Intressanta artiklar om Kina som publicerats tidigare i år

27 februari, 2015 kl. 07:05 | Publicerat i censur, Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, IT, Telekom och Media, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, Utan kategori | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

(Klicka på rubriken för att komma till artikeln)

Populär bloggare gripen i Kina

En bloggare i södra Kina, som även utövar den förföljda andliga metoden Falun Gong, har förts bort av kommunistpartiets myndigheter, enligt rapportering av kinesiskspråkiga medier utanför Kina. Han hade en lång historia av att skriva om politiskt känsliga ämnen.

Den 29-årige bloggaren som är känd under sitt användarnamn på mikrobloggen Sina Weibo, ”Huaxia Zhengdao”, som betyder ungefär ”Kina på en rättfärdig väg”, hade fått många följare, och kommenterade den nuvarande politiska situationen i Kina och förföljelsen av Falun Gong.

Han försvann från nätet den 3 februari, enligt New Tang Dynasty Television (NTD).

 

Kinas utbildningsminister vill förbjuda västerländska tankar och läroböcker

Ett antal kommentarer från Kinas utbildningsminister, Yuan Guiren, har gjort många fritänkande personer i Kina oroliga: Enligt Yuan ska läroböcker och tankar från västerlandet hållas utanför kinesiska skolor.

”Vi måste åstadkomma en bättre hantering för att använda västerländska originalläromedel”, sa Yuan vid ett möte med representanter från universitet från hela Kina, enligt nyhetsbyrån Xinhua. ”Material som förespråkar västerländska värderingar är förbjudna i våra klassrum.”

Vidare sade han bland annat: ”Verbala angrepp eller förtal av partiledare, eller diskussioner som demoniserar socialism ska aldrig förekomma i klassrummen.”

 

Fängslad kinesisk människorättsadvokat förlamad efter tortyr

Wang Yonghang, som utsetts till en av Kinas tio främsta människorättsadvokater, är nu förlamad från midjan och neråt som ett resultat av långvarig tortyr i ett kinesiskt fängelse. Det skrev människorättsadvokaten Tang Jitian på den populära kinesiska sociala sajten Weixin den 14 januari.

”Wang Yonghang, som nu är 42 år gammal, har förföljts sedan juni 2009, då han försvarade Cong Rixu i en rättegång, och den hemliga ordern om att han skulle förföljas kom från Zhou Yongkang, förre chefen för det politisk-rättsliga utskottet”, skrev Tang.

Politisk-rättsliga utskottet är det partiorgan som styr alla aspekter av Kinas rättssystem, inklusive polis, domstolar, åklagare, advokater, fängelser och arbetsläger. Tidigare leddes det av den nu avsatte och åtalade Zhou Yongkang, som då var en av Kinas mäktigaste och mest fruktade personer.

”Wang dömdes i hemlighet till sju års fängelse i november (2009). På grund av den grymma förföljelsen läkte aldrig såret i hans ben”, skrev Tang. ”I fem år har det droppat vatten, blod och var från såret. Nu har han symptom på tuberkulos och är förlamad från midjan och neråt.”

 

 

Annonser

Davids and Goliath – Prisad dokumentär

17 november, 2014 kl. 11:20 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, organhandel, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Tuidang Movement

”Davids och Goliath” är en film om organstölder från levande Falun Gong-utövare i Kina och som vann pris för bästa dokumentär på den 9:e Hamiltonfilmfestivalen i Hamilton, Kanada. Filmen är för närvarande tillgänglig att se gratis till och med 8 december: http: //tinyurl.com/nzx7fed

”Det är en film som denna som behöver komma ut till allmänheten och fler människor behöver bli medvetna om det som händer och hur det händer. Sådant här måste stoppas.” — Administrativ direktör för Hamilton Film Festival, Nathan Fleet.

”Davids och Goliath” fokuserar på undersökningen av organskörd gjord av kanadensiske människorättsadvokaten David Matas samt tidigare kanadensiske statssekreteraren (Asien-Stillahavsområdet) David Kilgour. Båda har var för sig nominerats till 2010 års Nobels fredspris för sitt arbete om organskörd i Kina.

Läs mer: http: //tinyurl.com/q5cjkzm

Engelskt tal.

Kan Konfuciusinstituten följa både kinesisk och kanadensisk lag?

4 november, 2014 kl. 07:29 | Publicerat i Barn, Falun Dafa/Falun Gong, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,


Omid Ghoreishi
Epoch Times

Är det möjligt för Konfuciusinstituten att följa både kinesisk lag och lagen i värdnationen? Institutetet har ett av Peking kontrollerat utbildningsprogram, som av kinesiska tjänstemän används som verktyg för att utöka regimens ”mjuka makt”.

I enlighet med Ontarios kommunallag om informationsfrihet och skydd av privatlivet, begärde Epoch Times att få ta del av avtalet mellan Torontos distriktskolstyrelse(TDSB) och Konfuciusinstitutets (KI) huvudkontor. En klausul i avtalet säger att Konfuciusinstitutets verksamhet måste ske i enlighet med lagar och förordningar i både Kanada och Kina.

Skolstyrelsen som är Kanadas största kommer att rösta om att avsluta sitt samarbete med Konfuciusinstitutet den 29 oktober.

Erfarenhet av minst en kanadensisk institution har visat att det är opraktiskt eftersom lagstiftningen hos en totalitär enpartistat motsäger Kanadas parlamentariska demokrati. Det kan vara så att man bortser från den kanadensiska lagen.

– Kanadensisk lag är jämlik, icke-diskriminerande. Kinas lagar, å andra sidan, skapar ”förtryck, diskriminering och fientlighet” mot någon grupp som det kinesiska kommunistpartiet väljer att rikta in sig på, däribland Falun Gong, tibetaner, uigurer och demokratiaktivister bland många andra, förklarar David Matas, en Winnipeg-baserad människorättsadvokat.

Förbjöds utöva Falun Gong

År 2012/13 tog Matas sig an ett fall med en lärare på Konfuciusinstitutet vid McMasters universitet. Hon anställdes i likhet med andra lärare i Kina för att börja arbeta i Kanada på universitetets Konfusciusinstitut. Hon var tvungen att skriva under ett kontrakt där man lovar att inte utöva Falun Gong, en andlig meditationsmetod som allvarligt förföljs i Kina.

Sonia Zhao skrev på kontraktet av rädsla för att hennes vägran skulle avslöja för kinesiska tjänstemän att hon faktiskt utövade Falun Gong. Det hade kunnat leda till fängelsestraff, precis som för mamman som också är Falun Gong-utövare.

– Initialt var McMasters försvar att det inte är deras jurisdiktion och att de inte visste om det, säger Matas.

– Jag argumenterade motsatsen, att det var deras jurisdiktion då det hände i Ontario och de måste ha känt till det eftersom Hanbans (Konfuciusinstitutets huvudkontor i Kina) anställningspolicy publicerades på deras webbplats på engelska.

Epoch Times rapporterade under 2011 att Hanban har en bestämmelse på engelska på sin webbplats om att lärare vid Konfuciusinstituten inte får ha ”några uppgifter om deltagande i Falun Gong”.

Epoch Times rapporterade även tidigare i år att webbplatsen för Hunan University, som har ett avtal att skaffa lärare till Torontos distriktskolstyrelsens Konfuciusinstitut, säger att undervisningskandidater ”kommer att utvärderas för att säkerställa att de uppfyller de politiska ideologikraven”.

Inte på samma linje

För sin del hade McMaster diskussioner med Konfuciusinstitutets huvudkontor för att få bort diskriminerande krav på lärarna som kommer till Kanada, men Hanban ville inte ändra sig.

Till slut beslutade universitetet att avsluta sitt program med Konfuciusinstitutet sedan den av Peking styrda organisationen inte följde värderingar och principer om mänskliga rättigheter som universitetet följer och ”värderar högt”.

– Det fanns ingen anpassning till vad som hände i de två länderna, sade Andrea Farquhar, biträdande vice vd för offentliga och statliga relationer vid McMaster.

– Trots att vi försökte hitta en lösning, visade det sig att det inte fanns någon lösning, så vi gav dem varsel i december 2012 om att vi skulle stänga [Konfuciusinstitutet], och det stängdes 2013.

Pekings politiska arm

McMaster är inte den enda institutionen som stängt sitt Konfuciusinstitut. Det kanadensiska förbundet för universitetslärare utfärdade ett uttalande i slutet av förra året som uppmanade alla kanadensiska universitet och högskolor att klippa av banden med Konfuciusinstitut. Förbundet kallade dem ”den kinesiska regeringens politiska vapen”. Strax därefter avslutade University of Sherbrooke sitt samarbete med Konfuciusinstitutet.

