Wu Daozi – det kinesiska måleriets vise man

25 mars, 2013 kl. 08:10 | Publicerat i Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,



David Wu & Barbro Plogander
Epoch Times

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

Wu Daozi levde runt år 686 ~ 760 e.Kr. och var Tangdynastins förnämste konstnär. Wus målningar täcker ett brett spektrum av personer, gudomar, Buddha, fåglar, blommor, landskap, vagnar och vapen, broar och byggnader etcetera. Han var speciellt bra på att måla personer och Buddha och har i över tusen år respekterats som ”Måleriets vise man” i Kina.

Wu Daozi var rättfram av naturen och hans målningar var magnifika med flytande penseldrag som satte fokus på inre andlig styrka snarare än på triviala detaljer. De flesta av Wu Daozis målningar och väggmålningar slutfördes vid ett enda tillfälle. Det sägs att när Wu Daozi målade glorian runt Buddhas huvud på en väggmålning, gjorde han inga förarbeten utan målade dit glorian och lade sedan direkt ifrån sig penslarna.

Kejsaren av Tang skickade en dag Wu Daozi för att betrakta en flod och sedan måla av den. Wu kom tillbaka och bad om en bunt vanligt siden. Inom loppet av en enda dag hade konstnären målat 480 kilometer av flodstrandens natur på sidenet utan några förberedande skisser.  Samma mängd arbete skulle ha tagit annan hovmålare några månader att slutföra.

Det finns en historia
om när han var tvungen att förbereda hemgiften inför sin dotters bröllop enligt den tidens sed.  Även om han var en erkänd konstnär gjorde han många välgörenhetsmålningar och kunde inte ge en generös bröllopsgåva till sin dotter. Så till dotterns hemgift målade han dygnet runt och packade ner målningarna i en ask som hemgift.

Svärsonen var en girig och snobbig människa. När han varken såg guld eller smycken i hemgiften utan bara några målningar som han inte förstod att uppskatta, sjöd han av ilska. En dag när Wu Daozis dotter var ute tog han fram målningarna från lådan, och utan att titta på dem började han bränna alla målningarna en efter en.

Wu Daozis dotter kom tillbaka precis i tid för att rädda den sista målningen, en teckning på en filt av siden. Efter ett gräl, fick hustrun ensam sova i en tom säng med bara målningen över sig.

Nästa morgon vaknade maken upp och såg sin maka ligga under en ny filt. När hustru rullade ihop filten återgick den till en målarrulle. Bedövad av målningens livfullhet var maken mållös och djupt ångerfull.

Alla dessa legendariska myter beror på att Wu Daozi hade uppnått en hög nivå i sitt konstnärskap. Hans mest berömda målningar är buddhistiska målningar där kinesiska särdrag och kläder användes. Att religiösa teman fick kinesisk utformning fick stort inflytande på kommande generationer.

I Kinas historia har det inte funnits någon konstnär som kunnat konkurrera med Wu Daozi.

via Wu Daozi – det kinesiska måleriets vise man – Epoch Times

Mer i detta ämne:

Äldsten Zhang Guo – daoisten som red sin åsna bakvänt

9 mars, 2013 kl. 07:40 | Publicerat i Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

David Wu och Barbro Plogander
Epoch Times

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

Åldermannen Zhang Guo, eller ”Zhang Guo Lao”, var en av de åtta odödliga daoisterna. Han levde som daoistisk eremit under Tangdynastin. Historiska dokument visar att han var en verklig person. Han var känd för att vara ganska underhållande och excentrisk för sitt sätt att rida bakvänt på sin åsna.

Enligt legender blev han kallad till det kejserliga palatset av två kejsare under Tangdynastins långa tidsera.

Kejsaren var nyfiken på varför Zhang Guo red bakvänt på sin åsna så han inviterade daoistäldsten till den kejserliga trädgården.  Utan ansträngning red Zhang Guo bakvänt på sin åsna längs vägen i den kungliga trädgården. Detta roade kejsaren som gav åsnan vin som belöning. Så snart åsnan drack av vinet, ramlade den omkull och förvandlades till en pappersåsna.

