Indiern som utvecklade atomteorin för 2 600 år sedan

6 november, 2014 kl. 07:38 | Publicerat i arkeologi, Kultur, Vetenskap | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,

April Holloway
http://www.ancient-origins.net

John Dalton 1766-1844,engelsk kemist och fysiker, är den person som idag tillskrivs utvecklingen av atomteorin. En teori om atomer formulerades emellertid redan 2 500 år före Dalton av en indisk vis man och filosof, känd som Acharya Kanad.

Acharya Kanad föddes 600 f.Kr. i Prabhas Kshetra (nära Dwaraka) i Gujarat, Indien. Hans riktiga namn var Kashyap.

Kashyap var på en pilgrimsfärd till Prayag när han såg tusentals pilgrimer strö blommor och risgryn på gatorna som de offrade till templet. Kashyap, som fascinerades av små partiklar, började samla risgrynen. En grupp människor samlades runt omkring för att se hur den underlige mannen samlade ris på gatan. Kashyap tillfrågades om varför han samlade grynen som inte ens en tiggare skulle röra. Han sade till dem att ett enda risgryn i sig självt kunde verka värdelöst, men att en samling av några hundra gryn är en måltid för en person, att en samling av måltiden skulle föda en hel familj.

Hela mänskligheten bestod av många familjer och således var ett enda risgryn lika betydelsefullt som alla rikedomar i världen. Efter det började människor kalla honom ’Kanad’, då ’Kan’ i sanskrit betyder ’den minsta partikeln’.

Kanad fortsatte vara fascinerad av den osynliga världen och lade fram konceptet om en minsta partikel. Han började skriva ned sina idéer och lära ut dem till andra. Således började människor kalla honom ’Acharya’ (’läraren’), därav namnet Archarya Kanad (’läraren av små partiklar’).

Kanads koncept för Anu (atomen)

Kanad gick med mat i handen, bröt sönder den i små delar när han insåg att han inte kunde dela den i ytterligare mindre bitar, då den var alltför liten. Från den här stunden började Kanad föreställa sig en partikel som inte kunde delas ytterligare. Han kallade denna odelbara materia för Parmanu, eller anu (atom).

Acharya Kanad antog att denna odelbara materia inte kunde förnimmas av något av de mänskliga organen eller ses med blotta ögat, och att en inneboende strävan gjorde så att en Parmanu förenade sig med en annan. När två Parmanu som tillhör en klass av ämnen kombinerades så blev resultatet en dwinuka (binär molekyl). Denna dwinuka hade liknande egenskaper som de två Parmanu den bestod av.

Kanad menade att det var de olika kombinationerna av Parmanu som bildade olika typer av substanser. Han lade också fram idén om att atomer kunde kombineras på olika sätt och skapa kemiska förändringar i närvaron av andra faktorer såsom hetta. Som exempel på fenomenet gav han det som händer när lerkrukor svartnar och när frukter mognar.

Acharya Kanad grundade filosofiskolan Vaisheshika där han lärde ut sina tankar om atomen och universums natur. Han skrev en bok om sin forskning ”Vaisheshik Darshan” och blev känd som ”Atomteorins fader”.

I väst startade atomismen på 500-talet f.Kr. med de forntida grekerna Leukippos och Demokritos. Huruvida den indiska kulturen påverkade den grekiska eller vice versa, eller om de båda utvecklades oberoende av varandra är omtvistat.

Kanad sägs ha sagt: ”Varje föremål i skapelsen består av atomer som i sin tur är förbundna med varandra och bildar molekyler”. Hans teori om atomen var abstrakt och blev en del av filosofin eftersom det baserades på logik och inte på personlig erfarenhet eller på experiment. Men med A.L. Bashams ord, indolog från Australien, ”var de briljanta fantasifulla förklaringar av den fysiska strukturen i världen, och i stora drag överensstämmande med upptäckterna inom den moderna fysiken.”

Läs originalet på Ancient Origins.

via Indiern som utvecklade atomteorin för 2 600 år sedan

Relaterade artiklar

Svenska fyndet avslöjar européernas ursprung

24 oktober, 2014 kl. 14:20 | Publicerat i arkeologi, Kultur, Samhälle, Vetenskap | Lämna en kommentar

Maria Gunther – DN

Alla européer är en blandning av jägare, bönder från Mellanöstern och invandrare från öster som är släkt med Amerikas urbefolkning. Det visar dna från 8.000 år gamla skelett från Motala och andra delar av Europa och från fler än 2.000 nutida människor.