Söder om gränsen hade det amerikanska förbund för universitetsprofessorer samma åsikt som dess kanadensiska motsvarighet, och bad alla amerikanska universitet att inte samarbeta med Konfuciusinstituten. Förbundet sade att genom att universiteten agerar värd ”främjas [kinesiska] statens agenda för rekrytering och kontroll av akademisk personal, vid val av läroplan och i begränsningar vid debatter”.

Två framstående amerikanska universitet, Pennsylvania State University och University of Chicago, beslutade att avsluta sina relationer med Konfuciusinstituten under de senaste månaderna.

Underrättelsetjänster och experter, däribland tidigare chefen för kanadensiska Säkerhetspolisen, Michel Juneau-Katsuya, har också uppgett att Konfuciusinstituten är involverade i spioneri för Peking.

Torontos distriktskolstyrelsens partnerskap med Konfuciusinstituten förespråkades ursprungligen av tidigare ordföranden Chris Bolton medan resten av styrelsen hölls i mörker om detaljerna i avtalet. Bolton avgick i juni några månader före slutet av sin mandatperiod efter att föräldrar och många av förvaltarna tagit upp farhågor om partnerskapet.

Tjugo av tjugotvå förtroendevalda vid Torontodistriktets skolstyrelser röstade för en motion att under bolagsstämman den 29 oktober säga upp det kontroversiella avtalet.

via Kan Konfuciusinstituten följa både kinesisk och kanadensisk lag?

Relaterade artiklar

Viktigt västerlänningar förstår vad som pågår i Kina

30 september, 2014 kl. 06:48 | Publicerat i böcker, Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, organhandel, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,


Tio år sedan Nio kommentarer om Kinas kommunistparti publicerades

Epoch Times Sverige

För tio år sedan publicerades en artikelserie som sedan dess bidragit till Kinas befrielse från förtryck. Artiklarna är inte så kända bland västerlänningar, men har blivit ett fenomen bland kineser världen över och startat en diskussion om vad det Kinesiska kommunistpartiet egentligen är.

Diskussionen har lett till en våg av utträden ur Kinas kommunistparti och dess underorganisationer, kallad Tuidang (lämna partiet). Vi närmar oss årsdagen av partiets maktövertagande, som skedde 1 oktober, 1949. Partiet försvagas alltmer och för varje dag som går tar en allt större andel av det kinesiska folket avstånd från regimen. I skrivande stund har drygt 178 miljoner människor registrerat sitt avståndstagande från partiet hos den internationella Tuidangrörelsen. Snart kommer den dag då partiet helt har förlorat sin förankring hos det kinesiska folket. När det inträffar kan Kina gå in i framtiden som ett fritt land.

”Nio kommentarer om kommunistpartiet” publicerades av kinesiskspråkiga Epoch Times i november 2004. De översattes snabbt till många andra språk, bland annat svenska (kan läsas här). De erbjuder en grundlig genomgång av det Kinesiska kommunistpartiets historia och karaktärsegenskaper, vilka bland annat består av bedräglighet, våldsamhet, maktbegär och intolerans.

Vidgar sin maktsfär

I dag, när Kinesiska kommunistpartiet med militära hot och medel försöker vidga sin maktsfär i Östasien och samtidigt utökar sitt kulturella inflytande internationellt genom att etablera partikontrollerade Konfuciusinstitut vid fria länders lärosäten, är det viktigt att även västerländska läsare tar del av dessa artiklar.

Vid en snabb titt kan det verka som att Kinas regim inte är densamma nu som under till exempel Mao Zedongs tid, men man ska inte låta sig luras. Även om dess yttre politik och metoder har förändrats så är dess grundläggande drag desamma nu som då. Den mest avgörande orsaken till att Kinas kommunistparti fortfarande regerar är också den farligaste: Det låter alltid ändamålet helga medlen. Och kommunistpartiets yttersta ändamål har hela tiden varit att ha makten. För att värna makten slår det ner allting som kan hota den. Det må vara politiska motståndare, andra länders militära ambitioner, egna partimedlemmar som hamnat i onåd, likaväl som fredliga Falun Gong-utövare. Ingen är fredad eller för oförarglig för att elimineras.

Tio händelserika år

Under de tio år som gått sedan Nio kommentarer om kommunistpartiet publicerades har mycket hänt. Kommunistpartiets grepp om Mittens rike håller på att lossna. Tack vare artikelserien, och andra avslöjanden om partiet, ser människor klarare på vad framtiden kommer att erbjuda om partiet tillåts sitta kvar vid makten. Inte ens höga partikadrer känner sig trygga eller tror på en framtid i Kina. Många höga politiker och rika affärsmän har skickat familj och pengar utomlands för att skydda dem mot det sönderfall som hotar kommunist-Kina.

När sanningen om hur kommunistpartiet härjat i Kina – sedan bildandet 1921 och maktövertagandet 1949 – blir uppenbar för världen, finns det ingenstans för gärningsmännen att gömma sig. Redan nu skyddar sig de ansvariga bakom förföljelsen av Falun Gong, som är den senaste och värsta förföljelskampanjen i kommunistpartiets historia, mot alla politiska förändringar som kan orsaka revor i mörkläggningsgardinerna. Organstölderna från levande Falun Gong-utövare har av de fristående kanadensiska utredarna David Matas, advokat, och David Kilgour, tidigare utrikesminister, i rapporten Bloody Harvest (kan läsas här) beskrivits som en typ av brottslighet för den här planeten. Och nyligen kom den undersökande journalisten Ethan Gutmann med sin bok, The Slaughter, som fördjupar granskningen av detta brott.

Många frågar sig säkert hur en regering kan vara i stånd att begå sådana omänskliga handlingar mot sin egen befolkning, och om anklagelserna verkligen kan vara sanna. Den som läser Nio kommentarer om kommunistpartiet får en möjlighet att förstå åtminstone lite bättre hur detta otroligt hemska faktiskt kan vara en realitet.

via Viktigt västerlänningar förstår vad som pågår i Kina

Relaterade artiklar

Kina marknadsför tortyrredskap internationellt

26 september, 2014 kl. 13:42 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,


Carol Wickenkamp
Epoch Times

Elchocksvapen, bedövningsgevär, tumbojor, bältesstolar och spikbatonger är bara några av de specialvapen som är skapade för att tillfoga smärta som exporteras av kinesiska företag, nära kopplade till eller ägda av staten, enligt en ny rapport från Amnesty International.

En del av den utrustning som omnämns i rapporten, till exempel vanliga handfängsel och bojor, ett begränsat antal kontrollerade bedövningsvapen och vissa trubbiga slagredskap, har legitima brottsbekämpningstillämpningar enligt rapporten.

Men många av vapnen är ”i sig grymma, omänskliga och förnedrande, och bör därför förbjudas att över huvud taget tillverkas”, står det i rapporten.

Det finns för närvarande inga heltäckande internationella konventioner som reglerar tillverkning och export av polisvapen och en del av Amnestys opinionsbildande arbete efter rapporten blir att försöka etablera en sådan mekanism, där Kina kanske kommer att fungera som ett avskräckande exempel.

Läs mer: Kina marknadsför tortyrredskap internationellt

China’s long history of harvesting organs from living political foes

12 augusti, 2014 kl. 07:30 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, organhandel, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

By Larry Getlen

Enver Tohti was a surgeon in a hospital in Xinjiang, in the northwestern part of China, when, in June 1995, he was instructed by his superior to prepare for an adventure — surgery in the field.

In the morning, when the doctor and his team arrived at their destination, he realized they were at “the Western Mountain Execution Grounds, which specialized in killing political dissidents.”

“When you hear a gunshot, drive around the hill,” he was told.

He asked why they were there.

“You don’t want to know.”

After the shot rang out, he drove where he was told, and saw “10, maybe 20, bodies lying at the base of the hill.” The police led him to one in particular, a man of “about 30 dressed in navy blue overalls,” and told him that this is the man Tohti would be operating on.

“‘Why are we operating?’ Tohti protested. ‘Come on. This man is dead.’ ”

But Tohti felt a faint pulse, stiffened and corrected himself. “No. He’s not dead.”

“Operate, then. Remove the liver and kidneys. Now! Quick! Be quick!’ ”

A stunned Tohti did as he was told, trying to pretend this was normal procedure. He “glanced questioningly at the chief surgeon. ‘No anesthesia,’ said the chief surgeon. ‘No life support.’ ” The anesthesiologist “just stood there, arms folded. ‘He’s already unconscious,’ the man reasoned.”

The anesthesiologist was wrong.

“As Enver’s scalpel went in, the man’s chest heaved spasmodically and then curled back again.” After Tohti removed the organs and stitched him up — “not internally,” as there was “no point to that anymore” — he noticed that blood was still pulsing. He was sure the man was still alive.”