Zhang Guo förklarade för den förvånade kejsaren att åsnan faktiskt bara var en pappersåsna. Med daoistens magiska förmågor verkade den vara en åsna, men vinet gjorde att den återgick till sin ursprungliga form.

– Sanningen består och det falska varar inte”, sade Zhang Guo sarkastiskt.

– Det var verkligen en bra liknelse, sade kejsaren skrattande.

När äldsten Zhang Guo reste runt i landet hade han med sig sitt musikinstrument, en fisktrumma. Den gestaltas ofta i målningar som en bambucylinder med två järnstänger eller klubbor i ena änden. Han spelade och sjöng sånger om daoismens filosofi.

Sångtexterna berättar att människorna har förlorat sig i världen genom att söka efter vinning, berömmelse, känslor och önskningar, och sådant beteende är emot principen ”att återvända till sitt ursprungliga, sanna jag.”

Många människors uppfattning om att ”gå framåt” var i själva verket att ”gå bakåt”  och de kom längre bort från sitt sanna jag. Man tror att han red på åsnan bakvänt för att påminna människor om detta.

I en annan berättelse om Zhang Guo försökte kejsaren ta reda på hur mycket vin Zhang kunde dricka. Zhang begärde att en av hans lärjungar skulle dricka vinet i hans ställe.

Kejsaren beviljade denna begäran och en vacker och ung daoist flög ner från himlen som en stor fågel. Den unge lärjungen drack tio krukor vin med lätthet och när ytterligare tio krukor vin ställdes fram drack han även upp dem snabbt.

Trots Zhang Guos protester
insisterade kejsaren på att beordra fram mer vin. Plötsligt föll den unge daoisten till marken och förvandlades till en stor kruka som innehöll exakt samma mängd vin som de urdruckna tjugo vinkrukorna.

När vin och lusta distraherade kejsaren Xuanzong av Tang under hans senare regeringstid från att sköta nationella angelägenheter, förutspådde Zhang Guo att det skulle bli katastrofer och kaos framöver.

Zhang Guo tycktes bli sjuk och drog sig tillbaka från det kungliga slottet. Han reste tillbaka till sin hemstad och predikade daoismen med hjälp av sina sånger.

När kejsaren Xuanzong kallade honom tillbaka till det kungliga palatset avled han plötsligt. Legender säger att Zhang Guos grav var tom när hans elever öppnade den några år senare.

via Äldsten Zhang Guo – daoisten som red sin åsna bakvänt – Epoch Times

Mer i detta ämne:

Li Mo – Tangdynastins flöjtmästare

2 mars, 2013 kl. 22:22 | Publicerat i Kinesisk kultur, Musik, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,



David Wu & Barbro Plogander
Epoch Times

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

Li Mo levde under Tangdynastins och var kinesisk flöjtmästare. Han började spela flöjt redan i barndomen och som vuxen var hans skicklighet på flöjten oöverträffad. Dessutom var han mycket smart och hade ett bra minne. Han kunde skriva ner noterna till en melodi medan han lyssnade på musiken.

Enligt historien blev Li Mo som tonåring undervisad av en mästare från den västra regionen. Han studerade flitigt och fick snart rykte om sig att vara en begåvad musiker.

En dag ombads Li Mo att spela flöjt vid en bankett. När han hade spelat färdigt gav alla honom stora applåder, utom en äldre man i publiken som blundade och inte verkade alltför imponerad av Li Mos framträdande.

Li Mo, som var en ung och stolt person, kände sig sårad och bad den äldre personen kommentera framförandet.

– En mycket välspelad melodi men med västerländsk klang. Dessutom skedde ett misstag på den trettonde tonen, blev svaret.

Li Mo blev förvånad eftersom han faktiskt hade lärt sig det musikstycket av sin handledare i väst. Med stor respekt bad han den gamle mannen korrigera honom. Den äldre mannen påpekade vidare att även om Li Mos flöjt var bra, var den inte tillräckligt bra i diskanten.

Därefter tog den äldre mannen Li Mos bambuflöjt och spelade melodin. Alla i publiken tilltalades av de berörande tonerna. När han kom till den trettonde tonen gick melodin upp i diskanten och flöjten gick sönder. Ur sin ärm tog då den gamle mannen fram en lilafärgad bambuflöjt och fortsatte att spela melodin, nu med ett mycket elegantare ljud.