Europa befolkades av tre vågor av invandrare i stället för två som forskarna tidigare trott.

– Det fattades en genetisk komponent, och den har vi nu identifierat. Det är faktiskt något som förbinder européer med Amerikas ursprungsbefolkning, säger Johannes Krause, professor i arkeogenetik vid Eberhard Karls-universitetet i Tübingen i Tyskland.

Läs mer: Svenska fyndet avslöjar européernas ursprung – DN.SE

Everything We Have Been Taught About Our Origins Is A Lie

24 juni, 2014 kl. 09:07 | Publicerat i arkeologi, Kultur, Lustiga fenomen :-), Vetenskap | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,

– See more at: http://www.maltanow.com.mt/?p=2927#sthash.xvdxlCGm.5LOInRq6.dpuf

– See more at: http://www.maltanow.com.mt/?p=2927#sthash.xvdxlCGm.5LOInRq6.dpuf


Written by Graham Pick

In June 1936 Max Hahn and his wife Emma were on a walk beside a waterfall near to London, Texas, when they noticed a rock with wood protruding from its core. They decided to take the oddity home and later cracked it open with a hammer and a chisel. What they found within shocked the archaeological and scientific community. Embedded in the rock was what appeared to be some type of ancient man made hammer.

A team of archaeologists analysed and dated it. The rock encasing the hammer was dated to more than 400 million years old. The hammer itself turned out to be more than 500 million years old. Additionally, a section of the wooden handle had begun the metamorphosis into coal. The hammer’s head, made of more than 96% iron, is far more pure than anything nature could have achieved without assistance from relatively modern smelting methods.

A team of archaeologists analysed and dated it. The rock encasing the hammer was dated to more than 400 million years old. The hammer itself turned out to be more than 500 million years old. Additionally, a section of the wooden handle had begun the metamorphosis into coal.  The hammer’s head, made of more than 96% iron, is far more pure than anything nature could have achieved without assistance from relatively modern smelting methods.

In 1889 near Nampa, Idaho, whilst workers were boring an artesian well, a small figurine made of baked clay was extracted from a depth of 320 feet. To reach this depth the workers had to cut through fifteen feet of basalt lava and many other strata below that. That in itself does not seem remarkable, until one considers that the very top layer of lava has been dated to at least 15 million years old!

It is currently accepted by science and geology that coal is a by-product of decaying vegetation. The vegetation becomes buried over time and is covered with sediment. That sediment eventually fossilises and becomes rock. This natural process of coal formation takes up to 400 million years to accomplish.

– See more at: http://www.maltanow.com.mt/?p=2927#sthash.xvdxlCGm.5LOInRq6.dpuf

A team of archaeologists analysed and dated it. The rock encasing the hammer was dated to more than 400 million years old. The hammer itself turned out to be more than 500 million years old. Additionally, a section of the wooden handle had begun the metamorphosis into coal.  The hammer’s head, made of more than 96% iron, is far more pure than anything nature could have achieved without assistance from relatively modern smelting methods.

In 1889 near Nampa, Idaho, whilst workers were boring an artesian well, a small figurine made of baked clay was extracted from a depth of 320 feet. To reach this depth the workers had to cut through fifteen feet of basalt lava and many other strata below that. That in itself does not seem remarkable, until one considers that the very top layer of lava has been dated to at least 15 million years old!

It is currently accepted by science and geology that coal is a by-product of decaying vegetation. The vegetation becomes buried over time and is covered with sediment. That sediment eventually fossilises and becomes rock. This natural process of coal formation takes up to 400 million years to accomplish.

– See more at: http://www.maltanow.com.mt/?p=2927#sthash.xvdxlCGm.5LOInRq6.dpuf

A team of archaeologists analysed and dated it. The rock encasing the hammer was dated to more than 400 million years old. The hammer itself turned out to be more than 500 million years old. Additionally, a section of the wooden handle had begun the metamorphosis into coal.  The hammer’s head, made of more than 96% iron, is far more pure than anything nature could have achieved without assistance from relatively modern smelting methods.