Enemies of the state

Reports of organ harvesting in China are nothing new, as the government has admitted that the organs of death-row prisoners have been used for transplants, and BBC investigations have found that “British women apply the collagen of executed prisoners to their faces every night.”

But according to longtime China analyst and human-rights investigator Ethan Gutmann in his disturbing new book, “The Slaughter: Mass Killings, Organ Harvesting, and China’s Secret Solution to its Dissident Problem” (Prometheus Books), the realities of the practice are far more awful.

Organs coming out of China — which sometimes wind up in American bodies — are taken not just from the worst Chinese criminals, as China claims, but also from prisoners of conscience, especially practitioners of the banned and derided practice Falun Gong, who never committed, or were even accused of, capital crimes.

Making this far worse, though, are the revelations that authorities aren’t waiting for death to claim their bounty. In an effort to increase the chances of successful transplant, Gutmann writes, the organs are often taken from prisoners while they are still alive.

Gutmann estimates that to date, more than 64,000 Falun Gong practitioners have suffered this fate, with more being added to the count every day.

Läs mer: China’s long history of harvesting organs from living political foes | New York Post

Människorättsadvokaten Gao Zhisheng släppt ur fängelset

9 augusti, 2014 kl. 08:43 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Gao Zhisheng och andra, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,


Epoch Times

Efter att ha suttit frihetsberövad i nästan fem och ett halvt år, i tortyrkammare i bergen, i anonyma lägenheter avskild från sin familj och nu senast i ett fängelse långt från hans hem, har en av Kinas mest framstående människorättsadvokater, Gao Zhisheng, släppts.

Nyheten kom ut på twitter, strax efter att hans bror Gao Zhiyi hade hämtat honom på Shayafängelset i Xinjiangprovinsen den 7 augusti. Båda männen verkar följas av säkerhetsagenter som fortsätter att övervaka dem och begränsa deras rörlighet.

När en reporter på Voice of America försökte tala med Gao Zhisheng i telefon hann han bara säga några få ord innan hans syster sade ”det kommer någon” och tog telefonen.

Efter flera år av grym behandling i fängelset är Gaos tänder i underkäken lösa och tänderna i överkäken smärtar när han äter, enligt familjen. Gao Zhiyi ska först och främst hjälpa sin bror att få tänderna lagade.

Gaos fru, Geng He, och deras två barn bor i Kalifornien och har inte sett honom sedan de hastigt tvingades fly Kina i januari 2009.

”Jag talade med min make för första gången på fyra år. Det var ett kort samtal, men jag kände att han inte var sig lik. Jag är mycket orolig för att han har blivit allvarligt torterad i fängelset”, sade Geng He enligt människorättsgruppen Freedom Now.

Gao har släpps efter att ha
suttit av ett treårigt straff som allmänt betraktas som godtyckligt utdömt av regimen.

Straffet var myndigheternas första försök att åtminstone ge sken av något slags rättsprocess i sin kampanj mot Gao, som har pågått i hemlighet under extremt brutala former sedan 2006.

Det var 2004 som Gao började representera Falun Gong-utövare, och 2004 och 2005 publicerade han tre öppna brev till kommunistpartiets ledare där han krävde att förföljelsen mot Falun Gong skulle upphöra. I slutet av 2005 lämnade han kommunistpartiet genom att publicera ett öppet brev. Han skrev bland annat följande:

”Över ett dussin dagars nära kontakt med Falun Gong-troende var en chockerande upplevelse för min själ”, skrev han i brevet som handlade om den tid han levde med och intervjuade Falun Gong-utövare i Kina om deras förföljelse.

”Jag förlorade helt och hållet hoppet för det kinesiska kommunistpartiet (KKP). Detta KKP har använt de mest barbariska och mest omoraliska och olagliga metoderna för att tortera våra mödrar, våra hustrur, våra barn och våra bröder och systrar. Det har gjort den här typen av tortyr till en del av partiledamöters arbete och ökat den politiska toleransen för tortyr”, skrev han i brevet.

Gao fortsatte: ”Från och med nu tillkännager Gao Zhisheng, en ”medlem” i partiet som inte har betalat medlemsavgift under en lång tid och har varit borta från ”partiverksamheten” sedan många år, att han avsäger sig medlemskapen i det grymma, opålitliga, omänskliga och onda partiet. ”

”Detta är den stoltaste dagen i mitt liv.”

Gao dömdes officiellt till tre års fängelse för ”omstörtande verksamhet” 2006, men domen var villkorlig så han hamnade inte i fängelse direkt. Från 2006 var han dock i princip i myndigheternas våld. När den villkorliga domen skulle löpa ut 2011 sattes han i fängelse, med påståendet att han skulle ha brutit mot reglerna för den villkorliga frigivningen.

Under de perioder som Gao suttit frihetsberövad har han utsatts för fruktansvärd fysisk och psykisk tortyr. I ett brev han skrev 2007 berättade han hur han hade torterats i 50 dagar med bland annat elbatonger, brinnande cigaretter som hölls mot ögonen och tandpetare som stacks in i genitalierna.

Beskedet om frigivningen
har mötts av både lättnad och tveksamhet bland de som är engagerade i hans fall. Få tror dock i nuläget att han kommer att få resa till USA för att återförenas med sin familj.

– Fastän Gao har släppts ur fängelset är det mycket tydligt att han ännu inte är fri, säger Jared Genser, Gaos juridiska ombud som arbetar ideellt med hans fall och som är med i gruppen Freedom Now.

– Tills han återförenas med sin fru och sina barn kommer vårt arbete att fortsätta. Jag uppmanar den kinesiska regeringen att ta bort säkerhetsvakterna runt Gao, att låta honom tala fritt och träffa alla som han väljer och att låta honom resa fritt, både i Kina och utomlands, säger Jared Genser.

Rapportering av Matthew Robertson

via Människorättsadvokaten Gao Zhisheng släppt ur fängelset

Relaterade artiklar

Ökänt kinesiskt arbetsläger fortsätter verksamheten under ny flagg

23 juni, 2014 kl. 09:35 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,



Carol Wickenkamp
Epoch Times

I många år var de historier om tortyr som kom ut från Masanjias kvinnoarbetsläger i nordöstra Kina en tydlig demonstration av de övergrepp som pågick inom landets tvångsarbetssystem. På samma vis sågs det som ett hoppfullt tecken när lägret stängde förra året, som myndigheterna hade lovat.

Men rapporter som kommit ut på senare tid från Kina målar upp en helt annan bild: Tvångsarbetslägret i Masanjia lever vidare, men det kallas inte längre för ett arbetsläger. I stället används nu samma samling byggnader som ett ”drogrehabiliteringscenter” och som en del av Liaoningprovinsens fängelsesystem. De här byråkratiska modifikationerna döljer det faktum att samma vakter, i samma byggnader, begår övergrepp mot samma eller liknande fångar, precis som tidigare.

Masanjia hamnade i rubrikerna världen över 2013, när en kvinna i Oregon, Julie Keith, hittade ett brev från arbetslägret i en förpackning med halloweenprylar från Kina. Hon blev chockad och kontaktade media, som började undersöka lägrets bakgrund.

Den här sortens publicitet var högst generande för det Kinesiska kommunistpartiet och var en av anledningarna bakom deras uppmärksammade avveckling av systemet med ”omskolning genom arbete”, som har varit ett av partiets verktyg för förtryck sedan 50-talet.

När ett filmteam från CNN besökte Masanjia förra året gav det intryck av att vara tomt. Det stod inga vakter i tornen och ingen hejdade korrespondenten från att gå nära stängslet. Minghui.org, en sajt som bland annat har förstahandsrapportering från förföljelsen av Falun Gong-utövare i Kina, rapporterade också att de sista utövarna som hållits fångna i Masanija släpptes. Falun Gong är en andlig metod som har förföljts i Kina sedan 1999.

Men i mars rapporterade Minghui om hur Shang Liping, en kvinnlig Falun Gong-utövare, nyligen hade flyttats från Shenyangs kvinnofängelse till Masanjias beroendecenter. I artikeln stod att personalen och polisen var samma personer som hade jobbat på Masanjia när det var ett arbetsläger.

Yu Shuxian och Chi Xiuhua, två andra kvinnliga Falun Gong-utövare, sattes i samma beroendecenter i Masanjia i januari, enligt Minghui. När Chis familj besökte henne fann de att hon ”hade förändrats totalt; hennes ansikte var blekt och glåmigt och hon varken lyfte huvudet eller öppnade ögonen, och hon hade ingen energi att tala”, enligt Minghui. ”Hennes familj blev upprörda och väldigt rädda. De hade ingen aning om vad hon hade utsatts för.”

Andra delar av den stora anläggningen har förts över till provinsens fängelsesystem och opererar nu som Masanjias fängelsedistrikt inom Liaoningprovinsens kvinnofängelse i Shenyang, rapporterade Minghui.