När han hade avslutat melodin var både Li Mo och de övriga i publiken som bedövade av musiken och beundrade det musikaliska framförandet. Li Mo knäböjde och bad med beundran den äldre mannen att ta honom som lärjunge. Den äldre mannen sade till Li Mo att besöka honom tidigt nästa morgon och gick sedan sin väg.

Nästa morgon gick Li Mo till den äldre mannens stuga. Mannen var inte där men han fann den lila bambuflöjten lämnad till honom på bordet. På flöjten fanns fyra tecken som  nyligen graverats in: ”Att förbättra skicklighet är oändligt”. Efter det blev Li Mo mycket ödmjukare och flitigare och hans skicklighet på flöjten förbättrades.

Det finns en annan historia som handlar om Li Mos minne. En vinternatt komponerade Tangdynastins kejsare en ny melodi som han spelade med en flöjt av jade som förde tonerna utanför palatset.

Nästa dag besökte kejsare en restaurang och då hörde han att någon spelade den nya melodin perfekt. Kejsaren blev mycket nyfiken och upptäckte att det var Li Mo som spelade. När han tillfrågades om hur han hade lärt sig musiken, svarade Li Mo:

– Igår natt hörde jag att den spelades innanför palatsets murar och jag tyckte att melodin var så härlig så jag memorerade den och har övat in musiken.

Kejsaren var mycket nöjd med Li Mos talang och erbjöd honom att bo i palatset för att tjäna honom. Senare blev Li en välkänd hovmusikant och den tidens stora flöjtmästare.

via Li Mo – Tangdynastins flöjtmästare – Epoch Times

Mer i detta ämne:

Prinsessan Wencheng – Tangdynastins mest älskade prinsessa i Tibet

23 februari, 2013 kl. 07:28 | Publicerat i Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,



David Wu, Blake Li & Barbro Plogander
Epoch Times

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

I den kinesiska historien fanns det sedan Handynastin (200 f.Kr) en strategi att genom äktenskapsförbindelser upprätthålla freden mellan Kina och andra stater. Ett av de mest framgångsrika exemplen är giftermålet mellan prinsessan Wencheng och Zanpu (eller kungen) av Tibet under kejsar Taizongs regeringstid.

År 632 e. Kr. återförenade Songtsan Gambo, en mycket begåvad ung tibetansk kung, Tibet och blev nationell hjälte. Hans militära bedrifter gentemot Kina var dock inte lyckade. Tibetanerna såg att under kejsar Taizong hade Kina blivit det kraftfullaste och mest välmående landet i världen.

Den tibetanske kungen beslöt att uppvakta en kinesisk prinsessa igen. Han hade blivit avvisad första gången när han i sitt rike ville introducera den kinesiska kulturen som då hade nått sin höjdpunkt.

Enligt tibetanska berättelser var han fullt upptagen med att befästa sitt rike så han sände sin smartaste minister som representant, tillsammans med hundra skatter av olika slag och en vaktstyrka på över hundra soldater. Färden gick till Chang’an (huvudstaden i Tang-Kina) för att föreslå äktenskap.

Prinsessan Wencheng var känd för sin skönhet, intelligens och elegans så det fanns ett dussintal sändebud från andra riken som kom till Chang’an i samma syfte som det tibetanska sändebudet. För att det skulle bli rättvist beslutade kejsar Taizong att hålla en tävling med fem praktiska problem (eller sex enligt tibetanska berättelser).

Kejsaren förklarade att ett förslag om äktenskap skulle accepteras från vilken monark som helst vars sändebud först kunde lösa problemen.

Enligt tibetanska berättelser var det första problemet att klara av att trä en silkestråd genom en pärlas slingrande tunnel. Det tibetanska sändebudet använde sig av honung som han lade i slutet av tunneln. Sedan band han fast silkestråden på en myra och lade in den i tunneln och blåste försiktigt på den. Myran följde doften av honung och gick genom tunneln med tråden knuten till sig.