In 1889 near Nampa, Idaho, whilst workers were boring an artesian well, a small figurine made of baked clay was extracted from a depth of 320 feet. To reach this depth the workers had to cut through fifteen feet of basalt lava and many other strata below that. That in itself does not seem remarkable, until one considers that the very top layer of lava has been dated to at least 15 million years old!

It is currently accepted by science and geology that coal is a by-product of decaying vegetation. The vegetation becomes buried over time and is covered with sediment. That sediment eventually fossilises and becomes rock. This natural process of coal formation takes up to 400 million years to accomplish.

– See more at: http://www.maltanow.com.mt/?p=2927#sthash.xvdxlCGm.5LOInRq6.dpuf

Read more: Everything We Have Been Taught About Our Origins Is A Lie – Malta Now

Mystiskt vikingasvärd tillverkat med teknologi från framtiden?

16 februari, 2014 kl. 09:24 | Publicerat i arkeologi, Kultur, Teknik, Vetenskap | Lämna en kommentar

Tara MacIsaac
Epoch Times

Vikingasvärdet Ulfberth tillverkades av så ren metall att arkeologerna är förbluffade. Sådan teknologi tros inte ha uppfunnits förrän 800 år efter att svärdet tillverkades, under den industriella revolutionen.

Omkring 170 Ulfberth-svärd har hittats och daterats till mellan 800 e Kr till 1 000 e Kr. I en dokumentär på Nova/National Geographic med titeln ”Secrets of the Viking Sword”, som visades första gången 2012, studerades svärdens metallurgiska sammansättning.

När järn smids måste malmen hettas upp till cirka 1 600 grader för att den ska bli flytande, då kan smeden avlägsna orenheter (slagg). Kol blandas också i för att göra det spröda järnet starkare. Med medeltida teknologi kunde man inte hetta upp järn till så hög temperatur. Således avlägsnades slaggen istället genom att man bankade bort den – en mycket mindre effektiv metod.

Ulfberth-svärden innehåller nästan ingen slagg alls och har tre gånger så hög kolhalt som annan metall från den tiden. Det tillverkades av en metall som kallas ”degelstål”.

Man tror att de smältugnar som uppfanns under den industriella revolutionen var de första tekniska hjälpmedlen för att hetta upp järn i den här utsträckningen.

Smeden Richard Furrer från Wisconsin i USA talade med Nova om svårigheterna med att skapa ett sådant svärd. Furrer beskrivs i dokumentären som en av få människor på planeten som har den kunskap som krävs för att försöka återskapa Ulfberth-svärdet.


”Att göra det rätt
är det mest komplicerade jag kan tänka mig”, sade han.

Han menade att den som tillverkade Ulfberth-svärden måste ha ansetts besitta magiska krafter. ”Att kunna tillverka ett vapen av jord är något rätt mäktigt”, sade han. Att skapa ett vapen som kunde böjas utan att gå sönder, förbli skarpt och väga så lite måste ha ansetts som övernaturligt.

Furrer arbetade noggrant och kontinuerligt i flera dagar för att smida ett liknande svärd. Han använde medeltida teknologi och minsta misstag kunde ha fått svärdet att bli till ett stycke skräpmetall. När han meddelade sin framgång tycktes han mer lättad än glad.

Möjligen kom materialet och kunnandet från Mellanöstern. Handelsrutten till Volga mellan vikingarnas boplatser och Mellanöstern öppnade ungefär samtidigt som Ulfberth-svärden dök upp och stängdes när de sista Ulfberth-svärden tillverkades.

via Mystiskt vikingasvärd tillverkat med teknologi från framtiden?

Mer i detta ämne:

”Skalle nummer 5” kan förändra synen på människans härkomst

29 oktober, 2013 kl. 09:41 | Publicerat i arkeologi, Kultur, Vetenskap | Lämna en kommentar

Jack Phillips
Epoch Times

”Skalle nummer 5”, som det kallats, kan länka ihop Homo habilis, Homo rudolfensis, Homo erectus – de tidigaste medlemmarna av människosläktet Homo genus, enligt forskare.

”Till skillnad från Homo fossils har den här skallen, känd som skalle nummer 5, både en liten hjärnskål och ett avlångt ansikte med stora tänder”, enligt ett pressmeddelande från American Association for the Advancement of Science.

Skallen hittades på en utgrävningsplats i Dmanisi på landsbygden i Georgien, ungefär 15 mil sydväst om huvudstaden Tbilisi.