Shenyangs kvinnofängelser är extremt våldsamma. Minghui har rapporterat 20 dödsfall bland Falun Gong-utövare där sedan 1999 och i nuläget sitter minst 84 Falun Gong-utövare fängslade i dem, många med domar på upp till 13 år.

En grupp Falun Gong-utövare som hölls i kvinnofängelset i Shenyang överfördes till Masanjias fängelsedistrikt, de flesta av dem i år. Epoch Times gjorde flera försök att nå Masanjia via telefon utan att lyckas.

I mars 2013 dömdes den kvinnliga Falun Gong-utövaren Niu Guifang  till fängelse i en rättegång som var full av olagligheter, och hon överfördes till Masanjias fängelsedistrikt i slutet av förra året. Trots att fängelsepolisen skadade hennes händer så att hon inte kan hålla i tunga föremål tvingas hon att arbeta varje dag i Masanjia, enligt Minghui.

När kommunistpartiet meddelade att man avskaffade omskolning genom arbete i början av 2013 började vana observatörer av regimens säkerhetssystem misstänka att precis det som nu har hänt skulle hända.

”Kosmetiska förändringar” kommer inte att stoppa övergreppen, sade Sophie Richardson, Kinaansvarig på Human Rights Watch. I stället kan de ”göra så att systemet ytterligare förskansas”, sade hon.

En detaljerad rapport av Amnesty International nästan ett år senare konstaterade: ”Avskaffandet av omskolning genom arbete-systemet är ett steg i rätt riktning. Nu verkar det emellertid som om det bara var en kosmetisk förändring för att avvärja allmänhetens upprördhet över systemet, där tortyr var mycket vanligt”, skrev Kinaforskaren Corinna-Barbara Francis i amnestyrapporten från december 2013.

”Det är tydligt att den underliggande politiken som går ut på att straffa människor för deras politiska aktiviteter och religiösa tro inte har förändrats. Övergreppen och tortyren fortsätter, bara på ett nytt sätt”, skrev hon.

Samma månad skrev Tibetan Centre for Human Rights and Democracy i sin egen rapport om detta att man bara hade ersatt omskolning genom arbete med andra former av frihetsberövanden, som tvångsintagning på beroendekliniker och ”lagutbildningsklasser”. Man tillade: ”Dessa system används redan i Tibet och fortsätter bara med de övergrepp som associeras med omskolning genom arbete, fast under ett annat namn.”

Trots att den nya avdelningen på Masanjia verkar vara något mitt emellan ett fängelse och en beroendeklinik, så kan det sistnämnda användas på samma sätt som arbetslägren mot samvetsfångarna. Falun Gong-utövare skickas dit av polisen, utan rättsprocess, trots att de lever helt drogfria liv.

Blandningen av fångtyper har pågått i många år i Kina. I oktober 2013 skrev den före detta Masanjia-internen Qi Tieyuan att myndigheterna skickade folk för att göra en revision 2011. ”Våra medicinska dokument beskrev oss som narkomaner, men av de nästan 400 intagna var bara fyra narkomaner”, skrev hon.

”Vi tvingades jobba sex timmar om dagen med att sy militärkläder, skogskläder och brandsoldatjackor åt företaget Jihua 3504 Limited i Changchun. Utanför ateljén var vi tvungna att lasta på och av saker, städa och göra andra uppgifter.” Hon berättade även att en vakt tvingade dem att i hemlighet tvätta hennes personliga tvätt hemifrån.

Enligt samma artikel i Minghui finns det omkring 300 fångar i Masanjias fängelsedistrikt, men hur många som är Falun Gong-utövare nämndes inte.

Personer dömda för drogrelaterade brott behandlas likadant som när platserna kallades för omskolningsläger. De tvingas arbeta i fabrik, med lättare tillverkning och med repetativa arbetsuppgifter.

När folk väl är inlåsta handlar det ytterst lite om rehabilitering heller, bara brutalitet och hårt arbete, enligt en rapport från Human Rights Watch från 2012.

”Om folk inte arbetade hårt nog slog vi dem med en meterlång bräda, eller så bara slog vi dem med knytnävarna och sparkade dem,” berättade en före detta arbetslägervakt från Guangxiprovinsen för Human Rights Watch. ”Ibland blev folk ihjälslagna. Omkring 10 procent av de som hamnar i omskolningslägren dör där inne.”

Research och rapportering av Lu Chen

via Ökänt kinesiskt arbetsläger fortsätter verksamheten under ny flagg

Varför orden ”kanadensisk franska” blockeras på Kinas mikroblogg Weibo

27 september, 2013 kl. 06:55 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, IT, Telekom och Media, Kina, Kultur, mänskliga rättigheter, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Zhou Xing

Jason Q. Ng, forskare på Torontouniversitetet, introducerade sin nya bok ”Blocked on Weibo” ”Blockerad på Weibo” den 29 augusti. Boken avslöjar ett stort antal sökord som de kinesiska myndigheterna censurerar på mikrobloggen Weibo.

Sedan 2011 har Ng ägnat nästan två år åt att studera blockerade sökord. Han sade till Epoch Times att bland de 1 500 svartlistade orden är 500 unika. 150 av dem finns uppräknade i hans bok. Han tror att han kan hjälpa läsare att förstå hur kinesiska nätanvändare använder internet genom att på olika sätt försöka få fram data från Weibo.

Ng sade att det ibland är svårt att förutse vilka ord som kommer vara blockerade, eller varför de är blockerade, men det handlar ofta om sådant som innebär kritik mot myndigheterna.

”Stridsvagn” associeras till exempel med massakern på Himmelska fridens torg 1989, så det är inte underligt att det blockeras. Men vid ett tillfälle blockerades frasen ”rik kvinna”. Den visade sig associeras med Guo Meimei, en ung kvinna som visade upp sin rikedom på bilder på internet samtidigt som hon hävdade att hon arbetade för kinesiska Röda korset. Den ordkombinationen började cirkulera snabbt på internet, och blockerades då.

Ngs forskning visar att de kinesiska myndigheterna inkluderar egennamn, namn på platser och en del oväntade fraser i censuren. Namnet Jiang Yanyong blockerades eftersom han avslöjade SARS-epidemin 2003. Kashi, en plats i Xinjiangprovinsen där det ofta är upplopp och konflikter, blockeras också.

Men en oväntad märklig fras som är tabu på Weibo är ”kanadensisk franska”. Det beror på att det kinesiska uttalet av den är ”Jia Na Da Fa Yu”, vilket innehåller tecknen ”Da Fa”, en term som ingår i ”Falun Dafa”, en traditionell kinesisk andlig metod.

Sedan 1999 har de kinesiska myndigheterna brutalt förföljt utövare av Falun Dafa (också känt som Falun Gong). Kommunistpartiet har använt alla medier på det kinesiska fastlandet för att måla upp en bild av Falun Dafa som något ont och galet, samtidigt som man har censurerat bort metodens böcker och allt material som innehåller en korrekt beskrivning av vad Falun Dafa är. Det är alltså bara på grund av att frasen ”kanadensisk franska” innehåller de två tecknen ”Da Fa” som regimen har bedömt att det måste censureras.

Ng kom även fram till att ”Renminuniversitetets juridikskola”, en av det Kinesiska kommunistpartiets institutioner, också innehåller tecknen ”Da Fa” och censurerades av samma skäl.

Västländer möter sina invånares behov med färre restriktioner på det fria flödet av information, men Kina upprätthåller strikt kontroll noterade Ng.

– Jag tror att de kinesiska medborgarna vill ha mer yttrandefrihet, men de har fortfarande ingen chans att delta i någon diskussion om nätverkskontroll, sade Ng.

Ng är mycket intresserad av hur mycket kommunistpartiet spenderar på nätverkskontroll. Han sade att det måste vara minst 100 000 personer som sitter och censurerar ord på Weibo, eftersom en del blockeringar sker bara sekunder efter att ett ord har börjat cirkulera bland Weibos nästan 600 miljoner användare.

Till och med titeln på Ngs bok togs bort inom några minuter efter att en Weiboanvändare skrivit ett inlägg om den. Ng sade att även om han konverterade den postade texten till en bild så skulle censuren ta bort den.

via Varför orden ”kanadensisk franska” blockeras på Kinas mikroblogg Weibo

Mer i detta ämne:

Förtryck och hopp i konst – Nora

13 september, 2013 kl. 10:10 | Publicerat i Andlighet, Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, Kultur, mänskliga rättigheter, Samhälle | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,

Anders Almgren

I ”The Art of Zhen Shan Ren” skildras förföljelse och förtryck men också människor med mod att stå emot ondska med hopp om en förändring. Konstutställningen har vernissage på lördag.