Den andra problemet var att para ihop hundra föl med sina respektive mödrar. Det tibetanske sändebudet separerade stona från fölen och satte dem på svält under en dag. På den andra dagen fick stona och fölen åter vara tillsammans. De hungriga fölen sprang till sin mamma för att dia, så deras mor-barn-relationer var lätt att känna igen.

Det smarta tibetanska sändebudet löste alla problem men så kom det sista.  Bland några hundra skönheter skulle han identifiera prinsessan Wencheng. Inget av sändebuden hade sett prinsessan Wencheng tidigare men det sluga tibetanska sändebudet hade samlat information från en kvinna han träffat. Kvinnan hade en gång tjänat prinsessan och därför lyckades sändebudet så småningom upptäcka prinsessan Wencheng i den här gruppen.

Kejsar Taizong blev så imponerad av det tibetanska sändebudet att han erbjöd honom en officiell ställning i Tangdynastin men den avslogs försiktigt av sändebudet. Kejsaren var fortfarande mycket nöjd och sade:  ”Med en så smart och lojal assistent som tjänar  honom måste din kung vara klok!”

Prinsessan Wencheng ville som anhängare av buddhismen se till att hennes äktenskap skulle bidra till fred mellan Tibet och Tangdynastin. Hon bad kejsare Taizong att låta henne få ta med sig en värdefull staty av Buddha för att främja buddhismen i Tibet, för att landet skulle bli en mer älskvärd, tolerant och fredsälskande stat.

Förutom guld, juveler och fina möbler, något som prinsessan Wencheng särskilt begärt, gav kejsaren henne som hemgift frön, jordbruksredskap, silke, porslin, musikinstrument och medicinska böcker. Hon ville införa fler avancerade jordbrukskunskaper och jordbruksmetoder till den nomadiserande kulturen som dominerade i Tibet. När kejsar Taizong hörde detta log han och sade berömmande: ”Det är så lyckosammt att kungen av Tibet kan gifta sig med dig, du kommer att skapa underverk i hela Tibet.”

När prinsessan Wencheng fördes mot Tibet ledde Songtsan Gambo sin armé mot gränsen för att välkomna sin brud. Bröllopet mellan Songtsan Gambo och prinsessan Wencheng fick stor effekt på förhållandet mellan Tibet och Tang-Kina. Det är allmänt erkänt att det var prinsessan Wencheng av Tang och prinsessan Bhrikuti Devi av Nepal, båda gifta med Songtsan Gambo, som introducerade buddhismen till Tibet.

Lilla Jokhangklostret byggdes speciellt för att hysa den Buddhastaty som prinsessan Wencheng haft med sig. Frön som valts ut för högplatåmiljö planterades i Tibet och blommade medan hantverkare från Tang införde flera avancerade jordbruksmetoder för att förbättra jordbrukets produktivitet i Tibets dominerande nomadiska kultur. Hantverkare överförde konsten att väva och tillverkning av papper och bläck till det tibetanska folket.

Freden varade under en mycket lång tid och sidenvägen blev en säker och fast förbindelse mellan Tang-Kina och Tibet.

När prinsessan Wencheng dog år 680 e.Kr. höll Tibet en stor begravning för den älskade prinsessan och Tangdynastin skickade även sändebud till Tibet för att sörja. Många myter och legender spreds om prinsessan Wencheng och Songtsan Gambo runtom i Tibet.

Ännu i denna dag finns fortfarande en staty av prinsessan Wencheng kvar. Den tillverkades för 1 300 år sedan och finns och tillbeds i Lhasa. Känd som Gyasa (hustru från Tang-Kina), ses och dyrkas ibland prinsessan Wencheng som barmhärtighetens gudinna i tibetansk buddhism. Fortfarande firar det  tibetanska folket hennes födelsedag och dagen hon anlände till Tibet.

via Prinsessan Wencheng – Tangdynastins mest älskade prinsessa i Tibet

Mer i detta ämne:

Kinesisk miljardär rörd till tårar av Shen Yun

5 februari, 2013 kl. 07:11 | Publicerat i Andlighet, Kinesisk kultur, Samhälle, Shen Yun, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

”Shen Yun förespråkar återkomsten av människans sanna jag och sanna skönhet”

Qiu Chen
Epoch Times

Den 5 000 år gamla traditionella, kinesiska kulturen som nyligen åskådliggjordes av Shen Yun Performing Arts på Queen Elizabeth Theatre i Vancouver, var en rörande upplevelse för den kinesiske miljardären Zhu som såg föreställningen tillsammans med familjen.