Antropologen David Lordkipanidze på det georgiska nationalmuseet, som lett forskarna i sökandet efter skallen, sade att skallen upptäcktes för åtta år sedan.

”Det är verkligen ett extraordinärt fynd i många avseenden”, sade Christoph Zollikofer på Zürichs antropologiska institut och museum, enligt NBC News. Zollikofer deltog i upptäckten.

”[Fynden i Dmanisi] ser ganska olika ut jämfört med varandra, så det är frestande att publicera dem som olika arter. Vi vet dock att dessa individer kom från samma plats och samma geologiska tid, så de kan i princip representera en enskild population av en enskild art.”

“Om hjärnskålen och ansiktet på skalle nummer 5 hade hittats på olika fossil på olika platser i Afrika skulle de ha kunnat anses vara olika arter”, sade Zollikofer, och tillade att skalle nummer 5 har en liten hjärnskål och stort ansikte, vilket man ännu inte har observerat hos något Homo-fossil.

via ”Skalle nummer 5” kan förändra synen på människans härkomst

Mer i detta ämne:

Bevis för kometnedslag upptäckt i Tutankhamons brosch

23 oktober, 2013 kl. 16:59 | Publicerat i arkeologi, Kultur, Vetenskap | Lämna en kommentar


Zachary Stieber
Epoch Times

Bevis för att en komet träffade jorden för länge sedan har upptäckts i Tutankhamons brosch av afrikanska och internationella forskare.

Kometen kom in i jordens atmosfär ovanför Egypten för omkring 28 miljoner år sedan och exploderade, vilket fick ”en chockvåg av eld att regna ner vilket utplånade all form av liv i sin väg”, enligt forskarna.

Explosionen hettade upp sanden till runt 2000 grader Celsius, vilket resulterade i att gult kvartsglas bildades. Glaset är utspritt över ett 6000 km stort område i Saharaöknen.

Ett exemplar av glaset har hittats i Tutankhamons brosch – en gul skarabé i mitten.

”Kometer besöker ofta våra skyar – dessa smutsiga snöbollar av is blandat med stoft – men aldrig tidigare i historien har material från en komet hittats på jorden”, säger professor David Block på Wits University i tillkännagivandet.

Forskningen publicerades i Earth and Planetary Science Letters.

Ett annat slags bevis var en mystisk svart sten som kallats ”Hypatia” och som hittades av en egyptisk geolog i Sahara. Efter kemisk analys av stenen drog forskarna slutsatsen att det är det första kända beviset för en kometkärna.

”Vi tror att Hypatia-stenen är en rest från fragment av en kometkärna som slog ner efter att ha inkorporerat gaser från atmosfären”, skrev forskarna i introduktionen till de publicerade upptäckterna. ”Sammanträffandet med det libyska ökenglaset tyder på att fragmentet kan ha varit en del av en eldkula som bröts itu och exploderade i luften och skapade glaset. Att den bevarats så väldigt bra kan bero på den snabba förvandlingen till en vittringsbeständig förening.”

Upptäckten var en stor glädje för forskarna.

”Det är en typisk vetenskaplig eufori när man eliminerar alla andra möjligheter och kommer till insikt om hur det måste vara”, sade professor Jan Kramers på University of Johannesburg, författare till studien.

”Kometer innehåller de hemligheter som kan låsa upp skapandet av vårt solsystem, och den här upptäckten ger oss en aldrig förut skådad möjlighet att direkt studera kometmaterial”, sade Block.

Den enorma kraften i explosionen producerade också mikroskopiska diamanter.

Upptäckten har visat på ett nytt sätt att hitta kometmaterial.

”NASA och ESA (European Space Agency) spenderar miljardtals dollar för att samla in några få mikrogram av kometmaterial och ta med tillbaka till jorden, och nu har vi ett helt nytt sätt att studera det här materialet utan att spendera miljardtals dollar för att samla in det”, sade Kramers.

Studien har blivit internationell. Till exempel har Mario di Martino på Turins astrofysiska observatorium lett flera expeditioner till området där ökenglaset hittats.

Marco Andreoli på South African Nuclear Energy Corporation och Chris Harris på University of Cape Town var också inblandade, tillsammans med andra forskare.

via Bevis för kometnedslag upptäckt i Tutankhamons brosch

Mer i detta ämne:

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.