Heidemarie Jendral och Ann Carlsson Korneev från föreningen Konst och Kultur installerar just nu utställningen i Nora Konsthall.
– Det är ett samtida konstprojekt som är pågående och nya konstverk tillkommer från konstnärerna allteftersom, berättar Ann.

År 2004 samlades 18 konstnärer från olika delar av världen på initiativ av den kanadensiske skulpturprofessorn/målaren Zhang Kunlun. De bildade Falun Dafa Art Group med bas i USA. Samtliga konstnärer utövar Falun Gong och flera av dem har utsatts för tortyr i Kina. De önskade med bilder visa på förföljelsen som pågår.
– De har valt det klassiska måleriet med ett bildspråk som kan förstås av människor från hela världen och från olika kulturer, säger Heidemarie.

Läs mer: Förtryck och hopp i konst – Nora – www.na.se

Västländer medskyldiga till Kinas organhandel enligt tysk tidning

6 september, 2013 kl. 06:55 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,

Gisela Sommer
Epoch Times

Västvärlden är djupt insnärjd i Kinas tvivelaktiga och lukrativa organhandel, enligt en stor tysk tidning.

I Kina avlägsnas avrättade fångars organ och säljs för att transplanteras, bland annat till patienter från väst. Västerländska sjukhus, läkemedelsföretag och läkare stödjer kinesiska transplantationscenter utan att ställa frågor, enligt en undersökande artikel i den tyska tidningen Die Zeit.

Den tyskspråkiga artikeln, med titeln ”Hjärta på beställning” är skriven av Martina Keller, och i den sägs att avsikten är att exponera de avrättningar på beställning som utförs i Kina och att rikta ljuset mot läkare som bryter mot yrkesetiken.

Eftersom de rör sig i ett trångt utrymme ”mellan samarbete och medskyldighet”, trasslar deltagarna in sig i moraliska konflikter, sina professionella ambitioner och ekonomiska aspekter. Många föredrar att hålla tyst om den här frågan, skriver Keller.

”En människa dör
, precis i tid, så att en annan kan fortsätta att leva. I det kinesiska transplantationssystemet är detta möjligt, i utvecklingens namn och för att tjäna pengar – även västerländska pengar”, står det i artikeln.

Artikeln ställer frågan: ”Var ska västvärlden dra gränsen så att den inte blir en medbrottsling?”

Kina ligger på andra plats efter USA i statistiken över organtransplantationer i världen, ”ett faktum som gör regeringen stolt”, skriver Keller.

”Över 10 000 njurar, levrar, hjärtan och lungor transplanteras årligen, skrev [tidigare] biträdande hälsominister Huang Jiefu – själv transplantationskirurg – i den vetenskapliga tidskriften The Lancet förra året. Enligt hans statistik kommer nära 60 procent av dessa organ från avrättade fångar, ett öppet medgivande som överraskar,” skriver Die Zeit.

Tills för några år sedan hade regeringen avfärdat alla utländska rapporter om tvivelaktig kinesisk transplantationspraxis som propaganda, och antalet avrättningar i Kina är en statshemlighet.

”Insiders säger att transplantationssjukhus samarbetar med fängelser och skickar ut sina egna team för att skörda organ. Det kan inte uteslutas att läkare deltar i avrättningen”, står det i artikeln.

Patienter från västländer får också sina nya njurar, levrar och hjärtan tack vare kinesiska avrättningar, hävdar rapporten.

Die Zeit gjorde en intervju med 63-årige Mordechai Shtiglits från Tel Aviv, som flög till Kina i november 2005 för att få ett nytt hjärta vid Shanghais Zhongshan-sjukhus. Där träffade han patienter från Kanada, Australien och Hongkong som alla väntade på nya livräddande organ.

”I Kina får man
ett nytt hjärta på två till tre veckor. Om du har tur, som Mordechai Shtiglits, går det ännu fortare”, skriver Keller. En vecka efter sin ankomst till Shanghai berättade en kinesisk kirurg för honom att han skulle få sitt nya hjärta dagen därpå och sade att den kom från en 22-årig ”donator” som dött i en trafikolycka.

Rapporten säger dock att denna situation är ytterst osannolik. Även om över 60 000 kineser dör årligen i trafikolyckor kan kinesiska läkare inte veta i förväg när någon kommer att dö i en olycka. Dessutom har Kina än i dag inte något centralt system för snabb befordran av organ.

Organstölder från avrättade fångar är förbjudet i hela världen, enligt Die Zeit – transplantation bygger på principen om frivillig donation. Fångar är dock inte i den belägenheten att de fritt kan fatta beslut. Detta är så som World Association of Doctors ser det, liksom International Transplantation Society.

Dr Jacob Lavee, chef för hjärttransplantationerna vid Sheba Medical Centre, tog hand om Mordechai Shtiglits i flera år innan denne fick sitt nya hjärta i Kina. Lavee sade att han nästan hade gett upp hoppet om sin patient. Men när Shtiglits sade till honom att han skulle resa till Kina för att få en hjärttransplantation inom två veckor, log Lavee mot honom och sade: ”Det är inte möjligt.”

Man kan ta en
njure eller en del av en lever från en levande donator, förklarade Dr Lavee. ”Men när någon får ett hjärta betyder det att någon annan måste dö”, sade han till Die Zeit.

Artikeln citerar etikern Arthur Caplan från New York, som bidragit till boken State Organs: Transplant Abuse in China: ”Fängelsemyndigheterna måste specifikt söka efter potentiella donatorer, testa deras hälsa, blod, och vävnadstyp och avrätta dem medan turisten är i Kina. Det är helt enkelt att döda på beställning.”

Organhandel som tolereras av en regering är skrämmande, liksom avrättningar som levererar material för transplantationer. Men det räcker inte med det – det finns en annan, ännu värre misstanke. Den kanadensiske advokaten David Matas och David Kilgour, före detta kanadensisk statssekreterare, båda nominerade till Nobels fredspris 2010, har noggrant samlat fakta sedan 2006.

De två kanadensarna har försökt så långt det är möjligt att hålla allt i sin forskning oberoende av uttalanden från Falun Gong-utövare, enligt artikeln i Die Zeit. De samlade inte bara material om Falun Gong-fångar som läkarundersökts i fängelser, försvann spårlöst från lägren eller vars kroppar saknade kroppsdelar. De intervjuade också utländska patienter som genomgått njur- eller levertransplantationer i Kina.

De har även lyckats fråga ut tidigare medbrottslingar om organstölder från Falun Gong-fångar. Och de har dokumenterat telefonsamtal som gjordes av utredare, som utgav sig för att vara patienter eller deras anhöriga och frågade kinesiska transplantationscenter och institutioner om tillgången på Falun Gong-organ. Falun Gong-utövare anses vara särskilt lämpliga som donatorer, eftersom andra fångar ofta bär på hepatit B.

De citerar också ett telefonsamtal från mars 2006 med Zhongshan Hospital, fyra månader efter att Mordecai Shtiglits hade fått sitt nya hjärta där, rapporter Die Zeit. Den som ringde frågade om det fanns organ från Falun Gong-utövare tillgängliga för transplantation och läkaren svarade: ”Alla våra är av den här typen.”

I artikeln citerade Keller även Manfred Nowak, professor i internationell rätt vid universitetet i Wien och FN:s särskilde rapportör om tortyr fram till år 2010, som säger att de två kanadensarnas anklagelser är ”väl underbyggda och mycket allvarliga”, och ett viktigt tecken är att den kraftiga ökningen av antalet transplantationer i Kina sammanfaller med förföljelsen av Falun Gong.

På uppdrag av FN skickade Nowak en brådskande uppmaning till den kinesiska regeringen om att ge korrekt information om källan till alla transplanterade organ. Enligt Nowak har Kina avvisat alla anklagelser som propaganda, men aldrig förklarat dem.

”På andra håll
i världen väcker sådana meddelanden fasa”, skriver Die Zeit. ”Men vad nästan ingen vet är att västvärlden är djupt inblandat i det kinesiska systemet.”

Läkemedelsföretagen försörjer den kinesiska marknaden med mediciner som förhindrar avstötning och utför transplantationsforskning som högst sannolikt använder organ från avrättade fångar. Västerländska sjukhus och läkare stödjer kinesiska transplantationscenter utan att ställa frågor, enligt Die Zeit.

Västerländska rådgivare till den kinesiska regeringen utger sig för att hjälpa till att arbeta för förändring av Kinas transplantationspraxis, men samtidigt har de ekonomiska intressen i Kina.

Bilar från västvärlden utrustas till så kallade ”avrättningsbilar”. En kinesisk bilhandlare erbjuder till exempel en skåpbil av europeiskt märke på internet, utrustad med medicinsk apparatur för medicinsk övervakning och intravenös behandling – en hemsk symbol för det nära samarbetet mellan bödlar och läkare, rapporterar Die Zeit.