– Jag är chockerad. Vår 5 000-åriga civilisation är så storartad. Dansnumren om Tangdynastin och Handynastin var särskilt vackra. Hela framträdandet gav liv åt den kinesiska kulturen, sade Zhu och tillade att han ofta blev tårögd under föreställningen.

New-Yorkbaserade Shen Yun har tagit som sitt uppdrag att återuppväcka essensen hos den forna kulturen i Mittens Rike. Den bestod av principer med ursprung inom konfucianismen, buddhismen och taoismen, som till exempel godhet, heder, rättvisa, anständighet och respekt för himlen.

Enligt Shen Yuns hemsida har Kinas rika, traditionella kultur och konstformer förstörts systematiskt genom olika kampanjer drivna av den kinesiska kommunistregimen, något som Zhu är väl medveten om.

– Roten till den traditionella kinesiska kulturen finns i Kina. Men i dagens Kina har kulturen förstörts till ett oigenkännligt tillstånd. Under den stora kulturrevolutionen utplånades Konfucius lära fullständigt. Som ett resultat har vårt lands moralstandard kollapsat, sade han.

Zhu noterade att Shen Yun förmedlar de grundläggande värdena för vad som krävs för att vara en god människa.

– Det som Shen Yun förespråkar är återkomsten av människans sanna jag, sanna skönhet och sanna medkänsla, sade han.

– Hur kommer det sig att människor finns och kan utvecklas? Den grundläggande orsaken är att det fanns helgon och vise män som vägledde oss så att vi kunde hålla oss i närheten av våra värden sanning, medkänsla och skönhet.

– Bara genom att göra så kan en civilisation bevaras och ett mänskligt samhälle utvecklas, oavsett om det är Kina eller andra länder.

Shen Yun har tre lika stora dans-och musikkompanier som turnerar varje år. De har alla varsin unik orkester som kombinerar storslagenheten hos en västerländsk filharmonisk orkester med klassiska, österländska instrument som leder melodierna.

Genom klassisk kinesisk dans och kinesiska folkdanser och etniska danser presenterar Shen Yun omtyckta legender och inspirerande berättelser ur Kinas långa historia.

– Jag tror att Shen Yun berättar för världen om traditionell kinesisk kultur, om det kinesiska rikets forna glans, sade Zhu.

– Samtidigt renar Shen Yun människors hjärtan och återupprättar våra värden.

Shen Yun Performing Arts, med sin bas i New York, turnerar runtom i världen med uppdraget att återuppliva traditionell, kinesisk kultur. För mer information, se hemsidan http://www.shenyun2013.org

Epoch Times är mediepartner till Shen Yun Performing Art

via Kinesisk miljardär rörd till tårar av Shen Yun – Epoch Times

Mer i detta ämne:

Berättelser från den kinesiska månfestivalen

2 oktober, 2012 kl. 12:45 | Publicerat i Kina, Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,



Gao Ling
Epoch Times

Månfestivalen kallas också för midhöstfestivalen i Kina och är en av kinesernas stora helger. Den infaller alltid på den 15:e dagen i den åttonde månaden varje år enligt den kinesiska månkalendern. I år blir det den 30 september.

Festivalen introducerades först som en officiell helgdag i början av Tangdynastin och blev en vida spridd firad helg under Songdynastin. Under Qingdynastins era blev den lika viktig som nyårshelgen.

Precis som varje annan traditionell kinesisk festival hittas dess ursprung i en historia som överförts från generation till generation och den hade alltid att göra med  damen i månen, Chang´E.

Enligt en kinesisk legend hängde det en gång tio solar i skyn. Hettan torkade ut jorden som inte längre kunde förse människorna med vatten och liv. En hjälte, Hou Yi, spände sin pilbåge och sköt ned nio av de tio solarna och på så sätt räddades folket på jorden.

