinesiska censuren på besök. Den hade bara en invändning: – Så där får man inte behandla myndighetspersoner! Det krävdes lång diskussion för att Kling och Klang skulle få slängas upp på skåpet.

Nu ser jag att censuren i Shanghai ingripit mot Svenska Teaterns uppsättning av Pappan och Havet. Den är för relativistisk, tycker censuren, Den skiljer inte tillräckligt på gott och ont. Muminpappan är för individualistisk och Mårran inte tillräckligt osympatisk.

Ett land som censurerar Mumin och fortfarande hyllar Mao står i vägen också för sin egen ekonomiska utveckling. I motsats till vad en svenske fondchefen tycks tro är diktatur ett utvecklingshinder och demokrati och mänskliga rättigheter universella värden.

Märkligt tyst om svenska bolags fjäsk för diktaturen i Kina

Visst är det bra att allt fler svenska företag engagera sig i Kina. Fler borde göra det. Men varför ska de samtidigt solidarisera sig med förtrycket, frågar Olle Wästberg.

Gustav Rhenman är grundare och VD av fondbolaget Asia Growth Invest, ett företag som investerar i Kina. Han ger inte mycket för demokrati. Åtminstone inte i Kina. Att se Kina som en enpartistat och en diktatur tycker han är ”ett västerländskt, inskränkt synsätt”.

”Man måste förstå landets historia, att Kina aldrig haft demokrati och därför inte heller efterfrågar det.” En i och för sig intressant uppfattning – länder som aldrig haft demokrati vill inte ha det? Skulle vi så fall överhuvudtaget haft några demokratier idag?

Kineserna ”är mycket mer nöjda med sitt statsskick än vad vi är med vårt” Också en lite speciell tanke: Många svenskar är missnöjda med författningen i vårt land. Själv skulle jag t ex gärna velat ha större personvalsinslag. Men det kinesiska styrelseskicket innebär enpartivälde, censur, politiska fängslanden. Skulle kineserna tycka att det är bra?

På det här sättet går Rhenman på i en intervju i Veckans affärer (29 april). Den har blivit märkligt lite uppmärksammad. Tystnad är vanligt i förhållande till diktaturer; uppriktigt diktaturkramande är mer sällsynt. Jag har dock hört liknande saker från andra näringslivspersoner – just när det gäller Kina: Kineserna vill hellre ha tillväxt än demokrati.

Svenska företag gör rätt i att investera i Kina. Kina är världens största land och en gammal kultur. Det växer snabbt. Ingenting skulle bli bättre av att omvärlden skulle försöka isolera – bortsett från själva omöjligheten. Sannolikheten för att det inte i längden går att censurera internet, att isolera befolkningen, att förtrycka minoritetsgrupper ökar ju mer Kina blir integrerat i världsekonomin, ju fler människor som reser dit och ju fler nätverk som byggs. Med sina miljarder människor är Kina heller inte entydigt; olika tendenser utvecklas sida vid sidan.

Så visst är det bra att allt fler svenska företag engagera sig i Kina. Fler borde göra det. Men varför ska de samtidigt solidarisera sig med förtrycket?

Läs mer: Märkligt tyst om svenska bolags fjäsk för diktaturen i Kina – Artikel av Olle Wästberg – Newsmill

Mer i frågan: Kinaaffärer och den tysta moralen – Epoch Times

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.