På grund av den här sortens inblandning föredrar många västerländska deltagare att hålla tyst.

Enligt ett anförande i Madrid av förre kinesiske vice hälsoministern Huang Jiefu, sågs en kraftig uppgång i organtransplantationer och han sade att njurtransplantationerna ökade mellan 1997 och 2005 från 3 000 till 8 500 per år, levrar från två till cirka 3 000. Boomen var möjlig delvis tack vare nya och bättre mediciner.

Detta är läkemedel som kommer från väst, enligt Die Zeit.

Det schweiziska företaget Sandoz har levererat cyklosporin A till Kina sedan mitten av 1980-talet, ett medel som är avgörande för att transplantationspatienter ska överleva. Roche och Novartis, som nu äger Sandoz, liksom Japanska Astellas, säljer nu sina mediciner mot avstötning i Kina, enligt Die Zeit. Dessa företag kunde ha känt till anklagelserna mot Kina åtminstone sedan 1994. Vid den tiden publicerade frivilligorganisationen Human Rights Watch en detaljerad rapport, skriver Die Zeit.

Vid slutet av 2005 började Roche till och med att producera sitt läkemedel CellCept i Kina. Under en stor invigningsfest vid deras fabrik i Shanghai, försvarade Roches chef Franz Humer beslutet att CellCept skulle produceras i Kina av alla länder, enligt en rapport i Handelsblatt: Till skillnad från i Japan fanns det inga etiska eller etiska eller kulturella hinder för transplantationsbranschen i Kina, enligt Die Zeit.

Den västerländska läkemedelsindustrin är också ansvarig för forskningsprojekt i Kina, enligt Die Zeit. Vetenskapliga tidskrifter har publicerat nio kliniska studier med cirka 1 200 transplantationer där företagen Wyeth och Pfizer från USA, Novartis och Roche från Schweiz, och Astellas från Japan har testat sina transplantationsläkemedel. Sammanlagt har dessa företag samarbetat med 20 sjukhus i Kina för dessa studier.

I tidskriften Liver Transplantation skrev Huang Jiefu att ”hela transplantationsteamet från Folkrepubliken Kina” har fått sin utbildning utomlands. Han själv blev själv fullärd i Australien.

Samtidigt har några australiska medicinska centra satt upp krav när de utbildar kinesiska kirurger, skriver Keller. Till exempel ber Dr Stephan Lynch vid Alexandra Hospital i Brisbane de sökande att lämna en skriftlig försäkran från deras klinikchef, eller någon ansvarig från deras provinsregering, att de förvärvade kunskaperna inte kommer att användas i transplantationsprogram som använder avrättade fångar som donatorer.

Men tyska läkare är mindre nogräknade, rapporter Die Zeit. Deutsche Herzzentrum Berlin, där närmare 2 300 hjärtan har transplanterats sedan starten 1986, samarbetar med över 30 sjukhus i Kina, inklusive transplantationscenter. År 2005 rapporterade medicinchefen Roland Hetzers egen assistent stolt på Radio China International om deras starka samarbete.

Vid öppnandet av en hjärtkirurgikonferens i Shanghai i maj 2012 meddelade Hetzer: ”Över 500 läkare … från Kina har genom åren deltagit i vårt arbete i Berlin. Några av kirurgerna har slutfört en komplett femårig utbildning. De har alla gjort ett bra arbete efter att ha återvänt till sitt hemland,” enligt Die Zeit.

Keller ger en annorlunda tolkning: ”Med andra ord: I Tyskland får kinesiska läkare de verktyg som gör att de kan transplantera organ från avrättade fångar i Kina – verktygen för människorättskränkningar.”

Liu Zhongmin är en av de kirurger som har arbetat i Berlin i flera år, skriver Keller. Han är nu vd på Chinese-German Heart Institute i Shanghai, som grundades år 2000 av Deutsche Herzzentrum och Shanghai East Hospital. Sjukhuset är tyskarnas närmaste samarbetspartner i Kina.

Lius kvalifikationer finns listade på Herzzentrums webbplats: Han ansvarar för klinisk forskning rörande ”hjärttransplantation, konstgjort hjärta, och kombinationen hjärt-lungtransplantation.”

Hur många hjärtan har sammanlagt transplanterats vid Chinese-German Heart Institute? Vad är källan till organen? Dessa frågor från Die Zeit svarade Liu inte på.

Weng, Hetzers representant sedan länge, och numera överläkare vid Deutsche Herzzentrum är, liksom Liu, vd vid Chinese-German Heart Institute. Flera gånger om året reser han till Kina, enligt Die Zeit.

Inte heller han ville svara på frågor från Die Zeit, precis som Hetzer.

Alltsedan Mordechai Shtiglits återvände från Kina har Dr Jacob Lavee varit aktiv politiskt för att förhindra att fler israeliska medborgare får hjärtan i Kina, skriver Keller. År 2008 antogs en transplantationslag i landet med förbud mot medicinsk ersättning för transplantat från utlandet, om organhandel var inblandad. Sedan dess har inga patienter från Israel rest till Kina för organtransplantation.

Dr Lavee sade till Die Zeit att han har attackerats på internet för att ha hindrat patienter från att resa till Kina.

”Jag är mycket stolt över denna anklagelse,” sade Lavee. Men hans uppdrag fortsätter, eftersom internationell organturism till Kina fortsätter, till och med när den kinesiska ledningen – officiellt, åtminstone – försöker reformera systemet, sade han till Die Zeit.

via Västländer medskyldiga till Kinas organhandel enligt tysk tidning

Mer i detta ämne:

Avstod från 60 miljoner dollars affär med Kina

27 maj, 2013 kl. 19:21 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, hållbar utveckling, Kina, mänskliga rättigheter, Miljöfrågor, Samhälle, slavarbetsläger, Teknik | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

”Jag tog inte emot blodspengar från en regering som mördar sitt eget folk”, säger Jeffrey Van Middlebrook, uppfinnare i Silicon Valley.

Matthew Robertson
Epoch Times

Jeffrey Van Middlebrook, mångsidig uppfinnare i Silicon Valley, kom 2006 på ett sätt att avskilja gas från avfallsförbränning som i industriell skala kan bli värd en förmögenhet.

Middlebrook uppfann systemet i sin verkstad. När han fått det att fungera i liten skala, sökte han inhemska finansiärer. Varken regeringen eller privata företag var villiga att satsa de pengar som krävdes för att överföra uppfinningen till industriell skala.

Men 2011 kom Kina och knackade på dörren. Vid två tillfällen träffade Middlebrook kommunistpartiets delegationer. I San Jose 2011 träffade han en delegation från Hubei-provinsen och i februari 2012 träffade han en delegation från Jiangsu i San Francisco.

Knutna till ett universitet i Kina och uppbackade av kommunistpartiets djupa kassakista erbjöd de honom och en affärspartner 60 miljoner dollar (ca 420 miljoner kronor) till forskning och utveckling. Han skulle få ett laboratorium vid ett universitet i Kina med vetenskapsmän, ingenjörer och den utrustning som behövdes för att överföra uppfinningen till industriell skala. Det var i början av 2012 och förhandlingarna inleddes smidigt.

I maj 2012 ordnade Middlebrooks kinesiska partner, en utbildad forskare som skötte förhandlingarna med kineserna, med resan till Kina som skulle ske i september.

Kineserna var mycket intresserade av Middlebrooks uppfinning på grund av dess potential till avancerad kolreningsteknik. Kina är världens största konsument av kol och föroreningarna är enorma. Omkring en halv miljon människor i Kina dör i förtid varje år på grund av sjukdomar orsakade av luftföroreningar och kolförbränning bidrar väsentligt till den svarta smog som kväver Kinas städer.

Så läste Middlebrook i Epoch Times att kinesiska militärsjukhus har skördat organ från tiotusentals samvetsfångar, främst Falun Gong, en fridfull andlig disciplin. Han läste om hjärntvätt och tortyr och en statsledd förföljelse. Och han började tveka.

”När jag började läsa om det hamnade jag i en moralisk konflikt. Å ena sidan viftar Kina med 60 miljoner dollar framför min näsa, vilket var väldigt lockande. Det är väldigt svårt att få FoU-finansiering för ny teknik”, sade Middlebrook.

”Här är en utländsk regering som viftar med pengar framför våra näsor, men sedan när jag började läsa om fruktansvärda saker i Kina tänkte jag: Jag kan inte göra det här. Jag kan inte ta emot dessa pengar. Jag kan inte åka till Kina. Oavsett vad min teknik skulle innebära, oavsett hur mycket de ska investera kan jag inte ta emot pengar från Kina,” fortsatte Middlebrook.