Av drottningmodern fick han de odödligas elixir som skulle ge en ett evigt liv och låta en få bo i himlen. Av säkerhetsskäl gav han elixiret till sin fru, Chang`E. En granne fick höra talas om odödlighetens elixir och försökte förmå henne att lämna över det.

I ett ögonblick av desperation svalde Chang´E en del av flaskans innehåll och hon blev genast en gudinna och flög upp till månen. När Hou Yi återvände hem fann han att hans fru var borta. När han tittande upp mot himlen för att ropa på henne såg han att månen den natten var osedvanligt ljus och full.

Han såg en glimt av sin maka. Han tog med sig ut runda kakor som Chang´E använde när hon bad om välsignelse av himlen. Ända sedan dess har det varit en tradition att folk dyrkar himlen med månkakor den här dagen.

Det finns många saker som kineser gör för att fira månfestivalen, men de flesta traditionerna har  glömts bort förutom det att köpa och äta månkakor (runda kakor med fyllning bestående av socker, fröer och andra kryddor).

Den första gången jag förstod vad månfestivalen handlade om var när jag var omkring sju år gammal, i min hemstad. Min farmor är en traditionell kinesisk kvinna som bär en traditionell kinesisk blus med knappar.

På månfestivalens kväll slank farmor ut ur vårt rum. Jag blev nyfiken och ville se vad hon skulle  göra så jag följde efter henne. Farmor viftade snabbt bort mig och sade att jag skulle gå och leka. Jag nöjde mig inte med det utan smög efter henne till vår bakgård.

Jag såg att hon dukade fram frukt och månkakor på en tallrik. Sedan fortsatte hon med att tända rökelse och gick ned på knä för att be. Jag tittade på henne ett litet tag och sedan gick jag snabbt därifrån.

Senare förstod jag att farmor bad till himlen och jorden. Månfestivalen handlade inte bara om att dyrka mångudinnan utan också om att visa sin uppskattning av himmel och jord. På den här dagen samlas familjerna för att tillsammans fira helgen i endräkt.

Frukt och månkakor dukas fram för jordens gud och för månens gudinna och människorna väntas också dela med sig av månkakor till varandra. Traditionellt skärs månkakorna i många bitar, en bit till varje familjemedlem. Om en i familjen inte är där måste den biten läggas åt sidan åt den personen.

via Berättelser från den kinesiska månfestivalen – Epoch Times

Mer i detta ämne: Den kinesiska höstfestivalen 

Skiljas från våren

18 juni, 2010 kl. 20:17 | Publicerat i Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter:

Dold på detta berg, många buddhistiska munkar
mässar sutror, mediterar tillsammans;
Män på avlägsna stadsmurar blickar mot bergstopparna
Ser bara vita, insvepande moln.

Wang Wei
(699-759 AD)

Du frågar mig varför jag vistas på det gröna berget

15 maj, 2010 kl. 21:02 | Publicerat i Kina, Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter:

Du frågar mig varför jag vistas på det gröna berget;
Jag ler och svarar inte för mitt hjärta är sorglöst.
Som persikoblomman som rinner nedför strömmen och försvinner in i det okända,
har jag  en annan värld som inte är bland människor.

Li Bai
(701-762 e.Kr)

 

 

Tangdynastin – den kinesiska kulturens höjdpunkt, Del 1

31 mars, 2010 kl. 07:55 | Publicerat i Kina, Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,

Epoch Times
Zhizhen bearbetad från Clearwisdom.net

Om kejsare Taizong och litteratur

Tangdynastin betraktas som en guldålder i Kinas historia, en tid då Kina var den största och starkaste nationen i världen. Tangdynastins höjdpunkt avser tiden mellan kejsar Taizong och kejsar Xuanzong. Under denna period hade Kina ett etisk politiskt system och blomstrade i alla avseenden; inklusive handel, samhälle, litteratur och konst.

Kejsare Taizong av Tang utsåg dygdiga och duktiga människor till viktiga positioner och kunde godta förslag och även kritik från de utnämnda personerna. Trots att Taizong stod högst i rang som kejsare, var han ödmjuk, respektfull och tolerant. Han till och med befordrade dem som hade något emot honom. Taizong hade alltid varit flitig och hade höga mål. Sålunda var han inte bara grundaren av Tangdynastin utan han kom också att bli en förebild för framtida kejsare.

Den unika karaktären hos Tang kan sammanfattas med att ”ha ett öppet och klart sinne som kombinerade kvintessensen av allt”. Det är just denna anda som fick perioden att avancera till en framskjuten plats, till en kulturellt varierad och fantastisk period i Kinas historia.

Under kejsar Kang Xi, Qingdynastin, sammanställdes en samling av mer än 48 000 dikter skrivna av över 2200 poeter, De fullständiga Tangdikterna. Antalet fint bildade poeter och mångfalden i deras dikter var en lysande stjärna i den kinesiska litteraturens historia. Antalet dikter som skrevs under Tangdynastin var inte bara stort utan de var också av ytterst hög konstnärlig kvalitet.

Tangdynastins guldålder fick fram otaliga kända poeter: ”Poesins Gud” Li Bai, ”Poesins helgon” Du Fu. Meng Haoran och Wang Wei var båda kända för dikter som beskriver naturen, Gao Shi och Cen Shen skrev dikter som mest handlade om livet i gränsområdena, ”Poet Konfucius” Wang Changling, och så vidare. Under de senare åren var Bai Juyi en representativ poet bland många poeter i mitten till slutet av Tangdynastin. Deras dikter har djup, är majestätiska och omfattande, de går utöver det vardagliga och förkroppsligar Tangdynastin.

Förutom poesi nådde också essäer i Tangstil, romaner och berättelser om underverk en mycket hög konstnärlig nivå. Tangdynastins lärde skrev om civilpersoners liv och uppvisade skarpsinnig insikt, mod, ansvarskänsla, stor framsynthet och bred vision när de visade fram den mörka sidan av samhället. Mellan raderna kan vi se att de vill ”rädda skaror av människor, och upprätthålla fred och välstånd i samhället”.

via Tangdynastin – den kinesiska kulturens höjdpunkt, Del 1 – Epoch Times

Dikter från Tang-dynastin: Visioner av Paradiset

25 mars, 2010 kl. 07:33 | Publicerat i Andlighet, Kina, Kinesisk kultur, Tang-dynastin | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Ändlös Längtan (I)

Jag är oändligt längtande
Att vara i Changan,
Insekters höst-surranden vid källans gyllene brädd
En tunn frost glittrar som små speglar på min kalla matta,
Den höga lyktan flimrar och djupare växer min längtan
Jag lyfter skuggan och, med många suckar, skådar upp mot månen,
Ensam som en blomma, koncentrerad ur molnen
Ovan, ser jag blåheten och djupheten hos himlen
Nedan ser jag grönskan och vattnets rastlöshet…
Himlen är hög, Jorden bred, bitter mellan dessa flyger mina sorger
Kan jag drömma igenom porten, över berget?
Ändlös längtan
Krossar mitt hjärta.
-Li Bai

På väg tillbaka till det gamla residenset

Reser till Himlen i drömmar
Det finns en annan plats och dimension i kitteln
Höja sig över den mänskliga Jorden,
Som lätt vissnar och ruttnar.
-Li Bai

Ling Xu-berget

Lämnar den mänskliga världen
Går mot vägen till Himlen;
Nå Fulländning genom kultivering,
Sedan följa molnen till Himlen,
Grottor gömda under pinjeträd,
Djupa och osedda bland persikoträdens blommor;
-Li Bai

Det är påtagligt att man under Tang-dynastins poesi-era inte ansåg det att vara en människa på jorden vara den enda meningen med livet. Tangdynastins människor förstod att det mål som skall uppnås är att nå himlens lycka genom kultivering och fulländning. Detta är det dominerande budskapet som Tang-dynastins dikter har fört vidare till oss.

Fler dikter (på engelska): Tang Dynasti Poems: Visions of Paradise

Länk: http://www.clearharmony.net/articles/200209/7191.html

Målningar: Zhang Cuiying

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.