Vänner frågade honom: Varför kan inte du ta emot pengarna, utveckla tekniken till gagn för världen och sedan återvända och använda dem för att göra något bra? På vilket Middlebrook svarade:

”Att ta emot deras pengar är att ta emot blodspengar. Om det är sant att de dödar människor för deras organ, och att det sträcker sig till de högsta nivåerna av regeringen, kan jag inte sälja min teknik och gynnas ekonomiskt, oavsett hur bra och till vilken nytta tekniken än är för miljön”. Han tillade:

”Jag kan inte ta emot pengar och veta att människor förlorar sina liv så att jag kan få dessa pengar. Jag kan inte göra det.”

Middlebrook, som är utbildad i geologi och ingenjörsteknik, har gjort många uppfinningar varav en del utnyttjas kommersiellt.

Omkring sex månader efter att han informerat sin kollega att han hoppar av, skrev Middlebrook ett brev till Epoch Times för att tacka tidningen för dess ”journalistiska ärlighet”. Epoch Times tog då kontakt med honom och började undersöka hans berättelse.

Läs mer: Avstod från 60 miljoner dollars affär med Kina – Epoch Times

……

Stoppa ett brott mot mänskligheten i Kina

27 maj, 2013 kl. 08:27 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Gao Zhisheng och andra, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

David Kilgour

Läs del 1 här och del 2 här 

De initiativ som tagits internationellt för att stoppa handeln med organ från ofrivilliga ”donatorer” i Kina har tyvärr ännu inte stoppat verksamheten (redogörs för i del 2)

Den kinesiska regeringen har nu medgett att det är olämpligt att hämta organ till donationer från fångar. Förre vice hälsoministern Huang Jeifu sade år 2009 att avrättade fångar ”definitivt inte är en passande källa för organ till transplantationer”. År 2005 medgav han att mer än 95 procent av organen som transplanterades i Kina kom från avrättade fångar. Partistaten hade dessförinnan förnekat att organ för dödsdömda fångar användes. Huang Jeifu har erkänt att han själv årligen utfört hundra levertransplantationer.

Under 2006 krävde World Medical Association i en resolution att Kina stoppar utnyttjandet av fångar som organdonatorer. 2007 gick Chinese Medical Association med på att göra det. Vid en transplantationskongress i Madrid år 2010 sade Huang Jeifu att Kina mellan 1997 och 2008 hade utfört mer än 100 000 transplantationer och att över 90 procent av organen kom från avrättade fångar.

I februari år 2012 sade Huang åter en gång att förfarandet med att skörda organ från avrättade fångar fortfarande pågår i Kina, men att regeringen vill fasa ut det till 2015 och istället bygga upp ett nationellt donationsprogram. Det målet kommer att bli mycket svårt att uppnå på grund av att många kineser är ovilliga att donera sina organ.

Innan partistaten kan överge organskördandet från avrättade fångar kommer ytterligare tiotusentals att dödas för sina organs skull. Sedan David Matas och jag började vårt ideella engagemang i frågan om organstölder, har antalet dödsdömda fångar som avrättats minskat, men antalet transplantationer steg efter en liten minskning till tidigare nivåer. Eftersom den enda ytterligare källan till organ för transplantationer i Kina, utöver Falun Gong-utövare, är dödsdömda fångar så innebär en minskning av organ från den gruppen att fler tas från Falun Gong-utövare.

Förr i tiden verkställdes dödsstraffen med gevärsskott. Numera är giftinjektioner den vanligaste avrättningsmetoden, eftersom den bevarar organen bättre. De flesta avrättningarna i Kina utförs i bussar som vanligen parkeras nära sjukhus.

Vissa läkemedelsföretag, såsom Novartis och Pfizer, har frivilligt dragit sig ur försök med anti-bortstötningsmediciner i Kina på grund av etiska skäl. Det finns dock behov av bindande nationella regler. Arne Schwarz har i boken State Organ och David Matas har i ett tal beskrivit den omfattande försöksverksamheten med anti-bortstötningsmediciner i Kina. Vissa utfördes på sjukhus från vilka våra utredare hade fått beskedet att de sålde organ från Falun Gong-utövare.

Rekommendationer:

David Matas och jag vill uppmuntra alla världens parlament att överväga våra rekommendationer att uppmana den kinesiska partistaten att:

  • upphör med förtrycket av Falun Gong-utövare
  • upphör med organskörden från alla fångar
  • flytta bort militären från verksamheten med organdonationer
  • etablera och reglera ett legitimt system för organdonationer
  • öppna alla fånganläggningar, inklusive tvångsarbetslägren, för internationella utredare
  • frige Gao Zhisheng och många andra samvetsfångar

Vidta följande åtgärder till dess att organskörden från fångar upphör:

  • läkare från andra länder ska inte resa till Kina för att ge utbildning i transplantationskirurgi
  • texter om erfarenheter av organtransplantation i Kina som skickas in för publicering i medicinska tidskrifter ska avslås
  • läkemedelsföretag över hela världen ska hindras av sina nationella myndigheter att exportera till Kina varje typ av läkemedel som enbart används inom transplantationskirurgin.

Slutsats

Alla ansvarstagande regeringar i världen ska vidta åtgärder som bekämpar internationella transplantationsövergrepp, till exempel: Utomterritoriell lagstiftning, obligatorisk rapportering av organturism, hälsoförsäkringssystem som inte betalar transplantationer utomlands och hindra dem som varit inblandade i organhandel att komma in i landet.

Vi är numera många båda i och utanför Kina som behöver höja våra röster och ge frågan större uppmärksamhet. Inte bara för att det är nödvändigt för tiotals miljoner Falun Gong-utövare och deras familjer som splittrats över hela landet, utan också för att det är bra för såväl Kina som hela det internationella samfundet. Vi vill alla ha ett Kina som styrs av rättsstatens principer, värdighet och demokrati.

Ovanstående text är en redigerad version av ett tal David Kilgour höll i Australiens parlament, Canberra, 20 mars 2013.

David Kilgour var ledamot i det kanadensiska parlamentet från 1979 till 2006 och tjänade som utrikesminister för Asien- och Stilla havsområdet åren 2002 och 2003. För ytterligare information gå till http://www.david-kilgour.com.

via Stoppa ett brott mot mänskligheten i Kina – del 3 av 3 – Epoch Times

Mer i detta ämne:

Ett oväntat möte med ”helvetet på jorden”

16 april, 2013 kl. 07:04 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

Matthew Robertson
Epoch Times

Det var tänkt att han bara skulle prata i fem minuter om det nyligen avslutade ekonomiska forumet Boao. Men i stället började den välkända programledaren Cao Baoyin berätta detaljer ur en nyligen publicerad tidskriftsartikel om tortyr i ett kinesiskt arbetsläger. Han höll på i 20 minuter.

Cao inledde med att säga ”åt helvete med Boao-forumet”. Han hade just läst tidskriftsartikeln efter att han kom hem från jobbet den 9 april och kände ett behov av att tala ut. Cao är en TV-personlighet och kolumnist på Beijing News, en av huvudstadens större tidningar.

Flera gånger kämpade han för att hålla gråten tillbaka, och vid ett tillfälle höll han upp en tavla där han hade skrivit upp ett antal av de vanligaste tortyrmetoderna.

Helvetet på jorden” hade han skrivit på tavlan, och han läste upp metoderna en efter en: ”Trångt rum”, ”fångövervakare”, ”dödsbädden”, ”tigerbänken”. För varje metod slog han på tavlan med sin solfjäder.

– Bakom varje ord döljs blod, omänsklighet, laglöshet, amoralitet och naket barbari, sade han innan han började i detalj beskriva hur kommunistpartiets fängelsevakter använder metoden ”flygplanet” mot interner i Masanjias läger för kvinnor.

Cao är en av hundratusentals kineser som har läst och reagerat på en artikel om arbetslägret i den kinesiska tidskriften Lens, som mest är känd för sina fotografier.

I artikeln beskrevs
i detalj den brutala tortyr som internerna –  som till största delen är Falun Gong-utövare – utsätts för. Falun Gong är en andlig metod som har förföljts i Kina sedan 1999, och artikeln nämnde inte uttryckligen metoden eftersom den är ett förbjudet ämne i kinesiska medier.

Det faktum att artikeln alls publicerades var häpnadsväckande för många. Masanjia är känt för att ha tagit fram många extrema tortyrmetoder för att bryta ner Falun Gong-utövare, som man sedan lärt ut till andra läger.

Cao talade om hur de fångar som hungerstrejkar behandlas.

– De binder dem vid en ”dödsbädd” och använder metalltänger för att tvinga upp deras munnar. Vissa offer blir av med tänder i den processen. Några av de som arbetar i lägret ber till och med om att få dagskift bara för att de inte ska behöva bevittna det här när det händer på nätterna.

Cao vände sig vid den här delen rakt in i kameran och talade med intensitet.

– ”Dödsbädden”, det är verkligen till för att döda människor. Men i det här arbetslägret bryr sig ingen om du dör. För dem är fångarna mindre värda än flugor. Kvinnor gör det här mot andra kvinnor, men för att somliga bär uniform kan de bete sig som odjur och utföra sådan här galen tortyr. Är de fortfarande människor? Inte ens djur gör sådana här saker mot varandra. När ni hör detta, kan ni säga att det här inte är helvetet på jorden?!

via Ett oväntat möte med ”helvetet på jorden” – Epoch Times

Mer i detta ämne:

Överraskande artikel om tortyr i kinesiska läger visar spricka inom regimen

11 april, 2013 kl. 08:24 | Publicerat i Falun Dafa/Falun Gong, förföljelsen av oliktänkande, Kina, mänskliga rättigheter, Samhälle, slavarbetsläger | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

Matthew Robertson
Epoch Times

När en lång artikel publiceras i Kina, där man i detalj förklarar hur tortyrmetoder som ”tigerbänken” och ”dödsbädden” används på fångar i ett arbetsläger, kan man vara säker på att det inte skedde av en tillfällighet.

Men hur än de personer inom Kinesiska kommunistpartiet som godkände artikeln i tänkte, så verkar de inte ha förutsett resultatet: Hundratusentals människor som vädrade sitt raseri på nätet mot myndigheterna för det som artikeln beskrev. Artikeln togs snabbt bort från nyhetsportalerna. Tidskriften Lens är annars mest känd för sina fotografier.

Artikeln, som är på ungefär 20 000 ord, kommer mitt i en diskussion om reformer eller avskaffande av arbetslägersystemet i Kina, och innehåller personliga berättelser från flera före detta interner där en del av den extrema tortyr de har utsatts för beskrivs.

Fångar har bland annat elchockats, svälts, hängts upp i handfängsel, tvingats att sitta på huk i trånga utrymmen, slagits med batonger av vakterna och bundits vid tigerbänkar och dödsbäddar för ytterligare tortyr.

Publiceringen av artikeln är överraskande, eftersom den rör vid flera känsliga och viktiga ämnen. Framför allt rör det sig om förföljelsen av Falun Gong, en andlig metod som har förföljts sedan 1999, och vars utövare utgör huvuddelen av internerna i Masanjia-lägret i nordöstra Kina. Den sätter även fokus på den pågående striden mellan förre regimledaren Jiang Zemin, som inledde förföljelsen, och den nye ledaren Xi Jinping. Dessutom tycks den ge kraftfull ammunition till de i Kina som vill avskaffa alla arbetsläger.

Detaljerna i den tortyr som beskrivs i artikeln visar tydligt varför.

Flera av de detaljrika och förfärliga beskrivningarna i artikeln kommer från dagböcker som skrivits av kvinnliga interner under deras tid i Masanjia, och som smugglats ut gömda i kroppsöppningar.

Liu Hua är en av de kvinnor som skrev en ”dagbok från omskolning genom arbete” och lyckades smuggla ut den.

Hon beskriver ett tillfälle när de klädde av henne naken och elchockade henne i tungan med elektriska batonger. Enligt en översättning från Falun Gong-sajten Minghui, skrev hon: ”Det var chock efter chock. Elektriciteten strömmade igenom mig. Mitt hjärta slog så hårt och så oregelbundet. De elchockade mig i tungspetsen, och det var som att de körde in nålar i den. Jag kunde inte stå stadigt, det gick inte ens att försöka.”

Hon tvingades även till arbete, där hon skulle matcha tusentals kragar till manschetter varje dag.

Andra berättelser beskriver hur interner hängdes upp i armarna eller benen på våningssängar, och ibland lämnades så i flera veckor.

Maten som fångarna fick var usel, bara en liten portion ris och grönsaker.

Artikeln berör vid ett tillfälle offrens identitet, fast på ett indirekt vis. Det står att ett offer ”bekräftade för Lens reporter att ‘tigerbänken’ och ‘dödsbädden’ båda används i lägret. Det förstnämnda användes tidigare på en särskild grupp, men senare på vanliga interner. Det sistnämnda är något som används på interner som hungerstrejkar.”

Det är en öppen hemlighet att Masanjia är mest känt för den förföljelse av Falun Gong-utövare som pågår där. Utövarna är särskilt utsatta i lägret, enligt Falun Dafa Information Center. Den särskilda grupp som artikeln refererar till är med största sannolikhet Falun Gong, enligt analytiker.

Minghui, en av de största Falun Gong-sajterna, kommenterade artikeln i Lens: ”Det är tämligen häpnadsväckande att det här har hänt, eftersom ingen av dessa förfärliga historier om tortyr, hjärntvätt och tvångsarbete någonsin erkänts och än mindre rapporterats om av medier i Fastlandskina.”

Minghui har uppgifter om tusentals fall av tortyr bara i Masanjia.

Levi Browde, som leder Falun Dafa Information Center, noterade att den behandling som Lens beskriver ”är sådant som vi har talat om i mer än 12 år”.

Browde konstaterade att artikeln i Lens alltså bekräftade centrets arbete, och tillade:

– Vi hoppas att folk kommer att uppmärksamma de saker som inte tas upp i artikeln; som hur man kastar in kvinnor i celler för män och hur Masanjia är en banbrytande plats för träning och för spridningen av tortyr.

I intervjuer med offer från Masanjia har informationscentret funnit att lägret var ovanligt på flera sätt. Ett sätt är att det är ett av få läger där vakter och partiagenter själva torterar fångarna, snarare än att tvinga eller muta andra fångar till att göra det.

Det är även bokstavligen ett ”träningsläger”, enligt Browde.
– De flyger in funktionärer från andra läger till Masanjia för att lära dem nya sätt att bryta ner Falun Gong-utövare.

De kinesiska internetcensorernas hantering av artikeln har varit något motsägelsefull. Sökningar på ”Masanjia” på Sina Weibo, en av de stora twitterliknande mikrobloggarna i Kina, var först tillåtna, därefter begränsade och därefter fria igen.

Det skapades en hashtag till artikeln, men den försvann senare. Klockan ett på natten den 10 april (Pekingtid) var den tillgänglig och samlade de tusentals kommentarer och delningar som hade gjorts. Innan dess fick man bara några hundra träffar på Masanjia. Detta tyder på att man har släppt på censuren.

Efter publiceringen postades artikeln omedelbart på ett antal webbportaler, men den försvann snart från dem. De 70 000 kommentarerna på portalen Sohu var dock fortfarande aktiva, fastän artikeln hade tagits bort.

Till och med det Kinesiska kommunistpartiets språkrör People’s Daily inkluderade artikeln i sin lista över ”heta ämnen” den 8 april. Nyheten låg överst, med över 500 000 kommentarer, men detta togs också senare bort.

Lens har fortsatt att ha sin kusliga bild på den monumentala arbetslägerbyggnaden uppe på sin sajt. Den 10 april, lokal tid, låg den fortfarande kvar.

– Det verkar som om propagandadepartementet bara reagerade i efterhand, men då var nyheten redan ute, sade Wen Zhao, Kinakommentator på NTD Television, en oberoende TV-kanal.

Wen noterade att Liaoningprovinsen myndigheter, som sattes under enormt tryck på grund av artikeln, gav ett korthugget uttalande om att de skulle inleda en utredning.
– Den sortens interna utredning kommer säkert att samla in mycket bevis men om det kommer att publiceras eller ej, och hur långt de kommer att ta det, det får vi vänta och se, sade han.

Wen Zhao tillade:
– Det finns hundratals arbetsläger i Kina och i allihop görs liknande saker som i Masanjia.
– Det här är ett slag mot alla de i partiet som försöker stoppa reformeringen av arbetslägersystemet, sade den oberoende politiske analytikern Tang Jingyuan i en intervju med Epoch Times.

Han menade att det faktum att artikeln dök upp på People’s Daily på nätet ”till en viss grad” visar hur partiets högsta ledning tänker.

Men det faktum att den snabbt togs bort ”visar även att partiet inte har nått konsensus och att motståndet mot att avskaffa arbetslägersystemet fortfarande är extremt hårt”.

Levi Browde sade att det nu är dags att väst öppet börjar diskutera förföljelsen av Falun Gong.
– Det är tydligt att det finns folk i Kina som vill få ut sanningen om Masanjia, och kanske om förföljelsen, mer brett. Nu är det av avgörande betydelse att journalister och andra tar tag i det momentum som de med risk för sina egna liv har skapat, och inte låter det dö ut.

via Överraskande artikel om tortyr i kinesiska läger visar spricka inom regimen – Epoch Times

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.